12 dagar

Idag är våran lilla prinsessa redan 12dagar gammal. Det går så fort, men ändå så långsamt.  Vi lär fortfarande känna varandra och försöker få till lite rutiner i vardagen. Fast lilla prinsessan ändrar dem lite från dag till dag. En sak är säker hon har sin mor och far lindade runt lillfingret. Vi kan sitta i timmar och bara titta på henne när hon sover. Älskade lilla unge.

Den här veckan är jag och lilla prinsessan själva hemma. Sambon jobbar fyra dagar och kommer sen att vara ledig 2 veckor igen. Det funkar utmärkt. Hon är så snäll. Sover mestadelen av dygnet. Vaknar för att äta och byta blöja. Har de senaste dagarna börjat vara vaken några timmar på förmiddag och kväll. Då tittar hon på oss med de där mörka ögonen och vi är fast.

Jag trodde jag skulle vara mer orolig så här i början och stressa över allt. Men det är precis tvärtom. Jag har nog aldrig känt mig så lugn och tillfreds. Visst det har varit några nätter då tårarna runnit på grund av sömnbrist och hormoner, men efter att mjölken rann till har det inte varit några större problem. Prinsessan sover 3-4 timmar i sträck, ammas, byter blöja och somnar om. Och jag har inte haft svårt att sova när hon sover. Trodde jag skulle ligga vaken och kolla så att hon andas hela tiden, men jag har inte känt någon sådan oro. Sen är det klart att jag är trött, sömnen störs ju och vid varje amning och blöjbyte är vi vakna cirka 1 timme, men jag är inte tröttare än att jag klarar att vara vaken på dagen. Någon enstaka dag har jag tagit en tupplur under eftermiddagen, men oftast klarar jag mig utan. Lärde mig snabbt efter förlossningen att lyssna på kroppen. Sova när jag är trött och inte försöka göra allt. Det är ingen som dör av att det är lite damm i hörnen. Det finns kvar imorgon också.

Kroppen har börjat återhämta sig efter förlossningen, magen är nästan borta och 12kg har försvunnit utan att jag behövt anstränga mig. Planerar att snart börja med lite mag- och ryggträning här hemma. Knipövningarna har jag gjort dagligen sedan vi kom hem från förlossningen. Promenader ska jag också försöka komma igång med, men just nu är det inget vidare väder att dra ut lilla prinsessan i. Regn och blåst. Väntar lite med det. Men blir det solsken så ger vi oss ut. Mer intensiv träning blir det sen när jag varit på efterkontrollen och fått klartecken på att träna. Känner mig just nu motiverad i alla fall. Vill komma i mina gamla kläder igen :)

Magen hittills

 3 dagar efter förlossningen

 5 dagar efter förlossningen

10 dagar efter förlossningen

Känns som att magmusklerna nästan helt dragit ihop sig nu, så planerar att börja med mag- och ryggträningen efter nyår. Tänker dock inte ge något nyårslöfte om det. 

Mitt i all lycka och julfirandet har det dock smugit sig in en del sorg. Min älskade lilla morfar somnade in 23/12. Tror han har det bättre nu, men sorgen är stor och hjärtat värker. Hade hoppats att han skulle hinna träffa lilla prinsessan, men nu blev det inte så tyvärr. Sov gott lilla morfar.

En liten prinsessa är född

Allt startade 12/12 kl 04:05 på morgonen. Då vaknade jag av att jag hade som krampliknande smärtor i ryggen och fram i nedre delen av magen. Tänkte att det väl var som det varit de andra nätterna. Att det kommer att släppa av bara jag går upp ur sängen. Så jag gjorde det. Gick på toaletten och gick sen tillbaka och la mig i sängen. Men det släppte inte av. Smärtan kom och gick med 5-10minuters mellanrum. Tanken; det kanske är idag det händer började gro. Efter att ha försökt somna om i cirka 30minuter gav jag upp. Tog en dusch för att se om det kunde hjälpa lite och om det var så att det skulle sätta igång ordentligt ville jag ha rent hår och vara fräsch när jag kom in till förlossningen. Haha bästa tanken egentligen. Duschen hjälpte inte mot smärtan men jag passade på att pyssla om mig själv ordentligt mellan smärtorna. Kände mig efter det riktigt snygg och fräsch. Värmde vetekudden och satte mig att titta på TV med en kopp kaffe.

