Dagens bild
Funderar på om jag nu äntligen kommer att bli av med den där lilla fettbullen på magen. Har alltid haft den där (inte lika stor som nu) men aldrig lyckats få bort den. Kan ju alltid hoppas.
140112 140211
Midja: 92cm 85cm
Höfter: 104cm 98cm
Stuss: 112cm 108cm
Lår hö: 68cm 64cm
Lår vä: 67cm 63cm
Vikt: 85,0kg 82,0kg
-3kg på nästan exakt en månad känns ju helt okej. Hade gärna gått ner 5kg nu, men den långsamma viktnedgången är ju den som brukar hålla sig sen. Och ska jag vara ärlig så koncentrerar jag mig mer på måtten. Och det är ju på måtten som det händer mest tycker jag, även om vikten går sakta neråt så minskar måtten mer och mer. Nästa delmål är att komma i mina älskade svarta stuprörsjeans.
Nu till en annan sak. Kanske har jag redan skrivit om detta tidigare, kommer inte ihåg och orkar inte kolla tillbaka i inläggen just nu. Men mina svärföräldrar, prinsessans farmor och farfar. De går mig på nerverna. Eller framförallt svärmor. Det är jättekul att de vill vara en del av prinsessans liv, men det måste ju finnas en gräns? Som det är nu förväntar de sig att få besök av oss eller komma hit på besök minst varje helg, helst någon gång mitt i veckan också. Det blir för mycket känner jag. Jag har sagt det till sambon också och han håller med om att det blir lite mycket, men vågar inte säga till då han inte vill att de ska bli ledsna. Problemet är ju att mina föräldrar och syskon blir lidande. Vi har aldrig tid att åka och hälsa på dem då alla lediga dagar går åt till att träffa sambons föräldrar. Vi har inte ens hunnit träffa min farmor och mormor än och sessan har redan blivit 2 månader. Jag känner inte att det är jag som ska behöva säga ifrån till hans föräldrar, men om det inte lugnar ner sig snart så kommer jag att göra det. Svärmor har dessutom börjat att höra av sig till mig även när sambon jobbar. Så nu har jag inte ens de helger då han jobbar fria från tjat om att vi ska komma dit. Tidigare har hon inte haft mitt mobilnummer, men min kära sambo gav det till henne för någon månad sedan. Tack för den liksom. Men mina helger då sambon jobbar är just mina. Då kommer jag planera in träffar med kompisar och min familj. Svärföräldrarna får hålla sig till helger då sambon är ledig. Jag tänker inte stänga dem ute från prinsessans liv, absolut inte, men det får finnas gränser. Eller är jag hemsk nu?
Hejsan!
SvaraRaderaJag har följt dej och din resa från precis innan du blev gravid med prinsessan. Jag har själv pco och har för en månad sen påbörjat min första enkelkur pergotime..väntar på mensen eller inte mens just i dessa dagar. Min man är som din från bosnien och jag känner igen de där med svärföräldrarna. Dom har gått mej på nerverna många gånger..ojojoj. :)
Men det är väl kultur krocken antar jag. Dom skulle nog vilja träffas varje dag om dom fick bestämma, å vi ska inte äns tala om om vi fick barn. Då skulle dom nog vilja bo med oss! ;)
Jag å min man har varit tillsammans nu i 14 år, sen jag va 16. Nu e jag 30 så jag har haft mina svärföräldrar i mitt liv ett tag nu å jag vet hur jag ska handskas med dom nu. Du har all rätt att säga hur du känner å hur du upplever det just nu. Jag tror nog att de kommer gå bra. :)
Är så glad för er skull att ni fått erat mirakel å hoppas jag en dag får uppleva detsamma.
Din blogg har gett mej hopp! ♡
Kram Emma
Hej!
RaderaHåller tummar och tår för att pergotime fungerar för er och att ni snart får ert egna lilla mirakel. Det är kämpigt under tiden man genomgår behandlingarna, men i slutändan, när man äntligen får det där plusset, när magen börjar växa, man känner de första sparkarna, och när man äntligen får sitt efterlängtade lilla barn, är det värt allt det jobbiga.
Angående svärföräldrarna så är det nog så att det är lite olika kulturer, familjebanden är liiite tajtare i min sambos släkt än i min. Och jag har lärt känna svärföräldrarna nu under snart 8 år så det kom inte som någon överraskning hur det skulle bli när vi fick barn, men det blir lite ansträngande ändå. Sambon har faktiskt börjat säga ifrån lite nu och lyssnar på när jag säger ifrån så det kommer nog att lugna ner sig. Bara att det blivit så mycket nu första månaderna. Det är ju inte bara hans föräldrar som velat komma på besök. Det har varit kusiner, mostrar, fastrar etc här på besök nästan varje ledig dag, men nu har det äntligen lugnat ner sig.
Kram