V 14+2

Känns lite bättre idag. I alla fall inte haft någon gråtattack ännu. Eller jo jag stortjöt tidigare idag, men det var bara hormonellt, läste nämligen om en familj som förlorat 5 barn i en trafikolycka 1999. Inte det man ska läsa som förälder, och absolut inte som gravid förälder. Men i övrigt ingen gråtattack. Inte varit jätteirriterad heller. Lite tjafs och gnabb på morgonen, men inte mer än så. Sov skapligt inatt så kanske att det spelat in. Sessan vaknade bara kl 02 och sedan kl 06 och däremellan var jag bara uppe på toaletten en gång vid 05:30 så nästan rekord i sömn :) Hoppas det fortsätter vara bra.

Har ju faktiskt gått in i andra trimestern redan! Helt sjukt hur fort det går ändå. Och ändå har jag typ inte berättat för någon. 2 kompisar har fått veta, men annars är det bara familjen. Har helt enkelt inte träffat folket något nu över jul så då blir det ju inte att man berättar. Men får väl ta tag i det snart.

Magen 14+0

Tycker inte det händer något med magens utseende, men har märkt att livmodern börjat komma upp ovanför blygdbenet. Känner nämligen av sammandragningarna strax ovanför blygdbenet nu. Vikten står stilla på 72,3kg, men ändå är alla vanliga byxor för små. Skulle ta på mig mina termobyxor tidigare idag när vi skulle ut och åka pulka, visst de gick på, men det fattades cirka 10cm i midjan så de gick ju inte att knäppa. Känns så konstigt att växa utan att gå upp något nämnvärt i vikt. Det var ju helt annorlunda sist liksom. Blir ju lite orolig att jag får i mig för lite istället. Men får väl väga mig på nästa besök hos BM och se vad den vågen visar. Den visade 72kg vid inskrivningen (med kläder och skor) och sen prata med BM och se vad hon säger. Det kanske är så här viktuppgången ska vara? Vet ju att BM var lite förvånad över sist att jag gått upp så mycket i början och inte så mycket i slutet av graviditeten så ca 3kg i vecka 15 kanske är optimalt? Nån som vet?

När det gäller sessan är vi just nu inne i en väldigt jobbig period, eller har väl varit ett tag. Som jag skrivit tidigare är hon extremt gnällig och arg så fort hon inte blir omkringburen eller får som hon vill, dessutom är hon EXTREMT mammig och hänger på mig som en igel varje vaken minut vilket tröttar ut mig totalt (antagligen en bidragande orsak till mitt psykiska mående). Hon har alltid varit mammig, men pappa har också gått bra. Nu är det bara jag som gäller. Sambon skulle ta nattningen igår kväll så att jag skulle få slappa lite i soffan. Men icke. Hon blev helt hysterisk, verkligen HYSTERISK så fort jag gick ut ur rummet efter att jag sagt godnatt. Stod bara och skrek och vägrade lägga sig ner hur mycket sambon än försökte trösta och lugna. Men så fort jag kom in i rummet la hon sig ner i sängen och blev lugn. Med andra ord fick jag ta över. Vi har i någon vecka gjort så att vi båda varit med vid nattningen för att sessan skulle vänja sig vid att sambon också kan natta och det har inte varit några problem, men som sagt att jag gick ut funkade inte.  Vi hade ju tänkt att sambon skulle börja ta lite av nattningarna nu när han är ledig (är jag som nästan alltid tagit dem) så att sessan accepterar att nattas av oss båda. Kan ju vara skönt inför nästa barns ankomst, men nu vet jag inte hur det ska gå. Någon som känner igen sig och har tips på hur man kan göra? Eller ska man vänta ett tag tills den här fasen är över? Eller bara fortsätta att sambon tar ansvaret och står ut med hysterisk gråt? Hatar när hon somnar ledsen så tips på annat tas mer än gärna emot, har alltid varit emot alla dessa "skrikmetoder" Enligt mig ska barnet vara tryggt och lugnt när det ska sova.

Depression?

Vad är tecknen på att man fått en graviditetsdepression? Börjar tro att jag fått det. Mår rent utsagt skit sedan några dagar tillbaka. Arg och irriterad på allt och alla, gråter för minsta lilla, känner mig helt slut både psykiskt och fysiskt, känner mig som världens sämsta mamma och sambo och det är till och med så illa att jag sagt till sambon att vi inte borde behålla barnet. Vilket jag inte alls menar, jag vill ha barnet mer än nåt annat, men just nu känns det som att jag inte kommer att klara av att vara mamma åt två små, klarar ju knappt av en. Vill inte må så här ju. Vill ju vara lycklig och njuta av graviditeten. Blir så arg på mig själv för att jag känner som jag gör och tänker de tankar som jag gör.

V 13+5

Tänkte äntligen försöka få till en liten uppdatering av de senaste veckorna. Vi börjar väl med UL. Allt såg jättebra ut, en riktigt liten livlig bebis som bor inne i min mage. Det var svårt att få bra bilder då den lilla bönan varje gång rörde sig, men två fina bilder fick vi med oss hem och här är den ena.

