Har funderat en del på det här med min hypothyreos. Har sedan jag fick veta att jag har PCO funderat på om det och min hypothyreos hänger ihop. Har inte kunnat hitta så mycket om det, men det jag har hittat säger att det inte finns något samband, men att de kan ge samma symtom när det gäller menstruation och ägglossning. Har dock hittat många forum där det är flera som har både förhöjt TSH och PCO. Kan ju vara så enkelt att det inte är någon som kollat på om det finns ett samband.
Hypothyreos och PCO är kroniska sjukdomar, men inte något som är livshotande och man kan ofta leva normalt. Men trots det kan jag säga att det är tungt att få veta att man har en kronisk sjukdom. Att få besked om två olika kroniska sjukdomar under mindre än ett år är extremt tungt. När jag fick diagnosen hypothyreos kände jag mig helt nere. För mig har det alltid varit en tantsjukdom. Jag som inte ens fyllt 30 hade en tantsjukdom. Och när jag senare fick beskedet om PCO så fick jag nästa käftsmäll. Den här var faktiskt värre. Hypothyreosen känns hanterbar. Bara att ta en tablett varje dag så håller den sig i schack. PCO däremot, den är inte bara att ta en tablett så fungerar kroppen normalt. Och dessutom står den ivägen för min dröm.
Tror inte jag riktigt bearbetat något av beskeden. Bara stoppat in det i något mörkt hörn av hjärnan och stängt igen. Det är så jag brukar göra. Är inte en person som pratar känslor. Antagligen för att jag har svårt att prata och beskriva vad jag känner. Dessutom om det är något jobbigt bryter jag alltid ihop om jag försöker prata om det. Vilket ju antagligen beror på att jag har så mycket undantryckta känslor. Så fort dörren öppnas in till det där mörka hörnet så svämmar det över. Kanske är bra egentligen att det kommer ut, men det är inte så lätt att prata om något när man stortjuter och det är inte så kul för den som lyssnar heller.
fredag 28 september 2012
Att skaffa barn är dyrt
Det här har nog varit segaste dagen på jobbet någonsin. Inte för att det inte fanns något att göra. Det fanns massor att göra, men jag har varit så trött. Lite brist på sömn efter gårdagens nattpass. Somnade på soffan 1,5 timme när jag kom hem. Kan ju inte säga att jag är piggare nu, men det var skönt ändå. Hoppas kunna somna tidigt ikväll i alla fall. Så man orkar med Ullared imorgon :) Ska bli superkul.
Verkar inte ha någon ägglossning på gång. I alla fall inte enligt stickorna. Det finns fortfarande ett starkt teststreck, men inte positivt. Har dock igår och idag känt av lite ömhet ner mot vänster äggstock. Skulle vara toppen om det på måndag hade växt till ägg. Kollade upp de olika läkemedlen som ges i sprutform. Puregon och Gonal-f. Läste i FASS och de är ju svindyra! Har inte gjort jättestora efterforskningar, men utifrån det lilla jag läst verkar det ju som att man inte tar dem bara några dagar, utan tills äggblåsorna börjar växa och sen så är det ytterligare en spruta med HCG som ska tas. Visst att det finns ett högkostnadsskydd för läkemedel och det kommer man ju snart upp i om man köper de där sprutorna. Men ändå. Jag har 1800:- kvar till frikort för läkemedel och det är ju ganska mycket pengar. Inte för att jag inte tycker det är värt det för att få ett barn. Och om det fanns garanti för att man bara behöver ta det en omgång och sen blir man gravid hade det inte varit något att diskutera. Men en sådan garanti finns ju inte. Har ju dessutom bara frikort för vården fram till 23/10. Det känns ju dock inte lika farligt. 4 besök så är man ju uppe i fribeloppet igen. Och ska jag fortsätta gå så här ofta så är det ju inga problem.
Jaja. Är beredd att offra andra kostnader, att få ett barn betyder så mycket för mig. Har längtat efter att skaffa barn sen jag var 16. Har alltid sagt att jag skulle läsa färdigt och ha ett fast jobb först. Det ångrar jag lite nu. Om vi börjat försöka tidigare kanske vi hade haft en liten nu. Men det hade å andra sidan inte varit möjligt. Min sambo har inte känt sig redo för att skaffa barn tidigare. Men nu är han det, och det är jag jätteglad för. Hoppas nu bara att ett litet pyre snart vill flytta in.
