Illamåendet har fortsatt hålla sig borta, magen är gigantisk och svår att dölja. Humöret är åt helvete vissa dagar och igår var det bottenlågt, mycket på grund av hormoner i kombination med en hemsk förkylning. Gråtmild till max och minsta lilla triggade igång en gråtattack. Känns bättre idag. Har extremt mycket flytningar, nästan som ägglossningsflytningar, och uppenbarligen väldigt sköra slemhinnor. Får en liten blödning varje gång vi haft sex. De oroar mig dock inte, det kommer lite rosa på pappret efteråt och sen slutar det.
Dagens mage
Stor igen.
Vågen har gått upp lite denna vecka, 71,4kg visade den imorse. Känns som en helt normal viktuppgång hittills. Kommer inte ihåg vad jag vägde vid den här tiden i förra graviditeten, men vet att det var betydligt mer. Har bytt mobil sedan dess så appen jag registrerade vikten i då finns inte kvar tyvärr.
Var på inskrivning på MVC i torsdags. Alltså det känns som att alla som jobbar på MVC här är äldre, lite förvirrade kvinnor. Jag bad särskilt om att inte få den BM som jag gick hos sista besöken när jag var gravid med sessan, just för att jag tyckte hon gav ett så virrigt intryck. Denna BM jag har nu är typ likadan. Känns som att de inte har någon rutin på hur de ska lägga upp besöken, har ingen koll på vad de ska säga och så vidare. Nu berör det mig inte så mycket, om det är något jag känner att jag inte får besvarat tar jag reda på det själv, men ändå. Tycker det är så synd att landstinget sa upp avtalet med den privata MVC jag gick hos sist. Där kände jag mig trygg och min BM var yngre och gav ett förtroendeingivande intryck. Men så länge de har koll på att den lilla bönan därinne mår bra så är jag nöjd.
I övrigt är jag mitt uppe i att planera sessans 1-årskalas. Kan inte fatta att hon blir ett år på lördag. Var tog det här året vägen? Tiden går ju så himla fort. Vill stanna tiden och vara kvar här ett tag. Vill inte att hon ska växa upp, vill ha min lilla sessa för alltid. Fast det är klart, hon skulle ju kunna få sluta upp med att vara så himla trotsig. Jag har hört talats om 2-årstrots, men 1-årstrots? Jag gör inget annat än säger "Nej, nej, nej" hela dagarna. Och då tittar hon på mig och gör samma sak 500 gånger till som för att se vad som händer. Sen blir hon fly förbannad för att hon inte får som hon vill. Hon vrålar och gråter, slänger sig på golvet och så vidare. Om vi säger som så, jag skulle behöva semester. Men jag älskar henne ändå. Skulle aldrig byta bort henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar