Så länge har jag varit gravid idag! Tiden har gått så fort samtidigt som den går så långsamt. Om 80 dagar är vi framme vid BF. Blir så lycklig bara jag tänker på det. Kommer oftare och oftare på mig själv med att ligga och le och skratta i min ensamhet, men handen på magen. Kan inte beskriva den lycka jag känner när jag tänker på vårat lilla pyre. Lycka blandat med en enorm tacksamhet att vi fått möjligheten att uppleva det här. Som det känns nu finns det inget större än att få bli föräldrar, att jag får äran att bära på det här lilla miraklet. Längtar så tills lilla pyret ligger i min famn.
Har fortfarande inte börjat oroa mig för förlossningen. Känner verkligen ingen nervositet över den. Känner lite så att det lilla pyret kommer att komma ut oavsett vad jag gör. Är inte rädd för smärtan, vet att jag har hög smärttröskel och har inga problem att hantera smärta. Den här smärtan kommer ju dessutom leda fram till något underbart.
Har upptäckt ett litet problem med att vara gravid på höst/vinter. Alla mina jackor är för små och går därmed inte att knäppa över magen. Och det finns inte något större utbud på jackor för gravida i affärerna. Finns en hel del på internet, men de kostar lite för mycket för min del. Kommer ju inte att använda jackan så mycket och då känns det helt onödigt att lägga 1000kr på den. Hittade en jacka på H&M igår som jag köpte. Den kostade 399kr så helt okej pris. Den är väldigt tunn, men funkar ju nu när det inte är så jättekallt. Tror nog att jag kan ha den även i vinter med en tjock tröja under, om det inte blir för kallt i vinter. Det bästa är att jag nog kan ha den sen när jag inte är gravid också.
Räknar ner till jag går på ledighet nu. Kan vara så att jag går hem tidigare än 23/10. Såg på schemat på jobbet att jag var struken redan från 19/10! Men i så fall får jag nog ta ut semester för de två passen jag skulle jobbat då. Får ju liksom ingen ersättning från FK förrän 23/10. Känns som ett mindre problem. Har alltså antingen 10 eller 12 pass kvar att arbeta nu. Helt sjukt lite. Men om arbetspassen kommer att fortsätta vara så som det inatt så skulle det aldrig funka att jobba längre. Kroppen orkar helt enkelt inte. Jag har dock lite svårt att acceptera att jag inte längre klarar lika mycket. Har alltid varit sådan att jag vill göra mitt allra bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar