Gräsänka

I eftermiddags var vi och lämnade av sambon på tågstationen. Han ska på utbildning med jobbet. Kommer hem igen på torsdag eftermiddag. Bo på hotell, sova ostörd, få maten serverad. Nej jag är inte avundssjuk, inte det minsta. Särskilt inte efter denna dag. Sessan har gnällt nonstop varje vaken minut. Ja om hon inte fått sitta på min höft förstås. Så fort jag släppt ner henne på golvet har hon illvrålat och hängt i mina byxben. Att då försöka städa, byta gardiner, ta fram adventsljusstakar och laga är inte det lättaste. Så nej jag är inte avundssjuk.

Jag är bitter, så jävla bitter och tycker att det inte borde få finnas sådana orättvisor.  Jag vill också bo på hotell och få maten serverad. Jag älskar vår lilla dotter och skulle aldrig vilja byta bort henne, men ibland skulle jag vilja ha lite semester. Det räcker med en natt och en dag. Bara få vara helt själv och inte behöva tänka på något annat än att vila. Det skulle vara skönt.

V 8+2

Redan inne i vecka 9. Har inte haft tid och ork att uppdatera så mycket här inne. Dels har jag jobbat och dels sover sessan sämre än någonsin. Så vi är trötta här hemma.

Men graviditeten rullar på vad jag vet i alla fall. Illamående har jag dagligen, trött som ett as (men det kan ju ha andra orsaker som sagt) och yrsel till och från. Har märkt att ju mindre sömn jag får desto mer illamående är jag under dagen. Ibland går det att mildra genom att äta, men oftast inte. Det är inte något jättekraftigt illamående, inte så jag behöver kräkas, men tillräckligt för att störa mig i vardagen. Har slutat helt med kaffe och det har hjälpt lite mot illamåendet, men det gör ju inte tröttheten bättre direkt. Jag är dock glad för alla symtom, det lugnar lite.

Vi har valt att inte boka in något VUL. Det har ju bara varit en blödning, som dessutom inte var mer än vid ett toabesök. Blodstrimman i flytningen som jag hade först räknar jag inte som en blödning. Så vi sa som så att om det kommer något mer blod bokar vi VUL annars inte, och något mer blod har det ju inte kommit.

Magen 8+0:

Börjar ju redan få en kula. Ni ska se kvällsmagen alltså, den är enorm. Kan inte minnas att jag var så här svullen förra graviditeten. Har inte gått upp lika mycket i vikt ännu i alla fall som förra graviditeten. Vågen visade 70,4kg i tisdags så +1kg ungefär sen ägglossning. Förra gången vägde jag redan 73kg vid den här tiden. 

Hittade denna bilden från samma vecka i förra graviditeten. Inte mycket till mage där inte om man jämför med nu. Ska bli kul att jämföra vart efter. Både symtom och bilder. Det är ju verkligen som de säger att ingen graviditet är den andra lik.

20%

Redan gått en femtedel av graviditeten :-)

v 7+0

Inget mer blod. Sprang på toaletten hela natten, men det var bara den enda gången. Troligtvis är det väl slemhinnorna som blöder, men det blir nog att boka ett VUL ändå. Ska prata med sambon när han vaknar och se vad han tycker dock.

Gick in på 1177.se och kollade vad de hade för info om blödningar tidigt i graviditeten och vad de rekommenderade

En blödning kan utan förvarning inträffa när som helst i tidiggraviditet. Den kan vara sparsam till måttlig. Ofta upptäcker man att man blöder när man torkar sig i samband med toalettbesök eller ser en fläck i trosan. Färgen på blödningen kan vara rosa-röd eller brunaktig. Om färgen är rosa-röd är det en färsk blödning och om den är brunaktig är det en blödning som inträffat tidigare och som består av gammalt blod

Att få en blödning under graviditet är ofta en dramatisk händelse för den gravida kvinnan och hennes partner. Har man dessutom tidigare varit med om missfall kan oron bli extra stor.

Man behöver inte söka akut vid små blödningar. Det behövs inte heller om blödningen upprepar sig nästa dag och fortfarande är sparsam, i synnerhet inte om den är mörkare än dagen före. Det kan då vara en efterblödning som består av gammalt blod.

Om man får en blödning före vecka 16 bör man ändå alltid kontakta mödravårdscentralen eller en gynekolog. Det är vanligen inte bråttom eftersom småblödningar är vanligt under tidig graviditet.

Var  bara tvungen att åka till apoteket när de öppnade och köpa 2 digitala tester. Jag vet att HcG kan vara kvar länge i kroppen efter ett missfall, men ville ändå testa. Tog ett förut och det visade Gravid 3+ så än så länge ser det ju bra ut. Det andra testet sparar jag till nästa vecka. Om det skulle vara ett missfall så borde HcG då i alla fall börjat sjunka så då borde det även synas på veckoindikatorn. Står det 2-3 eller 1-2 så har vi ju svaret.

Dagens mage

Lika platt som i vecka 5+0 är den ju inte, men mindre än i vecka 6+0. Känner mig inte lika uppblåst längre så det beror väl på det. Undrar hur länge den går att dölja denna gång. 

Fan

Fan, fan, fan. Det var blod nu igen när jag var på toaletten. Inte bara en liten strimma utan brunrött. Det är nog kört nu. Det blir ingen bebis. Något har gått fel. Och sambon jobbar inatt skulle vilja krama om honom nu och bli lugnad.