Sambon kom hem vid 06:30 efter att ha jobbat natt. Jag berättade om att det kanske kunde vara dags idag, men att det definitivt inte startat ännu. Var ju alldeles för långt mellan värkarna. På föräldrautbildningen berättade de nämligen att för att det ska ha någon påverkan på livmodertappen så måste det komma minst 3 värkar på 10 minuter. Under hela dagen hade jag dessa värkar aldrig tätare än 5minuter, oftast 10 minuter emellan. Då och då trodde jag att de hade upphört helt eftersom det inte kom någon värk alls på cirka 30 minuter. Började ge upp hoppet om att det var på riktigt kring kl 15. Inget hade förändrats sedan de startade och jag tyckte de hade blivit svagare igen.

Sambon vaknade kl 16 och undrade hur det gick för mig. Jo jag hade ont, men inte mer än så. Fullt hanterbart och jag sa till honom att det nog inte blir något idag. Cirka kl 17 beslutade vi att vi skulle åka och storhandla då det mesta var slut hemma. Så det gjorde vi. Under tiden på mataffären blev värkarna lite kraftigare igen och kom även tätare. Under de cirka 30 minuter vi var i affären hade jag cirka 6 värkar som jag var tvungen att stanna upp och andas igenom. Hoppet steg igen och jag sa till sambon att han skulle se till att ha mobilen tillgänglig inatt på jobbet. När vi kom hem kom värkarna med längre mellanrum igen, vi åt lite mat, tittade på TV och så vidare. Kändes som att sambon absolut kunde åka och jobba natten.

Cirka kl 19 hände det dock något. Jag fick en superkraftig värk som jag inte kunde stå upprätt igenom och jag kände att jag behövde gå till toaletten. På toaletten upptäckte jag att jag börjat blöda, och ropar till sambon att han nog ska ringa och meddela jobbet att han inte kommer inatt. Ringde förlossningen för att få råd. Mina värkar kom fortfarande med cirka 10minuters mellanrum, men hade ju blivit kraftigare. Jag trodde inte att jag var i aktiv fas ännu, men var lite orolig för blodet då det inte var lite blod i slem utan färskt blod. Eftersom jag kände mig orolig bestämde vi att vi skulle komma in för en kontroll.

Vi kom till förlossningen kl 20:10. Fick lämna urinprov och kopplades upp på CTG. Fick ligga med detta i cirka 30minuter och hade under den tiden 3 värkar. Fortsatt 10minuter emellan alltså. Jag tänkte att vi kommer att få åka hem i väntan på att det ska starta på riktigt. Men vid den vaginala undersökningen visar det sig att livmodertappen i stort sett är utplånad och att jag redan är öppen 4cm. Får beröm för att ha jobbat på så bra hemma och jag och sambon får sen veta att vi kommer att få stanna på förlossningen och att det kommer att komma en bebis inom ett dygn i alla fall. Lite chockade blev vi. Vi var ju helt säkra på att vi bara skulle in på en kontroll och sen få åka hem igen. Samtidigt kändes det så himla spännande. Snart skulle vi få träffa lilla pyret! Som tur var hade vi tagit det säkra före det osäkra och tagit med BB-väskan och bilskyddet (det skulle dock visa sig att sambon skulle få åka några vändor hem under helgen för att komplettera väskans innehåll, men det kommer vi till sen.)