Lilla böna, redan så älskad.

Blev flyttade 3 dagar så nu är BF 26/6 istället för 30/6. Är dock tveksam till att det verkligen stämmer med tanke på att jag inte visade några tecken på ägglossning så tidigt. Men det märks ju när den lille väljer att titta ut. Men nu byter vi alltså vecka på lördagar istället för på tisdagar. 

Magen 13+0

Den är stor och jag har fått ta fram de första gravidbyxorna då inga av mina vanliga jeans passar längre. Besväras av halsbränna titt som tätt, särskilt om jag druckit kaffe, kissar hela tiden och är törstig konstant. En annan sak är att jag tror att jag redan känt lilla bönans sparkar. Kan man göra det så här tidigt? 2 tillfällen har jag känt det som att den lilla gör kullerbyttor. Återstår väl att se om det fortsätter. 

Fick reda på att min syster också är gravid! Och hör och häpna hon är beräknad till 27/6 :) Så jäkla kul! Sen är min kompis som också har PCO också gravid (även hon utan hjälp) i vecka 10 så blir många sommarbebisar :)

God Jul!

Tittar in lite snabbt för att önska god jul.

Dåligt med inlägg så här kring jul, men lovar att uppdatera så fort julen är över. Både jag och lilla bönan i magen mår i alla fall toppen :-)

12+0

Välkommen vecka 13! Nojjiga jag som inte alls känner mig gravid var tvungen att ta ännu ett gravtest imorse. Livrädd för att det nu skulle stå Gravid 2-3 istället för 3+. Men min oro var obefogad. 

Trots gravtestet är jag så himla nervös inför imorgon. Egentligen finns det ingen anledning till det, men avsaknaden av symtom i samband med att vi inte sett den lilla bönan på ett tidigt VUL som sist bidrar rejält. 12 veckor är ändå en väldigt lång tid när man är gravid och orolig. Hur klarade man sig tidigare när första UL var RUL i vecka 18-20?? Jag skulle aldrig stått ut. 

Dagens mage:

Extremt svullen igen, här drar jag ändå in magen. Men antar att allt har börjat att skjutas uppåt och med att livmodern växer. 

Vecka 13

Barnet är nu cirka 7 cm långt och väger mellan 14-20g. Livmodern är i storlek med en grapefrukt och kanske kan man känna den precis ovanför blygdbenet. Risken för missfall har minskat med 65%.

30%

Nu är det inte långt kvar tills vi förhoppningsvis får se vår lilla böna. Och imorgon går vi in i vecka 13 vilket betyder att risken för missfall minskar med 65%.

Gick visst in i 4:e månaden idag också.

Det verkar som att denna graviditet inte kommer att bli lika besvärsfri som den förra. Är lite orolig för att jag kanske redan börjar känna av foglossning. Är öm i hela bäckenet och om jag vrider mig för fort när jag står upp känns det som att höfterna ska hoppa ur led. Får dessutom jätteont av att sitta längre stunder. Måste redan ha en kudde mellan knäna när jag sover annars är jag helt stel och har ont hela förmiddagen. Hoppas det inte blir värre i alla fall.

200 dagar kvar...

... 80 dagar har gått. 28,6% avklarat. Och jag skulle gissa att jag är mitt uppe i de så kallade spökveckorna. Känner mig verkligen inte gravid. Inget illamående, ingen trötthet på kvällarna, kan ligga och läsa till 22:30 utan problem, vaknar fortfarande nattetid, men inte för att jag är superkissnödig. Somnar många gånger om utan att gå på toaletten. Det enda som tyder på graviditet är ju att jag fortfarande har en svullen mage, fast svullnaden är ju inte vid livmodern, bara tarmarna som är fulla med gas antar jag. En hemorrojd har jag fått igen också, det kunde jag ju klara mig utan.

Låt dagarna gå fort till den 17/12. Behöver verkligen få se på ultraljudet att det finns ett litet friskt barn därinne.

V 11+0

Vecka 12 är här, snart är vi förbi den där magiska gränsen. 1 vecka kvar och 1 vecka + 2 dagar kvar till UL.

Illamåendet har fortsatt hålla sig borta, magen är gigantisk och svår att dölja. Humöret är åt helvete vissa dagar och igår var det bottenlågt, mycket på grund av hormoner i kombination med en hemsk förkylning. Gråtmild till max och minsta lilla triggade igång en gråtattack. Känns bättre idag. Har extremt mycket flytningar, nästan som ägglossningsflytningar, och uppenbarligen väldigt sköra slemhinnor. Får en liten blödning varje gång vi haft sex. De oroar mig dock inte, det kommer lite rosa på pappret efteråt och sen slutar det.

Dagens mage

Stor igen. 

Vågen har gått upp lite denna vecka, 71,4kg visade den imorse. Känns som en helt normal viktuppgång hittills. Kommer inte ihåg vad jag vägde vid den här tiden i förra graviditeten, men vet att det var betydligt mer. Har bytt mobil sedan dess så appen jag registrerade vikten i då finns inte kvar tyvärr. 