V 6+6

Ny vecka imorgon. Så påfrestande det är att inte veta hur den lilla bönan mår därinne. Hade helt förträngt den känslan sedan förra graviditeten. Jag har ingen möjlighet att ha kontroll över någonting med lilla bönan. Jag kan följa alla råd och se till att jag får i mig all den näring jag och bönan behöver, men that's it. I förra graviditeten hade vi ju i alla fall VUL i vecka 7+2. Den här gången vet vi egentligen ingenting om hur bönan mår förrän det är dags för UL i vecka 13. Jag kan i och med mitt illamående dra slutsatsen att den lilla bönan lever och det är ju alltid något. Låt de här veckorna gå fort.

Det är ju oxå sjukt. När det gäller graviditeten vill jag inget annat än att tiden ska gå fort fram till ultraljudet. Med sessan vill jag istället stanna tiden. Min lilla bebis börjar bli stor, om drygt en månad fyller hon 1år. Var har det året tagit vägen?

Än så länge är det bra

Har inte kommit något mer blod så inget missfall hoppas vi. Men nu vågar jag ju knappt gå på toaletten, livrädd för att upptäcka att jag har börjat blöda. Har mått illa idag också vilket vi får se som positivt. Just nu har jag mer än gärna illamående, så jag vet att den lilla bönan fortfarande mår väl. Verkar dock få mitt illamående framåt eftermiddagen och inte på morgonen.

Är det kört nu?

Förut när jag var på toaletten var det några blodstrimmor i flygningarna. Så nu ligger jag här och väntar på att mensvärken ska komma och ett missfall därmed är ett faktum.

Det kanske inte alls är så illa. Jag vet. Det har bara varit den enda gången med blod, och dessutom hade jag strax innan varit på toa och gjort nr 2 och fick då ta i en del så det kan helt enkelt vara på grund av det. Har märkt att slemhinnorna i munnen är väldigt känsliga så det är säkert de där nere också. Men jag målar fan på väggen. Det var ju så här det började sist. Lite rosa flytning på kvällen och på morgonen efter klarrött blod.

Men idag har jag ju faktiskt haft symtom. Illamåendet har varit på besök. Sessan vaknade 03 inatt och höll oss sen vakna till 06. Var uppe och vaggade runt med henne vid 05:30 och blev då superilllamående så fick ta ett äpple för att det skulle släppa av. Och jag har varit yr och illamående till och från hela dagen. Och trött fortsätter jag att vara. Lika trött de dagar vi fått sova på natten som när vi inte sovit så det beror nog på graviditeten ändå. Knappt att jag klarar att vara vaken till sambon kommer hem från jobbet liksom.

Jaja bara att vänta och se. Har inga test hemma annars hade jag tagit ett. Kanske köper hem några i helgen när vi ska storhandla. Klarar aldrig att inte testa under den långa tid som det är kvar till UL. Har bestämt att inte boka ett VUL utan vi väntar.

V 6+0

Var tvungen att fota magen imorse. 

Stor skillnad från förra veckan, men det är mest att jag är uppblåst. Har varit det nu i några dagar. På kvällarna ser jag höggravid ut :-) Känner mig fortfarande inte särskilt gravid utan mår väldigt bra.

Har dock åkt på halsfluss :'( Dag två idag och jag trodde den skulle vara ganska mild eftersom det bara var ena sidan som gjorde ont och var svullen, men nu börjar det göra ont även på andra sidan och det börjar bli svårare att svälja. Än så länge feberfri även om tempen är lite högre än normalt. Hoppas det håller sig så här. Och att sessan inte blir smittad.

Idag...

...är ingen bra dag. Ungefär en vecka med dålig sömn sätter sina spår. Kände redan igår kväll att det var på bristningsgränsen. Tålamodet var noll när sessan absolut inte ville somna vid nattningen. Och nu på morgonen bröt jag ihop. Satt minst en halvtimme på toaletten utan att orka röra mig. Bara grät och grät.

Att i dessa situationer ha en sambo som jobbar 12-timmars nätter på helgerna och med andra ord är antingen på jobbet eller sover är inte optimalt. Men idag visade han återigen varför jag älskar honom. Trots att han jobbat hela natten och behöver sova kom han upp och bara kramade mig. Sen var han vaken tills frukosten var klar. Det enda jag behövde för att kunna sluta gråta och ta tag i dagen. Få känna att jag är inte ensam.

Nu ska jag ägna förmiddagen åt att kompensera lilla sessan för att jag skrek på henne vid nattningen igår och för att jag blev arg när hon vaknade inatt och för att jag började morgonen med att skälla på henne för att hon inte sover på natten.

V 5+4

Om den här graviditeten går vägen är det antagligen sista gången jag är gravid. Jag har tidigare alltid varit inne på tre barn, medan sambon tyckt att två räcker gott. Jag har ändrat mig, två räcker. Men jag älskar verkligen att vara gravid. Det är en sådan underbar upplevelse som jag har haft turen att få uppleva. Därför är det lite tråkigt att jag inte kan fokusera på graviditeten på samma sätt denna gång. När jag var gravid första gången hade jag inget annat att fokusera på. Att vara gravid var det enda jag behövde bry mig om. Nu har vi lilla sessan.  Vår.lilla tjej som betyder mer än livet själv och som får vår uppmärksamhet varje vaken sekund. Precis som det ska vara.

Men det gör också att jag inte kan fokusera på graviditeten mer än såhär på kvällen när sessan sover. Och det gör mig lite ledsen. Är det sista gången jag får lyckan att uppleva detta vill jag njuta av varje sekund. Särskilt så här tidigt är det svårt. Tror det blir lättare när lilla bönan där inne vuxit till sig lite och jag kan börja känna lite rörelser. Då blir det svårare att inte ha fokus även på det. Men både lilla bönan och sessan är mina barn. Båda förtjänar lika mycket uppmärksamhet och det ska de få, både nu och efter förlossningen. Även om jag nu inte kan förstå hur jag ska kunna ha så mycket kärlek i mig att det räcker till 2 barn och en sambo.