Verkar inte ha någon ägglossning på gång. I alla fall inte enligt stickorna. Det finns fortfarande ett starkt teststreck, men inte positivt. Har dock igår och idag känt av lite ömhet ner mot vänster äggstock. Skulle vara toppen om det på måndag hade växt till ägg. Kollade upp de olika läkemedlen som ges i sprutform. Puregon och Gonal-f. Läste i FASS och de är ju svindyra! Har inte gjort jättestora efterforskningar, men utifrån det lilla jag läst verkar det ju som att man inte tar dem bara några dagar, utan tills äggblåsorna börjar växa och sen så är det ytterligare en spruta med HCG som ska tas. Visst att det finns ett högkostnadsskydd för läkemedel och det kommer man ju snart upp i om man köper de där sprutorna. Men ändå. Jag har 1800:- kvar till frikort för läkemedel och det är ju ganska mycket pengar. Inte för att jag inte tycker det är värt det för att få ett barn. Och om det fanns garanti för att man bara behöver ta det en omgång och sen blir man gravid hade det inte varit något att diskutera. Men en sådan garanti finns ju inte. Har ju dessutom bara frikort för vården fram till 23/10. Det känns ju dock inte lika farligt. 4 besök så är man ju uppe i fribeloppet igen. Och ska jag fortsätta gå så här ofta så är det ju inga problem.
Jaja. Är beredd att offra andra kostnader, att få ett barn betyder så mycket för mig. Har längtat efter att skaffa barn sen jag var 16. Har alltid sagt att jag skulle läsa färdigt och ha ett fast jobb först. Det ångrar jag lite nu. Om vi börjat försöka tidigare kanske vi hade haft en liten nu. Men det hade å andra sidan inte varit möjligt. Min sambo har inte känt sig redo för att skaffa barn tidigare. Men nu är han det, och det är jag jätteglad för. Hoppas nu bara att ett litet pyre snart vill flytta in.
torsdag 27 september 2012
Teststickor och svartsjuka
God morgon eller nåt. För mig är det morgon. Försöker piggna till efter nattpass. Är tröttare än tröttast. Skulle egentligen jobbat kväll, dag, med fick byta till natt. Det bytet visade sig inte vara så smart eftersom jag ska jobba dag imorgon. Smart av mig, kommer ju vara så pigg imorgon.
Jag håller på att testa med ägglossningsstickor nu. Läkaren ville att jag skulle göra det för att vi inte ska missa om det är så att det blir en ägglossning innan nästa VUL. Förstår dem dock inte riktigt, eller förstår gör jag, men jag tycker de är lite svåra att läsa av. Tycker det är jättesvårt att se om teststräcket är lika starkt som kontrollstrecket eller inte. Dessutom har jag testat med sådan tidigare. Får alltid nästan positivt, har till och med fått ett teststreck som var starkare än kontrollstrecket, alltså positivt. Fick dock ingen ägglossning. Har läst någonstans att det alltid blir starkt utslag på ägglossningstest vid PCO eftersom man har många äggblåsor. Vet inte om det stämmer. Fortsätter väl med att testa 2 gånger per dag och ser om det händer något.
Ser förövrigt fram emot helgen. Ska åka till Ullared med min syster och en kompis. Ska bli kul som attan. Ska handla på mig grejer till hemmet. Gardiner, lullull och sånt viktigt :)
Min syster är förövrigt gravid. När jag fick veta det blev jag ju naturligtvis superglad, men också svartsjuk och ledsen. Har så dåligt samvete för de sistnämnda känslorna. Men rår inte för det. Absolut jobbigast är det att hon och hennes sambo började bebisverkstaden i januari i år. I maj var hon gravid. Det slår ganska hårt när man själv försökt bli gravid i 1,5 år nu. Så ja svartsjukan finns där. Men jag ser fram emot att bli moster. Det blir lite dubbla känslor bara. Stackars min sambo. Han har fått trösta mig nu varje gång som jag fått reda på att någon blivit gravid. Jag bryter ihop totalt. Vill inte göra det, men kan inte hjälpa det.