Meddelade våra föräldrar att bebis skulle komma under natten eller morgondagen. Sen satt vi mest och pratade om allt möjligt ett tag. Jag hade en del värkar som kom och gick, fortfarande med 5-10minuters mellanrum. De började nu göra ganska ont och jag vankade fram och tillbaka och andades igenom dem, eller stödde mig mot fotgaveln på sängen. Sambon masserade ryggslutet när jag ville det. Det hela var fortfarande helt hanterbart. Barnmorskan som skulle jobba under natten kom in och hälsade och vi gick igenom hur jag ville ha det med smärtlindring. EDA och lustgas var det enda jag sedan innan bestämt mig för. Kände dock att det fortfarande var helt hanterbart och ville avvakta. Jag och sambon fortsatte prata och skoja med varandra, passade på att ladda energi genom dryck och mat. Efter ett tag, vet faktiskt inte riktigt vad klockan var, började värkarna bli riktigt jobbiga att bara andas igenom, inte heller hjälpte det längre att gå omkring, eller att få massage. Dags för lustgas helt enkelt. Fungerade helt okej och jag blev så där fnittrig. Ny undersökning visade att jag var öppen 4-5cm, inte hänt jättemycket alltså, men det gick sakta framåt. Fortsatte gå runt mellan värkarna och andades lustgas när det kom. Efter ett tag blev värkarna längre och kraftigare och lustgasen hade inte längre någon effekt. Jag andades så länge i masken att jag blev svimfärdig istället.  Det var helt enkelt dags för EDA. Fick denna vid kl 02 ungefär och den hjälpte bra. Tog lite ojämnt, men jag var bra smärtlindrad och kände mest att det drog och spände på höger sida. Sängläge i en timme efter EDA. Kl 03 ny undersökning som visade att jag var öppen 6-7cm. Hurra, det går framåt! Och tio minuter senare gick vattnet när jag ställde mig upp. Nu skulle det nog inte dröja allt för länge.

Jag tyckte tiden gick extremt sakta. Men runt kl 05-05:30 började även EDA tappa effekten. Hade ett sjukt tryck mot svanskotan och i bäckenbotten. Den var nästan outhärdlig, till råga på allt fick jag i samband med detta tillbaka krampsmärtan i ryggen, nu 10x värre än innan EDA. Tog mig knappt från toaletten utan stod bara och skakade igenom värken. Fick en extra bolus i EDA och varm handduk mot ryggen. Det hjälpte lite mot ryggvärken i alla fall,  men det hemska trycket neråt fanns ju kvar. Fick lustgas som komplement. Hjälpte inte mycket, men fick mig att fokusera på annat än värken. Kände helt plötsligt ett behov av att krysta, ny undersökning visade att jag var fullt öppen. Nu skulle lilla pyret komma ut. Jag själv kände det som att jag krystade i en evighet och var helt säker på att det var minst en och en halv timme, men enligt journalen startade krystvärkarna kl 06:40 och 07:16 föddes så äntligen våran prinsessa. Alla smärtor var som bortblåsta och det enda jag kunde tänka på var det där lilla varma livet som låg på mitt bröst. Allt annat försvann. En större lycka har jag aldrig känt och den finns där fortfarande. Varje gång jag tittar på det där lilla pyret som ligger och sover här bredvid så bubblar det inom mig.

Jag hade en jättebra förlossning även om jag under krystvärkarna ville ge upp och gå hem. Den smärtan går inte att beskriva. Inte heller går det att förstå hur utmattad man är under de där sista minuterna. Jag kände det som att jag skulle kunna somna där och då. Värkar eller inte. Min sambo var under hela förlossningen min klippa. Han fanns där hela tiden och peppade. Under hela krystningsskedet så stod han vid mitt huvud och viskade peppande ord i mitt öra. Och jag misstänker att jag halvt klämde sönder hans hand under värkarna, men han har inte klagat.

Vår lilla prinsessa var ganska stor för att vara född i vecka 38+4 och därför blev vi inlagda på specialBB för att se att hennes blodsocker inte sjönk och att hon inte tappade för mycket i vikt. Vi fick komma hem på söndagen. Prinsessan hade gått ner mer än 10% så första tiden hemma har vi haft amningsschema och tillmatning i väntan på att mjölken skulle rinna till. Det gjorde den igår. Och igår var vi tillbaka på BB för viktkontroll vilken visade att vikten vänt uppåt igen. Så nu ammar vi var 4:e timma eller oftare om prinsessan är hungrig och håller på att trappa ut tillmatningen. I övrigt så går vi runt i en lyckobubbla och sitter stora delar av dagen och bara tittar på detta lilla mirakel. Vårat mirakel som vi skapat.  Hon är allt för oss.

