V 34+2

Hej och hoppsan så lång tid det gått sedan jag var inne här och skrev något. Dagarna går in i varandra just nu känns det som och jag hinner inte med mer än att ta hand om hemmet och storasyster. Sambon hinner jag inte med alls just nu och vissa dagar undrar jag om vårt förhållande kommer att klara av småbarnsåren. Vi går varandra på nerverna känns det som och jag är nog en rejält bidragande faktor. Hatar hur jag är mot honom just nu. Vill vara den där glada och omtänksamma flickvännen jag var när vi träffades, men nu är jag bara sur och irriterad. Jag märker ju själv hur hemsk jag låter när jag gnäller på allting och jag skulle själv inte vilja vara ihop med mig. Det jag helst vill är ju bara att krama om honom och visa hur mycket jag faktiskt tycker om honom, men istället blir jag irriterad om han ger mig en kram eller en puss. Allt detta bidrar ju till att vi båda går runt och är sura och irriterade på varandra varje dag. På något sätt måste vi ta oss ur ekorrhjulet och se varandra igen, vara mer än bara en mamma och en pappa som bor ihop. Vara pojkvän och flickvän igen, för jag vill inte att vi blir ett sådant par som gör slut när barnen inte längre håller oss samman. Sen tror jag att allt är lite värre just nu då jag känner mig extremt stressad över en hel del grejer runt omkring mig.

För det första så är det ju så att det kommer en lillebror om mindre än 40 dagar. Och jag känner inte att jag är redo ännu. Jag har liksom ingen tid till att boa och förbereda så trots att alla nödvändiga saker är inköpta och ligger redo är jag inte psykiskt redo. Måste nog tvinga mig själv till att börja boa lite varje dag. Jag har ju i alla fall börjat packa BB-väskan.

För det andra så strular helt plötsligt försäkringskassan. Egentligen är det mitt egna fel, men jag tycker nog att de krånglar till det mer än nödvändigt.

Ska ta det från början... När barnet fyllt 1 år måste man ju som bekant ta ut 5 dagar/vecka för att skydda sin SGI. Det har jag gjort så så långt är allt lugnt, men sen tänkte jag ju lite fel. Jag är ju föräldraledig med storasyster t.o.m. 30/4 och har graviditetspenning för lillebror fr.o.m. 1/5. Men när jag la in föräldradagar för april tänkte jag ju som så att jag inte behövde få ut föräldrapenning i maj eftersom jag ändå får graviditetspenning så då la jag bara dagar t.o.m. 17/4. HELT FEL sak att göra, vilket jag blev varse 6/5 när jag fick ett brev om att min SGI bara var skyddad till 17/4 och att försäkringskassan nu utreder om min inkomst ska vara noll kronor och att jag var tvungen att höra av mig senast 19/5 med synpunkter! Snacka om panik! Ringde ju direkt då och fick veta att jag bara kunde lägga in dagar t.o.m. 30/4 så ska SGI vara skyddad. Så sambon fick överlåta 10 dagar som jag fick 7/5 och därmed kunde lägga in en ny ansökan. Skönt tänkte jag då ordnar det sig. Jo men visst, säkert att det går så smidigt.

16/5 ringde jag igen eftersom ingen av de 2 ansökningar jag gjort blivit godkända ännu, och då var den ena gjord 13/4 och de har ju en handläggningstid på max 30dagar. Panik igen eftersom jag inte visste om ansökan för dagarna t.o.m. 30/4 måste vara godkänd innan 19/5 för att SGI skulle vara skyddad. Fick dock veta att allt såg bra ut och att anledningen till att ansökningarna inte godkänts är att SGI-utredningen pågår och tydligen kan försäkringskassan bara hantera 1 ärende åt gången. Men enligt handläggaren jag pratade med senast så väntar SGI-utredningen på att se om jag ansöker om fler dagar och när de ser att ansökan kommit in kan de avsluta utredningen och då kan även ansökan godkännas och även graviditetspenningen betalas ut. Smidigt?!

Tycker ju att de kanske istället för att direkt börja en utredning kan ringa och prata med mig först och tala om att om jag inte tar ut dagar t.o.m. 30/4 så kommer de vara tvungna att utreda min inkomst. Men nej, man börjar en utredning som stoppar alla andra ärenden jag har så att jag i nuläget inte vet om jag får några pengar alls i maj.

För det tredje så är jag stressad över att arbetet med stödmuren vi ska göra i trädgården aldrig kommer igång. Sambon är den som är ansvarig för detta vilket gör att jag har ännu mindre kontroll. Företaget som ska utföra arbetet sa att de skulle göra det i maj, nu är mer än halva maj passerat och inget datum är bokat ännu. Så jag tjatar på sambon om att ringa och boka en tid, men han vill inte tjata då de har mycket att göra. OCH! Enligt offerten ska arbetet utföras i maj och om vi inte bokar en tid snart blir det ju aldrig av känns det som. Vill ju helst hinna få upp staketet som ska gå runt trädgården sen och hinna vara i trädgården innan sommaren är slut.

Sen ska vi ju måla staketet på altanen också, och hinna ta hand om allt det där andra som gräsklippning, städning, tvätt o.s.v. Och gärna hinna vara en familj också och göra saker ihop.

Sen vet jag ju att det är precis som sambon säger; att jag stressar upp mig för mycket.


Graviditeten då hur går det med den? Jo tack den rullar på. Jag har en bestämd känsla av att lillebror inte kommer att stanna inne i magen till fulltid. Helt säker på att han kommer tidigare vilket han gärna får göra, men inte för tidigt. Vi får gärna passera 37+0 så att det räknas som fullgånget.

Anledningen till att jag tror han kommer tidigare är att jag får väldigt mycket sammandragningar så fort jag ansträngt mig. Att städa huset (dammsuga) resulterar alltid i att jag har regelbundna och en del onda sammandragningar hela kvällen efter. Att böja mig framåt ger sammandragningar. Att vila på soffan ger sammandragningar. Ja allt egentligen.

I övrigt så har jag fått foglossning. Framsidan av mitt bäcken, bäckenbotten och ljumskarna gör ont hela tiden. Ungefär som en konstant träningsvärk och varje steg jag tar ökar smärtan. Att lägga benen i kors gör ont, att vända mig i sängen gör ont, ja allt egentligen. Men jag står ut. Verkar samla på mig vätska också, Vissa dagar känns fingrarna som korvar och det stramar när jag böjer på dem. Underben, anklar och fötter är också svullna vissa dagar trots stödstrumpor. Men hoppas att det inte blir värre än så här (troligt). Sömnen ska vi inte prata om. Den är fortfarande kass. Sover 2 timmar åt gången innan det är dags för toabesök. Hoppas få några fler timmars sömn innan det är dags för förlossningen. Och om hemorrojderna skulle gå tillbaka skulle jag inte bli ledsen. I alla fall den senaste kunde ju få försvinna för den gör så in i norden ont, en liten ettrig sak.

Magen 33+0

Magen 34+0

Gjorde en jämförelse från 32+0 till nu, ganska mycket som hänt på 3 veckor ändå.