Viktnedgång

Är ett tag sedan jag vägde och mätte nu. Känns som att det går extremt segt med de sista kilona, även om det går stadigt neråt.

 

Framifrån tycker jag inte det syns så mycket, men från sidan är det ju ingen tvekan om att det försvunnit några kilon. Kommer i mina smaljeans igen i alla fall :)

Datum	140112	140501	140521
Midja	92cm	73cm	70cm
Höft	104cm	90,5cm	89cm
Stuss	112cm	100cm	98cm
Lår höger	68cm	57,5cm	56cm
Lår vänster	67cm	57,5cm	55cm
Vikt	85kg	73,7kg	71,4kg

Frukost till gröt- och vällingmotståndare?

Vad ska jag hitta på till frukost/kvällsmål till min lilla sessa? Just nu får hon gröt med mosad banan i eller katrinplommon. Då äter hon, men inte med glädje som vid de andra måltiderna. Om vi försöker ge gröten naturell så tvärvägrar hon. Och vällingen har jag redan tappat hoppet om att hon ska vilja ha till kvällen. Har försökt att ge i både flaska och med sked, men hon skjuter bort den och vrider och vänder sig. Känns ju inte som att jag vill ge henne yoghurt nu när hon är så här liten. Och smörgås är jag ganska säker på att hon inte klarar av ännu. Vi har ju precis börjat ge puré som är lite grynig och hon har lite besvär med den. Fast hon klarar ju i och för sig att svälja majskrokar och smörgåsrån. Men väntar nog med det ett tag ändå. Magen är nog inte redo för så mycket gluten ännu.

Om det är någon som läser här och har tips på vad vi kan hitta på till lillsessan så skriv en rad i kommentarsfältet vetja!

Egentid

Vad gör man när barnet sover? Sessan somnar ju någon gång mellan 19:30-20:00 nu för tiden. Detta ger ju ganska mycket egentid på kvällen. Vad gör man då? I lördags tog jag och sambon varsitt glas vin ute på trappan i kvällssolen samtidigt som vi planerade altanbygget. Det var så härligt att få vara bara vi några timmar. Särskilt efter mitt dåliga humör under helgen. Sambon sa faktiskt till mig att det fick vara nog och att jag inte fick gnälla eller skälla på något på hela lördagen och söndagen. Det gjorde att jag tänkte efter innan jag hävde ur mig det första som kommer upp i skallen. Vilket ledde till en riktigt trevlig helg. Tyvärr slutade den med att sessan återigen är förkyld. Vet inte vem som smittat henne denna gång. Verkar dock bara vara en lättare förkylning denna gång. Ingen feber, men en näsa som rinner konstant och rethosta när hon sover. Får se hur natten blir idag. Igår vaknade hon vid 22:30 av att hon hostade och somnade inte om förrän vid midnatt. Men sen sov hon i och för sig till 05:30 innan hon vaknade för att amma.

Amningen ja. Den minskar och matintaget ökar. Men jag blir orolig att amningen minskar för snabbt. Hur vet jag liksom att hon får i sig tillräckligt med mat och framförallt vätska? Hon är ju inte jätteduktig på att dricka vatten ännu. Hon får vatten i nappflaskan till varje måltid, men det blir ju bara någon milliliter eftersom sessan inte vet hur hon ska suga på flaskan. Hon tuggar istället. Men om hon kissar som vanligt så måste det väl vara tillräckligt? De mål som inte går så bra är frukostgröten och kvällsvällingen. Hon är inte förtjust i dem direkt. Gröten på morgonen får hon i sig cirka 3matskedar om man blandar ut det med katrinplommon eller banan. Men välling tvärvägrar hon. Visserligen ska hon inte äta det än, men vi har börjat introducera lite på kvällen. Brukar gå att få i henne cirka 2 skedar men sen är det tvärstopp. Kanske får ge gröt på kvällen också? Köpte risgröt med smak av mango och äpple för att se om hon gillade det bättre, men sen såg jag att man inte skulle ge risgröt då det innehåller arsenik! Kan det stämma? Hur kan man få sälja det i så fall?