I en bubbla

131213 föddes vår lilla prinsessa. Just nu lever vi i en lycklig bebisbubbla så bloggen är inte prio ett. Lovar att uppdatera längre fram. Kram på er till dess

38+3

Kanske är det sista dagen på den här graviditeten. Jag har varit vaken sedan 04:05. Då vaknade jag av ont i ryggen och nedre delen av magen. Tänkte att det är som de andra nätterna, men icke. Kunde inte somna om. Har fått värkar sedan dess. De gör ont, men är uthärdliga, kommer regelbundet, men inte så där jättetätt. Har klockat värkarna och de kommer ungefär var 5-10minut. Spännande det här måste jag säga :) Återstår och se om det håller i sig och utvecklar sig till något mer eller om det bara är lite träning.

Slemproppen och början till förvärkar

Sedan igår kväll har jag haft totalt 3 stycken stora slemmiga flytningar med några få rosaröda strimmor i. Dessa har kommit plötsligt strax efter kraftiga sammandragningar och varit så pass stora att de svämmat över trosskyddet. Tolkar detta som slemproppen som går i omgångar. Ett steg närmare förlossning kanske. Fast spannet för när slemproppen går i förhållande till förlossningen kan ju vara allt från någon dag till några veckor.

Men förutom dessa slemmiga flytningar så har sammandragningarna ändrat karaktär. De är kraftigare och de flesta gör ont i nedre delen av magen och bak i ryggen. De håller i sig runt en minut varje gång vilket är längre än de sammandragningar jag haft tidigare som bara hållt i sig runt en halvminut. Men det är nog inga riktiga förvärkar ännu för de kommer inte regelbundet. De är utspridda under dagen. Ibland går det någon timme emellan och som nu så kommer det ungefär var femte minut för att sedan lugna ner sig igen. Men som sagt något är nog på gång.

Är i alla fall inställd på att det kan sätta igång snart så sambon har fått order om att ha mobilen nära när han jobbar eller i alla fall titta på den ofta för att se om jag ringt.

När ska man egentligen ringa till förlossningen? Som jag känner nu känns det bara onödigt att ringa. Jag är helt säker på att det förlossningen inte börjat. Visst det står ju att man ska kontakta förlossningen om man får blödning, men jag räknar inte 3 små strimmor i en flytning som en blödning. Flytningen jag hade igår kväll och tidigt imorse hade dessutom bara en svag rosa fläck i sig. Den jag hade nu ikväll var mer tydligt blodrött, men bara som två sytrådstunna strimmor. Och det är ju inte en blödning. Beror nog mest på att tappen börjat mjukna. Och det kommer inget blod emellan flytningarna. Annars skulle man väl ringa om vattnet gick och om man har 3 eller mer värkar på tio minuter. Och inget av det stämmer in på mig och pyret lever runt som vanligt om inte mer. Känner mig inte orolig i nuläget så väntar nog med att ringa. Det är klar börjar värkarna bli tätare och kraftigare så får jag ringa och se om vi ska komma in på en kontroll. Men nu satsar jag på att vila istället tror jag. Ska krypa ner i sängen och titta på TV en stund innan sovdags.

Men pyret du är mer än välkommen ut. Allt är klart, till och med granen är inköpt och klädd idag :)

Hur svårt ska det va?!

Misstänker att det här lilla pyret är lika envist som sin mor och far. Och tycker precis lika illa om att bli tillsagd vad h*n ska göra. Att skotta snö tre dagar i rad och storstädning har inte gett något resultat i alla fall. Pyret är kvar där inne. Det enda som det gett är ryggvärk och ont i bäckenet. Vaknade flera gånger inatt av att det gjorde så sjukt ont i ryggen. Tänkte att nu kanske, men det släppte av när jag ändrade ställning. Så nä.

Men lilla pyre du är välkommen ut nu. Vi längtar efter dig.