Jag håller på att testa med ägglossningsstickor nu. Läkaren ville att jag skulle göra det för att vi inte ska missa om det är så att det blir en ägglossning innan nästa VUL. Förstår dem dock inte riktigt, eller förstår gör jag, men jag tycker de är lite svåra att läsa av. Tycker det är jättesvårt att se om teststräcket är lika starkt som kontrollstrecket eller inte. Dessutom har jag testat med sådan tidigare. Får alltid nästan positivt, har till och med fått ett teststreck som var starkare än kontrollstrecket, alltså positivt. Fick dock ingen ägglossning. Har läst någonstans att det alltid blir starkt utslag på ägglossningstest vid PCO eftersom man har många äggblåsor. Vet inte om det stämmer. Fortsätter väl med att testa 2 gånger per dag och ser om det händer något.
Ser förövrigt fram emot helgen. Ska åka till Ullared med min syster och en kompis. Ska bli kul som attan. Ska handla på mig grejer till hemmet. Gardiner, lullull och sånt viktigt :)
Min syster är förövrigt gravid. När jag fick veta det blev jag ju naturligtvis superglad, men också svartsjuk och ledsen. Har så dåligt samvete för de sistnämnda känslorna. Men rår inte för det. Absolut jobbigast är det att hon och hennes sambo började bebisverkstaden i januari i år. I maj var hon gravid. Det slår ganska hårt när man själv försökt bli gravid i 1,5 år nu. Så ja svartsjukan finns där. Men jag ser fram emot att bli moster. Det blir lite dubbla känslor bara. Stackars min sambo. Han har fått trösta mig nu varje gång som jag fått reda på att någon blivit gravid. Jag bryter ihop totalt. Vill inte göra det, men kan inte hjälpa det.
onsdag 26 september 2012
En ljusglimt
Oj nu blir det många inlägg denna dag. Men vad gör det. En annan dag blir det kanske inget.
Blev så glad nyss. En kompis till mig som också har PCO är gravid! De har också försökt länge. Hon började på pergo i början av året tror jag. Och nu är hon gravid!! Blir så lycklig. Hennes problem var tvärtemot mitt, överstimulering av pergo så det har ju tagit ett tag för dem också. Detta ger mig hopp om att det kommer lösa sig. Vi med PCO har ju i regel mycket dugliga ägg så ofta blir vi lätt gravida när vi väl har ägglossning så det känns positivt. Sen vet jag att det inte är vanligt att man blir gravid på första försöket. Läste någonstans att genomsnittet är att 80% blir gravida inom ett år. Jag har ju haft en ägglossning spontant. Den blev vi inte gravida på fastän att vi prickade in det exakt (kände av ägglossningen jätteväl och fick ägglossningsflytningar). Men det finns ju inget som säger att vi inte blir gravida på nästa ägglossning.
Helt sjukt egentligen hur mitt humör och min inställning går upp och ner. Bryter ihop totalt efter VUL för att nästa dag vara positiv och se framåt. Därmed inte sagt att jag glömmer bort det. Tänker på nästan jämt. Enda gången jag inte tänker på det är väl när jag jobbar. Om inte någon av kollegorna som är gravida jobbar samtidigt förstås. Då kommer tankarna. Men det går att koppla bort det då i alla fall. Så fort jag inte har något att göra tänker jag på det. Mycket därför jag startade den här bloggen. Få en möjlighet att skriva ner allt som snurrar i huvudet istället för att mala det om och om igen inne i huvudet.
Blev så glad nyss. En kompis till mig som också har PCO är gravid! De har också försökt länge. Hon började på pergo i början av året tror jag. Och nu är hon gravid!! Blir så lycklig. Hennes problem var tvärtemot mitt, överstimulering av pergo så det har ju tagit ett tag för dem också. Detta ger mig hopp om att det kommer lösa sig. Vi med PCO har ju i regel mycket dugliga ägg så ofta blir vi lätt gravida när vi väl har ägglossning så det känns positivt. Sen vet jag att det inte är vanligt att man blir gravid på första försöket. Läste någonstans att genomsnittet är att 80% blir gravida inom ett år. Jag har ju haft en ägglossning spontant. Den blev vi inte gravida på fastän att vi prickade in det exakt (kände av ägglossningen jätteväl och fick ägglossningsflytningar). Men det finns ju inget som säger att vi inte blir gravida på nästa ägglossning.
Helt sjukt egentligen hur mitt humör och min inställning går upp och ner. Bryter ihop totalt efter VUL för att nästa dag vara positiv och se framåt. Därmed inte sagt att jag glömmer bort det. Tänker på nästan jämt. Enda gången jag inte tänker på det är väl när jag jobbar. Om inte någon av kollegorna som är gravida jobbar samtidigt förstås. Då kommer tankarna. Men det går att koppla bort det då i alla fall. Så fort jag inte har något att göra tänker jag på det. Mycket därför jag startade den här bloggen. Få en möjlighet att skriva ner allt som snurrar i huvudet istället för att mala det om och om igen inne i huvudet.
