Konsten att natta 2 barn

Min sambo jobbar ju treskift. Förmiddag 05:45-13:45, eftermiddag 13:45-21:45 eller natt 21:45-05:45. Helger jobbar han antingen 06-18 eller 18-06. Detta innebär att jag ofta är själv med barnen och måste fixa nattningen själv.

Det har faktiskt gått över förväntan. Mycket tack vare att storasyster slutat sova på dagen och är riktigt trött vid läggning. Hon somnar oftast på 5-10 minuter vid 19-tiden medan jag läser saga för henne. Lillebror har ofta somnat strax innan, annars ligger han på min arm och somnar även han till sagan. Underbart med en nattning som inte innebär gråt och skrik :-)

Men så vissa kvällar (som tur är väldigt sällan) blir det som igår. En trött och allmänt irriterad mamma som ska försöka få en övertrött lillebror med magknip att ligga tyst och somna på armen medan hon läser saga för den ännu tröttare storasystern. Kan bara sluta i gråt och dåligt samvete. Lillebror grät och tjorvade vad jag än gjorde vilket gjorde storasyster ledsen för att hon ville att mamma skulle läsa saga så att hon kunde sova. Gråt från två små barn gjorde mig superstressad och tillslut skrek jag på lillebror "vad är det som är fel!) vilket ju bara gjorde honom mer ledsen. Inte så smart såhär i efterhand. 

Tillslut rapade han och slocknade därefter av utmattning på min arm. Då somnade storasyster på 5sekunder.  Och kvar satt jag och kände mig som världens sämsta mamma som skriker på en 4 månader gammal bebis, och därmed gör nästan 2åringen ledsen och orolig innan sovdags. Bett båda barnen om förlåt en miljon gånger och lovat att aldrig mer skrika på dem. Ett löfte som antagligen kommer att brytas. Men inte idag i alla fall. Idag var nattningen lugn och harmonisk. Inget skrik eller gråt från någon av oss. Ikväll känner jag mig som en bra mamma, även om jag fortfarande mår dåligt över gårdagen.

Fibromyalgi eller bara stressad?

Min mamma har fibromyalgi och mår till och från väldigt dåligt av den. Har varit sjukskriven nu i snart två år på grund av smärta, äter x antal tabletter per dag mot smärtan. Det har sedan hon fick diagnosen för ett antal år sedan varit min skräck att själv drabbas. Och nu är jag rädd för att jag har drabbats.

Sedan någon vecka efter att lillebror föddes har jag haft ont under fötterna på morgonen när jag gått upp. En väldigt speciell känsla. Det känns liksom som att fötterna är svullna, fast de inte är det, och att det är som kuddar under fötterna. Och när jag ställer mig upp så känns det som tusen nålar i fotsulorna. Oftast släpper det av efter några minuter. Senaste veckorna har det dock blivit värre. Det gör ont under fötterna även när jag ligger ner, och smärtan känns även upp i underbenen. Mina myrkrypningar har också blivit värre. Sedan några dagar tillbaka har samma smärta även börjat komma i handflatorna. Mitt humör är värre än någonsin och jag tänder till och blir arg direkt. Och hjärtat slår extraslag titt som tätt.

Nämnde alla dessa symtom för mamma som svarade med att jo det låter ju som det hon hade i början. Framförallt symtomen från ben och fötter. Enklaste vore ju att bara ringa VC och be om ett läkarbesök. Men jag är rädd. Rädd för att inte bli tagen på allvar, men även för att få en eventuell diagnos. Kanske är jag bara stressad av livet som tvåbarnsmamma och allt det innebär. Även om jag själv inte tror att det är hela problemet. Jag borde ringa. Och antagligen kommer jag att göra det. Jag måste bara övertala mig själv till att det är det smartaste att göra.

Sova på natten?

Just nu sover jag superdåligt. Lillebror är inget stort fan av att sova i sin egen säng. Han vill helst ligga tätt intill mig. Med storasyster var jag helt inne på att hon skulle sova i sin egen säng och hon gjorde det utan några problem. Nu har jag mer tänkt att om det innebär att vi får sova på natten så får han gärna ligga hos mig. Och det har funkat bra, tills för några veckor sedan. Dels så äter han 4-5gånger per natt och de nätter.han inte gör det vaknar jag med cirka en timmes mellanrum för att se att han fortfarande andas.

Så nä, just nu känner jag att jag gärna skulle ha honom sovande i sin egen säng här bredvid. Största problemet är att han är extremt lättväckt så det är nästan omöjligt att flytta över honom från min säng till hans efter amning. Antingen vaknar han eller så blir han orolig och ligger och snurrar fram och tillbaka så att jag ändå inte kan sova.

Alldeles för länge sedan

O herregud vad längesedan det är jag skrev något härinne. Dagarna bara försvinner och tyvärr blir bloggen lidande.
Lillebror har redan hunnit fylla hela 3månader. Han är en väldigt glad och nöjd bebis. Kan ligga i sitt babygym, eller sitta i babysittern hur länge som helst så länge man pratar med honom med jämna mellanrum. Han bjuder på många leenden och pratar gärna med oss. Men nattetid vill han ligga nära sin mamma och har svårt att komma till ro i sin egen säng trots att den är precis bredvid våran. Han är på många sätt raka motsatsen till hur hans storasyster var som bebis. Och han har mycket mindre rutiner än sin syster. Det är först nu som sömnen börjat ordna upp sig. Och det är inte sällan vi spenderar nätterna med amning 1 gång per timme istället för att sova. En hungrig liten kille helt enkelt. Men det är nog inte så konstigt, för så liten är han ju inte. Vid 3 månaderskontrollen vägde han 6730g och var 66,5cm lång. Precis som sin syster vägrar han flaska så den här mamman har fått ställa in flera planerade roligheter för att istället stanna hemma och agera mjölkbar, men det är ju en begränsad tid så jag står ut.

Storasyster är fortfarande trotsig som få, särskilt mot mig, men jag tror faktiskt det börjar lugna sig lite. Hon utvecklas så snabbt nu. Särskilt språkligt. Det spottas ut nya ord varje dag och hon säger nu treordsmeningar. Vi potttränar för fullt, men där går det lite sakta, men nu när hon fått egna trosor tycker hon det är riktigt roligt så snart tror jag hon är torr dagtid iallafall.  Vi bytte till juniorerna för en månad sedan och i och med det valde hon att sluta sova dagtid. Hon blir trött på eftermiddagen och gnäller en del, men nattningarna är nu enkla och utan bråk. Kl 19 lägger hon sig med napp och snuttefilt, sen läser jag saga och hon somnar inom 5minuter. Underbart. Hon vaknar fortfarande på natten  och kommer över till våran säng, men helt ärligt är det bara mysigt. Snart börjar hon på dagis. 2november börjat inskolningen. Jag tror det blir toppen för henne att få några timmar med aktiviteter och att få leka med andra barn. Sen tycker jag att det är jobbigt att någon annan ska ha hand om min skatt, men jag överlever nog.

Jag kämpar på med gravidkilona. Nu väger jag 75,6kg så det går framåt. Skulle antagligen gå ännu snabbare om jag bara kom ut och rörde på mig. Men  har haft lite otur med motionen. Började jogga och det kändes superbra, men så pajade min ena fot så jag knappt kunde gå på 2 veckor och när den väl blivit bra fick jag ett nageltrång på ena tån med kraftig inflammation så kunde inte ha några skor på mig. Nu har det läkt så ska väl börja om igen.

Ja det var ju en liten uppdatering iallafall och jag hoppas att jag lyckas hålla igång bloggandet framöver.