38+0

Vecka 39, det går bra att komma ut nu! Men det tror jag inte lilla pyret kommer att lyssna på. För ca 2 veckor sedan hade jag en känsla av att lilla pyret skulle komma ut tidigare än beräknat, men den känslan har försvunnit. Nu tänker jag att jag snarare kommer att få gå över tiden.  Om jag då får välja så går jag helst över så pass att vi hinner passera nyåret. Men som sagt tror jag pyret gör precis som det själv vill. Att skotta snö två dagar i rad verkar i alla fall inte ha haft någon effekt. Mer än att jag fått ont i bäckenet. Antar att det är kombinationen foglossning (som jag inte känt av tidigare) och överansträngning. Tänker dock fortsätta vara så aktiv som kroppen orkar. Ska nog städa idag till exempel. All rörelse är bra rörelse.

Dagens mage

Tycker magen ser mindre ut nu än för en vecka sedan. Kan det bli så när pyret sjunker längre och längre ner i bäckenet?

Vägde mig imorse. Verkar som att min vikt vänt neråt igen. Idag visade vågen nämligen bara 97,5kg jämfört med förra veckans 98,2kg. Läste någonstans att en del går ner i vikt de sista veckorna och att det är helt normalt. Hoppas det stämmer. Även om jag har oroat mig för att gå upp för mycket känns det konstigt att minska i vikt under graviditeten. Men jag vet ju att jag fortfarande får i mig ordentligt med mat. Har inte ändrat något i kosten den senaste veckan. Mer än att jag inte ätit lika mycket bullar och kakor till kaffet nu när syster börjat jobba. Men det kanske är det som gör det. Och då är det nog bara bra, för de där kalorierna från bullarna kan man nog vara utan. Äter frukost, lunch, middag. Och så blir det flera frukter däremellan som mellanmål. Ska väl egentligen vara matigare mellanmål, men det är svårt när jag inte är hungrig. Och då måste det ju vara bättre med något än inget.

Det jag besväras mest av just nu är de extremt vattniga flytningarna. Trodde igår att de minskat då det varit lugnt under dagen, men på kvällen var de tillbaka med full kraft. Så pass mycket att det rann ner på låren (ber om ursäkt för äcklig info). I början var jag orolig för att jag börjat läcka fostervatten, eftersom det typ är det enda man får upp om man googlar. Men det känns inte som att det skulle vara det. Fostervatten är ju inte vitt, och det är de här flytningarna. Visserligen svagt vita, men absolut inte klara. Så det är flytningar och det lär jag få stå ut med tills pyret är fött antar jag. Köpa storpack trosskydd helt enkelt.

Sen har brösten ballat ur totalt de senaste 2 dygnen. Läckagen från dem hade minskat sista tiden, men nu är det tillbaka med dubbel styrka. Helt sjukt hur mycket de kan läcka. Hela nattlinnet blir blött på framsidan. Är väl dags att börja med amningsinläggen och amningstopp på natten igen. För det är nattetid som det är värst. Hade hoppats klara mig utan det tills lilla pyret var ute, men får nog tänka om.

Haha nu när jag läser igenom texten känns det som att jag läcker lite överallt. Inte konstigt jag känner mig lite ofräsch till och från.

På tal om ofräsch. Senaste veckan har jag fått ett ökat behov av att ta hand om mig själv lite extra. Filar och smörjer in fötterna efter varje dusch. Använder väldoftande lotion istället för den som är mest återfuktande, plockar ögonbrynen var och varannan dag och så vidare. Har fått för mig att jag inte får ha äckliga fötter vid förlossningen för det är ju synd om barnmorskan som kommer att ha mina fötter i ansiktet. Haha dum tanke jag vet, men hjärnan är väl inte riktigt som den ska just nu.

Men annars mår jag bra. Har fått ett stort behov av närhet så blir mycket kramar med sambon. Sex däremot är inget vi känner ett behov av. Det behovet har minskat ju större jag blivit. Tror det mest beror på att vi båda känner att det känns fel när vi kan känna lilla pyret röra sig. Så istället blir det kramar och pussar. Och vi har inget problem med det, tror det blir värre om man känner olika, att den ena fortfarande vill ha sex och den andra inte. Men vi tänker som så att vi tar upp sexlivet igen när pyret är fött och vi kommit in i rutinerna.