Baksidan av pergotime
Att ha PCO och inte kunna bli gravid på egen hand är jobbigt i sig. Men det är även jobbigt med själva behandlingen. Det är inte bara att äta tabletter i 5dagar, få ägglossning och sen är man gravid. Att äta pergotime påverkar allt. Först så är det biverkningarna. De två gångerna jag ätit dem nu har varit jättejobbiga. Jag kan nämligen inte sova. Det är en vanlig biverkning. Har jättesvårt att somna och när jag väl gör det så vaknar jag minst en gång i timmen. Och så svettas jag för att i nästa stund frysa. Går med andra ord runt som en zombie här hemma i ungefär en vecka. Men känner att om det får resultat så är det ju värt alla biverkningar i världen. En annan sak som påverkar både mig och sambon är sexreglerna. Inget oskyddad samlag innan ultraljudskontroll gjorts. När man äter pergotime finns det nämligen risk för överstimulering. Om mer än 2 ägg mognar så avbryts försöket. Detta då det inte är säkert för varken kvinnan eller barnen. Detta innebär att om man ska ha sex så måste kondom användas fram till kontroll är gjord. Låter väl inte som något jättestort problem, men för oss blir det ett problem. Varken jag eller min sambo tycker att sex med kondom är skönt. Har gjort några försök men det funkar helt enkelt inte. Så nu har vi typ inte sex. Låter ju helkonstigt när man försöker bli gravid men så är det. Vi har sex under de dagar jag äter provera, sen inget sex från det att jag börjar äta pergotime tills ultraljudskontroll. De här två gångerna har det inneburit cirka 2,5 veckor utan sex. Det sliter ganska mycket på förhållandet eftersom vi båda anser att sex är en viktig del. Men vi står ut. Vi vill båda ha barn och är beredda att göra uppoffringar. Det är för en begränsad tid och belöningen i slutändan är värd allting. Även om det ibland känns som att jag bara vill skita i allt.
Nedan är en sammanställning av de biverkningar som pergotime kan ge.
Blodet och lymfsystemet
Mycket vanliga
- Blodvallningar (1,2)
Sällsynta
- Tromboemboliska komplikationer
Psykiska störningar
Vanliga
- Nervositet
- Insomnia (1,2)
Mindre vanliga
- Depression
- Humörsvängningar (1,2)
CNS och PNS
Vanliga
- Huvudvärk
- Yrsel
Sällsynta
- Kramper
Ögon
Vanliga
- Synstörningar
Magtarmkanalen
Vanliga
- Illamående
- Kräkningar
Hud och subcutanvävnad
Mindre vanliga
- Urtikaria och allergisk dermatit
- Reversibelt håravfall
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Mycket vanliga
- Ovarialförstoring
Vanliga
- Buksmärtor
- Onormal blödning
- Cystor
- Ömmande bröst
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringstillfället
Vanliga
- Obehag/svullnad/uppblåsthet i buken (2)
- Viktökning (2)
- Trötthet (2)
Nedan är en sammanställning av de biverkningar som pergotime kan ge.
Blodet och lymfsystemet
Mycket vanliga
- Blodvallningar (1,2)
Sällsynta
- Tromboemboliska komplikationer
Psykiska störningar
Vanliga
- Nervositet
- Insomnia (1,2)
Mindre vanliga
- Depression
- Humörsvängningar (1,2)
CNS och PNS
Vanliga
- Huvudvärk
- Yrsel
Sällsynta
- Kramper
Ögon
Vanliga
- Synstörningar
Magtarmkanalen
Vanliga
- Illamående
- Kräkningar
Hud och subcutanvävnad
Mindre vanliga
- Urtikaria och allergisk dermatit
- Reversibelt håravfall
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Mycket vanliga
- Ovarialförstoring
Vanliga
- Buksmärtor
- Onormal blödning
- Cystor
- Ömmande bröst
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringstillfället
Vanliga
- Obehag/svullnad/uppblåsthet i buken (2)
- Viktökning (2)
- Trötthet (2)
Hämtat från Fass.se
Siffrorna inom parentes efter biverkningarna står för 1:a och 2:a kuren. Fick fler biverkningar av dubbelkuren än av den första. Vilket ju är förklarligt. Har gått upp 2 kilo under andra kuren, men redan gått ner 1kg. Så det verkar ju i alla fall som att det inte är bestående biverkningar. Blir intressant att se hur mycket biverkningar jag får om jag ska köra en trippelkur.