Just nu ser sessans dagar ut så här när det gäller mat och sömn (kommer ju säkert ändras nu bara för att jag skriver det)

05:30 Ammar
8-9 Vaknar. Äter frukost; gröt och katrinplommon/banan
10-11 Mellanmål, just nu består det av amning. (men ska förhoppningsvis bli till frukt eller smörgås längre fram)
12:30-13:00 Lunch. Puré t.ex. kycklinggryta och ris eller spagetti och köttfärssås. Cirka 3 iskuber i mängd. Efterrätt 2 iskuber fruktpuré
14 Ammas
15-16 Mellanmål banan/smörgåsrån/majskrokar. (När vi tar bort amningen kl 14 kommer detta mellanmål att göras större. Typ en halv banan och längre fram smörgås/youghurt eller liknande.)
17:30 Middag. Samma som lunchen
18:30 Ammar + försöker ge välling
18:45 Pyjamas.
19:00 Ammar
19:30-20:00 Somnar
01 Ammar.

Hoppas på att hon snart slutar med nattmaten vid kl 01. Men det kommer väl kanske om hon börjar äta gröt eller välling på kvällen. Känns i alla fall skönt att veta att hon äter på dagtid. Amningen vid kl 10 och 14 skulle nog kunna tas bort redan nu och i stället bestå av mat, men jag vill inte att mjölken ska sina för snabbt så än så länge får hon bröstet då, även om hon inte visar att hon är hungrig.

Psykbryt.

Vad är det egentligen för fel på mig? Börjar seriöst tro att jag är typ manodepressiv eller något. Eller i alla fall deprimerad. För så som det var imorse kan det inte vara bara på grund av trötthet eller?

Så här var det. Det började redan under natten. Sessan somnade vid kl 20, men sov sen jätteoroligt så jag vaggade och stoppade i nappen från kl 23-00:45. Då ammade hon och sen sov hon lugnt till kl 03:30. Då vaknade hon och var klarvaken. Det var då det brast för mig som bara sovit 2,5 timma. Jag började gråta hejdlöst. Och fortsatte gråta tills sessan somnade efter amning kl 05:30. Då lyckades även jag somna och så sov vi till kl 9. Dödstrött, men ändå på helt okej humör. Det varade ju i cirka 20 minuter. När sessan inte ville ha morgongröten brast det igen och jag grät hejdlöst fram till kl 11.  Under dessa gråtattacker växlar jag mellan extrem självömkan och ilska. Idag kände jag att jag var världens sämsta mamma som inte kan få min dotter att sova lugnt en hel natt samtidigt som jag var så arg inombords på sessan för att hon inte ville sova och inte äta sin gröt. Sa till och med till sambon att jag inte vill ha några mer barn, men det vill jag ju. Ville inte veta av sessan heller och det gav mig jättedåligt samvete och så blev jag arg på mig själv som inte klarar av att vara en mamma. Ja typ så gick det runt. Allt uppförstorat och jag sa till sambon att det aldrig kommer att funka att sluta amma och att jag lika gärna kan ringa chefen och säga att jag inte kommer att kunna jobba i sommar för jag måste amma sessan. Efter en timme ungefär tog sambon med sig sessan ut på en promenad. Det var det jag behövde för att lugna mig. Att få vara själv. Och när de kom tillbaka hade jag så himla dåligt samvete så jag gick runt med sessan på armen i en timme och talade om för henne hur mycket jag älskar henne. För det gör jag. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Hon är mitt allt. Resten av dagen har jag varit trött, men inget arg eller ledsen. Har inte spelat någon roll vilket humör sessan varit på, jag har kunnat hantera det utan problem. Så varför bryter jag då ihop så här ibland?

Kan det verkligen vara bara trötthet? Eller är det för att jag har så himla stort kontrollbehov och det här kan jag inte kontrollera till hundra procent? Sessan gör ju som hon vill menar jag. Och är det då så att jag kan acceptera det till en viss gräns och sen så brister det? Eller är jag helt enkelt sjuk? Hade ju ganska kraftiga humörsvägningar redan innan graviditeten. Konstigt nog blev de bättre när jag var gravid. Eller är det något hormonellt?

Så många frågor, så några svar.

Fullspäckad dag.

Idag har vi haft fullt upp. Eller i alla fall jag och lilla sessan. Kl 9 imorse kom en kompis med barn förbi. Spenderade förmiddagen här hemma med dem. Kaffe och promenad blandat med matning av bebisar. Små barn äter verkligen hela tiden. Känns det som i alla fall. När de åkt hem bestämde jag och sessan oss för att åka och hälsa på hos sessans mormor och morfar. Lika bra att passa på när vi ändå inte hade något bättre för oss. Dessutom behövde jag åka dit och låna två spett att ha när vi ska gräva för altan. Vi har så mycket sten som måste bort och då är det ju bra att ha spett att bända bort dem med. Blev en trevlig eftermiddag. Och nu sover sessan sött och jag sitter här framför TV:n och datorn.