95%

Nästan hela graviditeten avklarad. Bara 14 dagar kvar, förhoppningsvis kortare. Idag blir det en lugn dag. Har skitont i ryggen efter snöskottningen igår. Vaknade kl 07 och behövde gå på toaletten och fick då en otrolig krampsmärta i ryggen och fram i nedre delen av magen/bäckenet. Snacka om överansträngda muskler. Förvärkar var det inte för magen var mjuk och fin. Gör skitont att sitta på en hård stol också. Musklerna i ryggen krampar verkligen. Men det går nog över av lite vila.

Falskt alarm?

Här sitter jag i soffan och väntar på att nyhetsmorgon ska börja på TV4. Har redan hunnit med frukost, tända upp i kakelugnen och skotta bort all snö på altanen. Gick upp vid 06:30, men hade då redan varit vaken till och från sedan 04:30. Trodde faktiskt att det skulle bli idag som förlossningen startar. Vaknat ungefär var 15:e minut sedan kl 04:30. Har haft mensvärksliknande värk i nedre delen av magen och ryggen. Så tänkte nu händer det. 06:30 gav jag upp att försöka sova och gick upp. Och sedan dess har jag inte känt av så mycket värk. Så det var nog bara att jag legat konstigt eller något sånt. Känner mig dock mer öm i bäckenet än vad jag gjort tidigare så kanske. Om inte annat så kanske det sätter igång under dagen. Skotta snö ska visst vara ett bra sätt att sätta igång värkarna har jag hört. Och jag har mycket snö att skotta bort idag. Men väntar med det tills det blivit ljust ute i alla fall.

Bara 15dagar kvar till BF nu i alla fall. Jag hade ju lovat mig själv att jag inte skulle räkna ner eftersom tiden går ännu långsammare då, men det är svårt att låta bli. Jag tänker lite så här angående det här med att gå över tiden. Att man säger +-2 veckor från BF är ju att det är svårt att veta exakt när ägglossning skedde och därmed befruktningen. Men vi vet ju verkligen exakt vilken dag och datum ägglossningen skedde. Och då borde man väl kunna lita ganska mycket på det beräknade BF-datumet. Datumet har ju liksom inte ändrats en enda gång under hela graviditeten. Alltid varit 22/12. Både på ultraljud 1,2 och 3. Eller nej ultraljud nr 1 sa att BF var 23/12, men det beror på att den ultraljudsapparaten räknade BF som 40+0. Graviditeten var precis lika långt gången som de andra ultraljuden visade.

37+4

Idag vaknade vi upp till ett vinterland. Så fint ute när det är helt vitt. Och det snöar fortfarande :) Hoppas bara att det fortsätter vara minusgrader nu så att snön får ligga kvar. Blir ju så tråkigt när det smälter hela tiden. Geggigt och smutsigt. Inte för att jag är någon vintermänniska egentligen, men jag gilla julstämningen. Och det blir ju faktiskt lite ljusare när det är vitt på marken.

När det gäller bebis har det inte hänt mycket. Det lilla pyret verkar trivas bra därinne och verkar inte ha några planer på att titta ut tidigare. Men det får h*n gärna göra för min del. Börjar få mer och mer ont i bäckenbotten när pyret rör sig och vid sammandragningarna. Känns som tusen nålar och knivar. Och senaste veckan har jag fått extremt (och då menar jag extremt) mycket flytningar. Både mjölkiga och mer som äggvita. Om jag inte använder trosskydd får jag springa och byta trosor 3-4gånger per dag. Inte så där jättekul eller trevligt.

Sen har jag fått mer bristningar. Har ju haft några små på brösten och på skinkorna länge nu, men nu har de börjat öka. Skinkorna är täckta av lilaröda strimmor och igår kväll upptäckte vi att det kommit 2 bristningar på vardera flank också. De på skinkorna och flankerna stör mig inte allt för mycket och inte de på brösten heller. Har redan gamla bristningar där sedan puberteten och de syns knappt i vanliga fall. Men jag vill INTE få bristningar på magen! Känns som att om man får bristningar så blir man aldrig av med den där degiga huden på magen. Jag vet, jätteytliga tankar, men för mig är det en stor grej. Känns som att det inte finns något jag kan göra för att förhindra att de uppstår heller. Smörjer som en galning morgon och kväll, fast jag vet att det inte hjälper. Men tankens makt är stor.

