Ska väl försöka mig på en liten sammanfattning av vad som försiggår i vårat liv.
Börjar med en liten uppdatering kring hur det går för mig att bli av med de där sista +kilona. Det går väl typ inte alls. Vissa dagar har jag gått ner ett kilo för att en annan dag ha gått upp det igen. Står verkligen och trampar på samma ställe. Hade tänkt att göra en uppdatering om viktnedgången för några dagar sedan, men hittade ingen tid till att sätta mig med bloggen. Så de mått och bilder som kommer här är från 7/6.
|
Datum
|
140112
|
140501
|
140607
|
|
Midja
|
92cm
|
73cm
|
70cm
|
|
Höft
|
104cm
|
90,5cm
|
89cm
|
|
Stuss
|
112cm
|
100cm
|
97cm
|
|
Lår höger
|
68cm
|
57,5cm
|
56,5cm
|
|
Lår vänster
|
67cm
|
57,5cm
|
56,5cm
|
|
Vikt
|
85kg
|
73,7kg
|
71,1kg
|
Som sagt så händer det inte mycket alls. Misstänker att jag måste träna på något sätt för att bli av med det sista. Eller köra någon form av diet. Funderar lite på att köra 5:2 dieten, men risken är att mitt humör blir hur dåligt som helst. Och att jah slutar äta helt istället för fasta 2dagar per vecka. Vill inte hamna där. Har varit där en gång förut, när jag gick i nionde klass. Då levde jag på 2 snickers/dag och rasade i vikt till 52kg. 52kg var inte en hälsosam vikt för mig. Har alltid haft lite komplicerat förhållande till mat och då framförallt till att avstå mat. Efter några dagar med svält så är det väldigt lätt att fortsätta. Tål att fundera på.
Idag är det fredagen den 13:e. För 6 månader sedan var det också fredagen den 13:e, lucia och våran lilla sessa föddes. Fredagen den 13:e kommer aldrig mer att förknippas med otur för min del. Fattar inte att det redan gått 6 månader. Känns ju som att vi nyss fick våran lilla prinsessa, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Och vad mycket som händer på ett halvår. Det är ju helt fantastiskt att så mycket utveckling kan ske på bara några månader.
Nu har jag nästan slutat amma helt. Ammar morgon och kväll fortfarande och kommer väl att fortsätta med det ett tag till. De andra amningstillfällena har försvunnit av sig självt i takt med att sessan ätit mer och mer vanlig mat så antar att det blir likadant med morgon- och kvällsamningen. Bara vi hittar något bra att ersätta kvällsamningen med. Nu har vi testat allt och inget för att få henne att äta gröt eller välling, men nej det går inte. Testat alla de knep som jag fick tips om i ett tidigare inlägg, men hon gillar det helt enkelt inte. Testade att ge äggröra vilket hon älskade, men tyvärr reagerade hon på ägg med utslag över hela kroppen, så det blir inget mer sånt på några månader. Frukost är i alla fall löst, smörgås med osaltat smör och katrinplommonpuré på tycker hon är gott och så brukar hon få någon frukt eller bärpuré till det också. Kvällen klurar vi fortfarande på. Känns inte som att det är någon brådska att ta bort den amningen. Det är ju trots allt en mysig stund vi får i och med amningen. Det märktes ganska tydligt när amningen på eftermiddagen försvann och vi bara ammade morgon och kväll att sessan saknade närheten. Blev några jobbiga dagar då hon var väldigt klängig och bara ville vara nära. Likadant när nattamningen försvann.
Sömnen börjar i alla fall bli bättre. Märks att hon är mättare nu än när hon bara ammade. Nu somnar hon runt kl 20 (vissa kvällar senare, andra tidigare) och sover fram till 05-06. Då ammar vi och somnar om i 1-2timmar. Visserligen vaknar jag av att hon gnäller i sömnen, men då behöver jag bara ge nappen och så blir hon lugn och jag kan somna om. Hon har lärt sig att vända sig från rygg till mage, vilket ju är kul, men hon gör det även när hon ska sova. Tyvärr tycker hon inte om att ligga på mage så det stör lite när hon ska somna, men när hon väl sover så ligger hon stilla på sidan. Somnar dessutom själv i sin säng :) Jag lägger henne i sängen, säger godnatt och att jag älskar henne, ger en puss på pannan och går ut ur rummet. Sen går jag in och ger nappen några gånger tills hon somnar. Brukar ta 5-15minuter. Min regel är att ligger hon och jollrar går jag inte in direkt, men gråter hon så går jag in direkt. Hon ska inte behöva vara ledsen. Det tror jag inte alls på, känns bara som att hon då inte känner sig trygg i sin säng.
Hon har även lärt sig att sitta själv. Börjar nu bli riktigt stadig och kan sitta och leka med sina leksaker. Mamma eller pappa sitter dock alltid bredvid, hon har inte riktigt förstått att hon inte kan kasta sig bakåt när hon sitter. Hon har börjat försöka krypa, än så länge är det dock bara rumpan som står rätt upp i vädret och huvudet ner i golvet. Men det dröjer nog inte länge. Hasar sig fram lite gör hon i alla fall. Hon är med på ett helt annat sätt också och försöker verkligen kommunicera med oss. Framförallt har jag märkt att hon nu accepterar att ligga längre och längre stunder på golvet och sysselsätta sig själv. En period nu så har hon varit väldigt mammig och inte accepterat att ligga på golvet. Så det är skönt. Mindre kul är ju det här med att hon gråter när andra människor kommer för nära. Värst är det när vi hälsar på hennes farmor och farfar. Det är bara att sitta hos mig som gäller. Inte ens pappa duger utan hon storgråter. Lite så är hon när vi träffar hennes mormor och morfar också men inte alls lika mycket. Tror det beror lite på att farmor och farfar är för intensiva. De är högljudda och "flyger på" lilla sessan direkt och vill hålla och prata och krama. Hon blir väl rädd helt enkelt. Mina föräldrar är mycket lugnare. De hälsar och pratar med sessan medan hon sitter hos mig och låter henne vänja sig. Ofta så accepterar sessan då att sitta även i deras knä så länge jag är där. Går jag iväg börjar hon dock gråta. Läkaren på BVC sa att det lät som ett helt normalt beteende för en 6månaders bebis så det går väl över så småningom.
På tal om BVC, hon växer så det knakar lilla sessan. Var på 6månaderskontroll för en vecka sedan. 8150g och 70cm visade vågen och måttbandet. Ligger över medelkurvan, men följer sin egen kurva utan minsta avvikelse precis som hon gjort sedan födseln. Min stora lilla tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar