Ny vecka imorgon. Så påfrestande det är att inte veta hur den lilla bönan mår därinne. Hade helt förträngt den känslan sedan förra graviditeten. Jag har ingen möjlighet att ha kontroll över någonting med lilla bönan. Jag kan följa alla råd och se till att jag får i mig all den näring jag och bönan behöver, men that's it. I förra graviditeten hade vi ju i alla fall VUL i vecka 7+2. Den här gången vet vi egentligen ingenting om hur bönan mår förrän det är dags för UL i vecka 13. Jag kan i och med mitt illamående dra slutsatsen att den lilla bönan lever och det är ju alltid något. Låt de här veckorna gå fort.
Det är ju oxå sjukt. När det gäller graviditeten vill jag inget annat än att tiden ska gå fort fram till ultraljudet. Med sessan vill jag istället stanna tiden. Min lilla bebis börjar bli stor, om drygt en månad fyller hon 1år. Var har det året tagit vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar