10+0 (10+4)

Vecka 11 idag. Om drygt 2 veckor är det dags för ultraljud. Är redan nervös inför det. Vi ska inte göra KUB testet, men känns ändå nervöst. Tänk om det inte ser bra ut längre. Om det lilla hjärtat inte slår. Om lilla pyret inte lever. Sånt tänker jag på, inte hela dagarna, men i alla fall varje dag. Samtidigt är det inget som förändrats så har egentligen ingen grund för min oro. Men allt handlar om att jag inte har några symtom. Visst jätteskönt har det varit att slippa illamående och trötthet. Men jag är nog en sådan person som hade mått bättre av att få symtom. Men samtidig är det väl inte så konstigt att symtomen avtar i vecka 11. Mina bröst är sällan ömma och svullna nu för tiden. Det är mest när jag jobbar natt som jag känner av dem. Men som sagt symtomen avtar ju efter ett tag och det är helt normalt. Ska försöka njuta mer och oroa mindre. Inte mycket jag kan göra i alla fall.