Sen funderar jag på fortsättningen om det inte funkar med trippelkur heller. Då är det behandling med sprutor som gäller. Dock vet jag inte vad det läkemedlet heter så har inte kunnat kolla upp det. Jag är en kontroll människa och vill ha koll på allt. Dessutom är jag rädd för att börja med sprutor. Jag är lite stickrädd. Vet precis hur man gör när man tar dem eftersom jag jobbar som sjuksköterska, men det är en helt annan sak att ta dem själv. Pratade med sambon om det igår och föreslog att han kunde ge dem. Han sa blankt nej. Hoppas kunna övertala honom om det blir aktuellt. Får väl hoppas att trippelkur funkar. Det är ju enklast.
Vad är PCO?
PCO - En eller båda äggstockarna är fulla av små vätskefyllda cystor. Dessa har bildats av omogna äggblåsor. Det är detta som kallas polycystiska ovarier (PCO).
PCOs - Står för polycystiskt ovarialsyndrom. Detta innebär att man samtidigt som cystorna har en hormonrubbning och man kan ha långt mellan menstruationerna eller ingen menstruation alls.
Man kan ha både PCO och PCOs utan att märka av det, men PCOs kan visa sig genom att man går upp mycket i vikt eller har svårigheter att bli gravid.
I nuläget vet man inte orsaken till att man får PCO, men man vet att det är ärftligt.
Symtom
Symtomen på PCO/PCOs varierar, men några är; oregelbunden/utebliven mens, akne, ökad kroppsbehåring, viktuppgång.
Behandling
PCO/PCOs går inte att bota. Besvären man får av det går dock att behandla. Vid övervikt räcker det oftast med att gå ner i vikt. P-piller ger regelbundna blödningar. Vid svårighet att bli gravid ges läkemedel som stimulerar ägglossning.
Vanligtvis är det inga problem att framkalla ägglossning vid PCO/PCOs eftersom det finns många ägganlag. Fungerar inte tablettbehandling kan hormonsprutor ges.
Ofta blir äggstockarnas funktion bättre med tiden och menstruationerna blir mer regelbunda. Det betyder att man senare kan bli gravid utan behandling.
Äggstockarna
Cirka 3cm stora och har som uppgift att producera ägg och utsöndra hormoner, till exempel östrogen och progesteron. Ägget ligger i en vätskefylld äggblåsa. Äggblåsan växer under menscykelns första hälft och i mitten av menscykeln spricker blåsan och ägget skickas iväg in i äggledaren. Äggblåsan blir sedan en gulkropp. Ibland sker ingen ägglossning och då kan äggblåsan istället bilda en vätskefylld cysta som vanligtvis försvinner efter några cykler.
Diagnosen
Läkare sätter diagnosen PCOs om man har minst 2 av nedanstående symtom
- PCO
- Lång menscykel eller utebliven mens
- Ökad kroppsbehåring, eller akne och/eller ökad mängd aktivt testosteron.
Fakta hämtad från 1177.se
Första inlägget
Jag startar den här bloggen som ett sätt för mig själv att tömma ur mig alla känslor jag har.
Hela den här karusellen började i mars 2011. Då bestämde jag och min sambo oss för att det var dags att börja försöka skaffa ett barn. Jag slutade med p-piller och började vänta på att menscykeln skulle komma igång. Hade läst någonstans att det ibland kan ta lite tid efter att man slutat med p-piller så blev inte allt för uppstressad när den inte kom igång. Började dock bli lite fundersam när september månad kom. 6 månader hade gått och ändå ingen mens. Kontaktade därför kvinnokliniken på sjukhuset här där jag bor. Fick komma dit på undersökning och provtagning. Enligt läkaren jag träffade då såg allt normalt ut på ultraljudet, provsvaren skulle ta ett tag innan de var färdiga så fick en telefontid för detta. Fick vid besöket recept utskrivet på Provera som är ett gulkroppshormon. Skulle äta dessa för att få en blödning och sen brukar det komma igång av sig självt enligt läkaren. Kände mig positiv och glad att jag nu fått hjälp. Fortfarande ingen oro eftersom jag hade vänner som haft det likadant och allt hade ordnat sig efter en kur med gulkroppshormon. Fick en blödning av tabletterna, läkaren ringde och meddelade att alla prover såg bra ut. Dock hade jag ett lite förhöjt TSH vilket tyder på att sköldkörteln inte riktigt fungerar (hypothyreos). Värdet var så lite förhöjt att det vanligtvis inte behandlas, men eftersom vi försöker bli gravida fick jag levaxin utskrivet. Sedan gick dagarna och det var nu jag började fundera på om allt verkligen är som det ska.