Var på inskrivning på MVC i torsdags. Alltså det känns som att alla som jobbar på MVC här är äldre, lite förvirrade kvinnor. Jag bad särskilt om att inte få den BM som jag gick hos sista besöken när jag var gravid med sessan, just för att jag tyckte hon gav ett så virrigt intryck. Denna BM jag har nu är typ likadan. Känns som att de inte har någon rutin på hur de ska lägga upp besöken, har ingen koll på vad de ska säga och så vidare. Nu berör det mig inte så mycket, om det är något jag känner att jag inte får besvarat tar jag reda på det själv, men ändå. Tycker det är så synd att landstinget sa upp avtalet med den privata MVC jag gick hos sist. Där kände jag mig trygg och min BM var yngre och gav ett förtroendeingivande intryck. Men så länge de har koll på att den lilla bönan därinne mår bra så är jag nöjd. 

I övrigt är jag mitt uppe i att planera sessans 1-årskalas. Kan inte fatta att hon blir ett år på lördag. Var tog det här året vägen? Tiden går ju så himla fort. Vill stanna tiden och vara kvar här ett tag. Vill inte att hon ska växa upp, vill ha min lilla sessa för alltid. Fast det är klart, hon skulle ju kunna få sluta upp med att vara så himla trotsig. Jag har hört talats om 2-årstrots, men 1-årstrots? Jag gör inget annat än säger "Nej, nej, nej" hela dagarna. Och då tittar hon på mig och gör samma sak 500 gånger till som för att se vad som händer. Sen blir hon fly förbannad för att hon inte får som hon vill. Hon vrålar och gråter, slänger sig på golvet och så vidare. Om vi säger som så, jag skulle behöva semester. Men jag älskar henne ändå. Skulle aldrig byta bort henne. 

V 10+2

Är det nu de så kallade spökveckorna är? Sedan några dagar tillbaka är mitt illamående helt borta, och även magen har minskat i storlek (läs mindre gasig och uppblåst). Jag har fortfarande en hemsk smak i munnen, inte metallsmak, men någon konstig smak är det och som har hängt med sedan start. Jag är mycket hungrigare än jag varit tidigare, vaknar nästan varje natt runt kl 03 och då är jag jättehungrig. Försöker hålla mig ifrån att äta på natten så dricker vatten istället. Det är ju också en sak som kommit senaste veckan, en enorm törst.  Och med den x antal toalettbesök under ett dygn. Men ändå känner jag mig inte gravid och kan inte få in i mitt huvud att jag verkligen är det. Tog ett nytt gravtest imorse bara för att försöka få mig själv att fatta, det visade fortfarande gravid 3+, men inte tror jag mer på det för det.

Idag har vi varit på MVC, mest ett hälsosamtal, ska tillbaka nästa vecka för att ta alla blodprover, skulle ju egentligen gjort det idag, men hade ju dum som jag var tagit mitt levaxin imorse så då kunde hon ju inte ta TSH. Så då tar vi alla prover nästa vecka istället. Har redan bokat in nästa besök hos BM 8/1. Och så har vi ju ultraljudet 17/12. Mycket att se fram emot. Men gud så nervös jag är inför ultraljudet. Antar att det är för att jag inte kan få in i mitt huvud att jag verkligen är gravid. Att det inte ska finnas någon bebis är ju största skräcken. Men försöker att inte tänka för mycket på det. KUB-testet ska vi i alla fall inte göra. Vi bestämde det jag och sambon och det känns som rätt beslut.

Här är magen v 10+0

Jämfört med förra veckan är den ju typ borta, men det beror på att jag inte är lika uppblåst längre som sagt.

Gjorde en bild med alla magbilder bredvid varandra för att se skillnaden. Gjorde likadant förra graviditeten och det är kul att se vad som faktiskt händer.

I övrigt har jag nu börjat drömma. De där hemska drömmarna om att sambon lämnar mig. Vet att jag drömde det förra graviditeten också, men inte så här tidigt. Drömde igår natt att sambon köpte en lägenhet och tog alla möbler med sig. Jag fick behålla ett halvt köksbord och 2 stolar. Det värsta var ju att när jag vaknade hade sambon åkt till jobbet så då var jag helt säker på att jag verkligen blivit lämnad. När jag sen berättade för sambon skrattade han och sa att de där graviddrömmarna är ju för härliga, tur att det bara är drömmar :)

V 9+6

Imorgon går jag in i vecka 11. På torsdag är det inskrivning på MVC. Idag har det gått 25% av graviditeten.

Det går ganska fort ändå. Mitt illamående har minskat. Nu vaknar jag istället på natten och är hungrig. Känner mig fortfarande inte gravid, ännu mindre nu när illamåendet är i stort sett borta. Längtar verkligen till UL så att vi får se att det verkligen finns en liten välmående bebis därinne. Kanske blir det lite verkligare då.


Magen 9+0

Svullen som en ballong. Vågen visade 70,7kg så inte mycket som hänt där.