Ultraljudet.

I onsdags var det ju ultraljud. Allt såg bra ut och vi fick se det lilla pyret röra sig där inne. En lite lustig och samtidigt underbar känsla. Kan fortfarande inte riktigt fatta att det där lilla människobarnet växer inne i mig.

Har i alla fall kunnat slappna av mer den här veckan och börja njuta mer av att vara gravid. Men helt har jag inte slappnat av. Det finns ju fortfarande risk för missfall även om den minskat betydligt nu. Har börjat få en ganska stor mage som är svår att dölja under kläderna och många på jobbet har frågat om det är en bulle i ugnen. Och nu mer svarar jag ja på den frågan. Men det känns lika konstigt varje gång. Är det verkligen jag som är gravid? Som ska få ett litet pyre om några månader? Är det äntligen vår tur.

Berättade för mina föräldrar i torsdags. Som jag trodde hade mamma redan listat ut att jag var gravid. Hon har den förmågan. Sen berättade hon att hon hade drömt det redan 18/3. Hon drömde även att det var en liten flicka så vi får väl se vad det är som kommer till världen i december.