Ingen mer mens eller ägglossning kom, så efter ytterligare 3månader i februari 2012 kontaktade jag kvinnokliniken igen. Fick komma på ytterligare ett besök, fick träffa en annan läkare som sa i stort sett samma sak som den första. Allt ser bra ut, det kan ta lite tid. Hon sa också att det nog är så att jag behövde lite hjälp att få igång ägglossningen. Så hon ordinerade diverseprover och om dessa såg bra ut skulle jag få hjälp via RMC med tabletter för ägglossning. Fick ytterligare en kur Provera och komma in och ta prover på blödningsdag 3. De missade dock att ta det viktigaste provet, AMH som visar äggstocksreserven så fick komma tillbaka 2 veckor senare för att ta det provet. Sedan hände inte mycket mer. Fick ett brevsvar hem om att alla prover såg bra ut så jag skulle ringa RMC för att få tabletter för ägglossning. Ringde RMC, fick dock helt andra besked därifrån. De kunde inte hjälpa mig med detta utan att först göra en infertilitetsutredning på både mig och min sambo. Fick en tid för detta i augusti 2012. Vid det här laget började jag bli rätt så uppstressad och kände ingen tilltro till landstingets vård längre. Och att vänta till augusti för att göra utredning och sedan vänta ytterligare månader fanns inte i min värld.
Tog därför kontakt med en privat klinik. Fick komma dit samma dag och träffa deras gynekolog. Vilket skillnad det var. Hon gick igenom vad jag varit med om hittills, och tyckte precis som jag att en infertilitetsutredning inte var nödvändig i nuläget. Jag har ju ingen ägglossning och kan därmed inte bli gravid. Hon gjorde ett nytt ultraljud och sa sedan; har du hört talas om PCO? Det hade jag någon gång, men visste inte så mycket om det. Hon förklarade att det innebär polycystiska ovarier. På mina äggstockar finns massor med små äggblåsor. Om man har mer än tio så har man PCO. Hon visade mig på ultraljudsbilden och det syntes tydligt. Ingen på kvinnokliniken hade ens nämnt det. Blev därefter uppsatt för en tid 6:e augusti för att börja med pergotime för att stimulera ägglossning och där är vi nu.
Började inte med pergotime vid besöket 6:e augusti dock för då hade jag haft en egen ägglossning och fick vänta in mensen. Körde sedan en enkel pergokur blödningsdag 5-9. Var på VUL dag 12 för att kontrollera så att det inte släpper fler än 2ägg. Då kom första smällen. Det fanns inget ägg som tydligt börjat mogna. En äggblåsa som var 1cm fanns. Fick därför komma åter igen på dag 18 för nytt VUL. Ingen ägglossning. Kändes ändå inte allt för jobbigt. Fick recept på provera och pergotime och skulle nu istället köra en dubbelkur pergo. Igår var jag på VUL för kontroll. Ingen ägglossning nu heller. Inte tillstymmelse till några ägg som var på väg att mogna. Kände att hoppet sjönk tio meter under jorden. Fick dock en ny tid för VUL 1/10. Min gynekolog är jättebra och stöttande, men det hjälper inte mycket. Grät hela vägen hem i bilen. Om det inte finns tecken på ägglossning på G 1/10 blir det en ny proverakur och trippelkur pergotime. Och funkar inte det så blir det behandling med sprutor istället.
Känner mig ganska uppgiven just nu. Gråter för minsta lilla, särskilt på kvällarna innan jag somnar för då virvlar tankarna runt. Min sambo tar det inte lika hårt. Han stöttar och är säker på att det snart är vår tur. Känner mig dock så värdelös som har en kropp som inte funkar som den ska. Många runt omkring mig blir gravida och jag känner att jag nu börjar ha svårt att glädjas för deras skull. Känner inte att jag kan belasta sambon med alla dessa tankar. Han mår dåligt av att jag är ledsen. Därför startar jag nu den här bloggen som en ventilationskanal för tankar och känslor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)