Vecka 9 idag redan. Känns som att det bara var några dagar sedan vi passerade v 5+0 och lite av oron lättade. Sen har den ju i och för sig kommit tillbaka, oron alltså. Och den finns där fortfarande även om den blev betydligt lättare efter att VUL visade ett friskt litet pyre. Antar att mycket av oron kommer av att jag faktiskt inte har några riktiga gravidsymtom. Bara brösten som ömmar, men inte lika kraftigt längre och inte varje dag. Sen har jag märkt att molvärken kommit tillbaka lite igen. Antar att det är för att livmodern växer i omgångar. Att på VUL få se att vårat lilla pyre mådde bra lugnade mig eftersom jag då insåg att jag är gravid och att jag inte måste ha jättemycket symtom för att det ska vara bra med det lilla pyret. Men det går fortfarande aldrig en hel dag utan att jag tänker att det lilla pyret kanske inte lever längre. Kanske skulle oroa mig mindre om jag hade tydliga symtom som illamående och extrem trötthet. Men samtidigt är det ju väldigt behagligt att slippa dem. Tror ju inte att jag får de symtomen nu. Inte när jag redan är i vecka 9. Tänk att det bara är 3 veckor kvar tills vi går in i vecka 12. 4 veckor kvar tills vecka 12 är passerad och missfallsrisken minskar betydligt.
Första ultraljudet blir i vecka 13 (12+3). Så efter det kommer vi nog att berätta för föräldrar och syskon. Av familjen så är det bara min ena syster som vet om att jag är gravid. Funderar lite på hur vi ska berätta det. Framförallt för min sambos föräldrar. Det är ju deras första barnbarn så känns lite extra spännande att berätta för dem. Självklart är det lika spännande att få berätta för mina föräldrar. Men som sagt hur ska man säga det? Får fundera ut något bra och roligt sätt.
Vill bara att tiden ska gå lite fortare så att man kan få börja kolla på vagn på riktigt och köpa de första kläderna. Vill inte köpa något före vecka 12 i alla fall. Är väl dumt att önska att det ska fortare, det kommer säkert gå fortare än vad man önskar sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar