Det blir dåligt med uppdateringar här för tillfället. Det hinns helt enkelt inte med mellan allt annat i vardagen. Förhoppningsvis blir det annorlunda när vi fått till lite rutiner. Fram tills dess fokuserar jag på att inte gå under av trötthet.
Storasyster och lillebror är inte synkade när det gäller sömnen. Lillebror är vaken när storasyster sover på dagen så ingen möjlighet dagtid att ta igen sömnen som går förlorad nattetid i och med matningen av lillebror. Dessutom har storasyster börjat vakna på natten. Inte bara vakna till och somna om när hon fått nappen utan hon vaknar och sen tar det några timmar innan hon somnar om igen. Tror definitivt det är en reaktion på att hon fått en lillebror.
Som pricken över i blev dessutom lillebror genomförkyld natten till fredagen,vilket inneburit att han inte sovit mer än någon timme åt gången eftersom han täppt igen i näsan och haft en del segt slem att hosta upp. Nu verkar den dock vara på väg att gå över, bara lite snörvlig ibland och hostar någon enstaka gång.
Det märks att storasyster tycker det är jobbigt att ha fått en lillebror. Hon är jättegullig mot honom och vill pussa och klappa på honom, men om jag eller sambon håller lillebror och gosar med honom ser man sorgen i hennes ögon. Och ja det är verkligen sorg. Och det gör så ont i mammahjärtat att se det. Det märks även i hennes humör. Större delen av dagarna så är hon ledsen eller arg. Hon får just nu hemska utbrott över minsta lilla sak, och gör allt det hon inte får, bara för att få uppmärksamhet. Vi försöker att bemöta det med lugn och ge henne egentid med oss, men ibland är det riktigt svårt. Särskilt för mig, jag kan ju inte bara låta bli att mata lillebror till exempel. Men vi gör vårt bästa. Framförallt försöker vi att inte skälla på henne. Hon måste ju få känna att hon fortfarande är lika älskad som innan lillebror föddes.
Och tydligen måste jag försöka ta det lite lugnt. Min kropp sa ifrån i helgen. Runt lunch på lördagen började mitt hjärta slå oregelbundet. Eller det känns som att det hoppar över slag, fast egentligen så är det extraslag (VES) som gör att det ordinarie hjärtslaget fördröjs. Ofarligt, men väldigt obehagligt. Har haft så förr, men då har det varat i någon minut och sen gått över. Den här gången gick det inte över. Så vid kl 20 när det fortfarande inte slutat tvingade mig sambon att ringa 1177. Fock dock lugnande besked, men uppmaningen att söka akut om jag fick yrsel, svimningskänsla, andfåddhet eller bröstsmärtor. Sjuksköterskan jag pratade med trodde att kroppen är stressad, dels efter förlossningen och på grund av sömnbrist. Och så kan det säkert vara, och stressen av att ha två små barn som skriker. Tillexempel vid nattningen av storasyster känner jag mig stressad över att lillebror kanske börjar skrika precis när hon håller på att somna och därmed väcker henne igen. Så har sedan i lördags försökt att ta det lugnt och inte stressa upp mig över allt. Har väl gått så där. Och hjärtat har fortsatt hoppa. Söndagen var det hela dagen, igår lite mindre och idag bara någon enstaka gång så förhoppningsvis försvinner det snart.
