Min mamma har fibromyalgi och mår till och från väldigt dåligt av den. Har varit sjukskriven nu i snart två år på grund av smärta, äter x antal tabletter per dag mot smärtan. Det har sedan hon fick diagnosen för ett antal år sedan varit min skräck att själv drabbas. Och nu är jag rädd för att jag har drabbats.
Sedan någon vecka efter att lillebror föddes har jag haft ont under fötterna på morgonen när jag gått upp. En väldigt speciell känsla. Det känns liksom som att fötterna är svullna, fast de inte är det, och att det är som kuddar under fötterna. Och när jag ställer mig upp så känns det som tusen nålar i fotsulorna. Oftast släpper det av efter några minuter. Senaste veckorna har det dock blivit värre. Det gör ont under fötterna även när jag ligger ner, och smärtan känns även upp i underbenen. Mina myrkrypningar har också blivit värre. Sedan några dagar tillbaka har samma smärta även börjat komma i handflatorna. Mitt humör är värre än någonsin och jag tänder till och blir arg direkt. Och hjärtat slår extraslag titt som tätt.
Nämnde alla dessa symtom för mamma som svarade med att jo det låter ju som det hon hade i början. Framförallt symtomen från ben och fötter. Enklaste vore ju att bara ringa VC och be om ett läkarbesök. Men jag är rädd. Rädd för att inte bli tagen på allvar, men även för att få en eventuell diagnos. Kanske är jag bara stressad av livet som tvåbarnsmamma och allt det innebär. Även om jag själv inte tror att det är hela problemet. Jag borde ringa. Och antagligen kommer jag att göra det. Jag måste bara övertala mig själv till att det är det smartaste att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar