24+0

Idag går vi in i vecka 25 och jag känner mig inte lika stressad över allt som måste fixas innan pyret kommer. Därmed inte sagt att jag inte är stressad alls. Men nu är det mest att vänta som gäller.

Moderskapsintyget är inskickat till försäkringskassan, ansökan om graviditetspenning är också inskickat. Så egentligen behöver jag inte stressa upp mig över det, men nu är det ju väntan på att få det godkänt istället. Och försäkringskassan kan ju strula. Det vet jag av tidigare erfarenheter.

Imorgon ska jag på första besöket hos BM för att mäta magen och lyssna på bebisens hjärta. Ska bli kul, men lite nervös är jag :) Sambon hade tyvärr inte möjlighet att följa med på det besöket eftersom han jobbar och inte kan ta ledigt 2 dagar i rad. Han ska ju gå hem tidigare på onsdag när vi ska på ultraljudet.

Börjar få lite ont i ryggslutet, särskilt på jobbet. Och när jag sover ska vi inte tala om. Vaknar x många varje natt och måste byta ställning. Värker i både rygg och höfter efter att ha legat stilla några timmar. Men jag står ut.

Dagens mage

Den börjar verkligen bli stor. Och ivägen. Framförallt när jag ska ta på mig skor och strumpor. Men jag älskar min mage. Kan ligga och smeka över magen hur länge som helst. Tror faktiskt jag kommer att sakna min mage sen när pyret är ute, men då får vi ju något ännu mer underbart.

Tänkte för några dagar sedan på vilken tur vi ändå haft och hur tacksam jag är för det. Lilla pyret blev till efter bara en behandling med puregon. Hur stor är den chansen liksom. Om det inte hade tagit sig då så hade vi kanske fortfarande varit inne i snurran med sprutor och sexförbud. Men någon ville att det skulle vara vår tur nu. Och om bara några månader går vår högsta önskan i uppfyllelse. Är så himla lycklig över det och tacksam.