Ställde mig på vågen imorse för att se om jag fortsätter öka lika snabbt i vikt. Men döm om min förvåning när vågen visade 98,1kg. Det är minus 0,1kg sedan i måndags. Och jag har inte gjort något för att påverka vikten. Har fortsatt äta precis som tidigare. Visserligen inte varit lika mycket fika den här veckan, men tror inte det kan påverka så mycket. Kanske har det stannat upp nu i alla fall? Har ju läst att det kan vara så i slutet och att vissa till och med går ner i vikt. Hoppas kan man ju alltid. Vore ju inte helt fel att några kilon försvann redan innan förlossningen.

Oj vilket ytligt inlägg detta blev, men det var skönt att skriva ner lite grann av hur tankarna går nu när det närmar sig BF med stormsteg.

37+0

Vecka 38! Bara 20dagar kvar till BF! Nästan så jag blir lite stressad igen. BB-väskan är inte helt färdigpackad och jag har fortfarande inte tagit tag i att laga mat och frysa in. Får väl helt enkelt göra det den här veckan. BB-väskan är egentligen klar med det viktigaste. Ska packa ner lite ätbart också så är den klar. Och sambon har inte packat ner något till sig själv ännu. Men det enda han sagt att han vill ha med är sin ipad så att han kan roa sig med lite spel om det drar ut på tiden.

Dagens mage

Den växer. Har haft en liten spurt den här veckan vilket syntes på vågen imorse. Stadiga 98,2kg visade den, alltså 28,2kg + sedan ägglossningen. Nu kan det få stanna av tycker jag allt. 1,5kg på 1 vecka känns lite väl mycket. Men antar att det är vätska som börjar samlas i kroppen nu. För det spelar ingen roll vad jag stoppar i mig när det gäller vikten har jag märkt. Går upp lika mycket när jag bara ätit nyttigt en vecka som när jag ätit onyttigt. Helt enkelt inget jag kan påverka. 

Imorgon är det dags för besök hos den nya barnmorskan. Känns lite pirrigt. Tänk om vi inte alls klickar. Men samtidigt är det ju inte långt kvar så kan nog stå ut. Antar att det är max 2 besök kvar. Känns i alla fall bra att sambon kommer att följa med imorgon. Det är ju faktiskt första gången som han kommer att vara med och höra lilla pyrets hjärta slå. 

I övrigt mår jag bra. Är förkyld så ännu mer täppt i näsan än jag varit tidigare. Tålde tydligen inte att träffa alla kollegor i fredags. Började nämligen få ont i halsen redan på julfesten och vaknade på lördagen med täppt näsa och ömmande hals. Nu är det bara näsan som är täppt. Hoppas bara att det går över snabbt. Skulle ju vara sjukt jobbigt om jag får vara så här täppt nu resten av graviditeten. Håller tummarna helt enkelt. 

1:a advent

Nu går tiden fort. Redan 1:a december och 1:a advent idag. Imorgon räknas graviditeten som fullgången. Hoppas lilla pyret väljer att komma ut lite tidigare än beräknat. De flesta tror faktiskt att h*n kommer att komma tidigare. Och magen har verkligen sjunkit neråt. Får väl börja jobba på att starta förlossningen. Börjat redan idag med att städa och sedan bygga ihop den nya soffan. Hehe. Vet faktiskt inte om jag tror på att man kan påverka det där så mycket, men försöka kan man ju alltid.

Nu har jag precis plockat iordning igen. Har haft lite kompisar här på adventsfika. 5 vuxna och 2 småbarn. Blir lite annorlunda nu för tiden när flera av oss har barn. Det är skrik och gråt blandat med att man försöker ha ett samtal. Jag tycker det är underbart, men kontrasten är stor mot för några år sedan när ingen hade barn. Känns så konstigt att säga vuxna dessutom. Det är så kul att vi fortfarande håller ihop i det här kompisgänget. Har ju ändå umgåtts sedan mellanstadiet. Hoppas det fortsätter så även om några år. Men känns inte så troligt att vi skulle glida ifrån varandra nu.