Det är ju ovant att ha den här egentiden på kvällen så jag har lite svårt att komma på saker att göra. Igår passade jag på att ta en dusch, brukar annars inte få tid att göra det om inte sambon är hemma. Gjorde även lite potatis- och palsternackspuré till sessan. Och googlade recept på mat till henne så ska göra en fisk- och en kycklingrätt framöver. Idag har jag plockat iordning i huset och kört en diskmaskin och sen landat här i soffan. Är lagom trött, men vill vänta med att gå och sova tills sambon kommit hem strax efter kl 22. Han åkte hemifrån imorse kl 9 för att golfa och sen direkt till jobbet så vill ju gärna hinna säga hej i alla fall.

5 månader

Ja idag blev lilla sessan 5 månader gammal. Var tar tiden vägen? Vi firade dagen med att åka till BVC och få 5-månaders vaccinationen. Kanske inte det roligaste sättet att fira sin 5-månadersdag på. Det verkar peppar peppar inte som att hon fått någon reaktion på vaccinet den här gången. Sist blev hon ju rejält trött och hade lite ont i sina ben, men har inte märkt något sånt idag.

Nu har jag precis nattat henne. Idag tog det cirka 5 minuter. Rekord. Och inget hysteriskt skrik alls. Får se om det fortsätter så eller om det bara är tillfälligt. Fortsätter det vore det toppen. Då blir det perfekt att sambon tar nattningarna när han går på semester. Så hinner sessan vänja sig vid att pappa nattar innan jag ska börja jobba i sommar.

Japp så är det. Var uppe på jobbet idag och pratade med chefen. Så nu är det bestämt. Jag kommer att hoppa in lite på timmar i sommar. Måste dock säga att jag har en väldigt bra chef. Jag ska maila över de dagar som jag kan jobba och så anpassar de det efter mig. Jag behövde inte heller gå hela pass om jag inte ville. Våra arbetspass är egentligen 06:45-15:30, 13:30-21:30 och 20:45-07. Men om jag hellre ville så kunde jag får jobba 06:45-13:00 och gå som resurs och hjälpa till i vårdlagen. Det fick jag själv bestämma. Det känns ju skönt. Ska diskutera lite med sambon sen vilka dagar jag kan jobba och vilka pass. Känns ändå helt rätt nu när det är bestämt. Kanske kommer att hoppa in lite då och då under hösten också om det behövs bara för att spara lite föräldradagar. Men inte för mycket. Tänker mig kanske 2 pass/månad i så fall. Vill njuta så mycket som möjligt att sessans första år. Men det är nog nyttigt för oss alla tre att jag är iväg några timmar då och då. Men jag kommer att ha ångest över att vara borta från min lilla skatt.

Håller tummarna för att det går bra att sluta amma bara. Eller att sessan accepterar välling. Annars är det ganska kört med att jobba.

Hormonmonster

Känns som att jag just nu har konstant PMS. Det i samband med sömnbrist förvandlar mig till ett monster. Minsta lilla motgång så brister det. Oftast visar det sig i gråt. Gråter över minsta lilla och min stackars sambo får ta all skit. På något sätt så får jag det alltid till att det är hans fel. Försöker alltid att inte göra så, men jag blir verkligen ett monster. Och då blir han arg för att jag anklagar honom och säger att det är hans fel. Och dessutom tycker han att det är extremt jobbigt och irriterande när jag helt plötsligt börjar gråta utan att egentligen ha någon anledning. Hatar när jag blir så, hatar att jag tycker att det är extremt synd om mig och att alla behandlar mig som skit. Jag vet ju att det inte är så, men jag rår verkligen inte för det. Är det på grund av PCO? Att det fuckar upp hormonerna i kroppen? På något sätt måste väl kroppen reagera på att inte få de där normala upp och nedgångarna i hormonnivåerna. Har ju aldrig riktigt förstått det där. Vad jag kan minnas var ju dock alla hormonprover som jag tog i början av min utredning normala. Men att ha massa små äggblåsor på äggstockarna måste väl påverka på något sätt ändå. De utsöndrar väl ändå en del hormon? Eller har jag fattat det helt fel?

Separationsångest?

Känns som att det blir värre och värre med att få sessan att sova i sin säng. Idag har hon börjat gråta så fort vi närmat oss sovrummet. Kan de ha separationsångest redan när de är så små? Hon har ju börjat tykännas lite för sin farmor och farfar och mormor och morfar sedan några veckor tillbaka. Lämnar jag rummet så börjar hon gråta direkt. Det går oftast bra att lämna henne med sin pappa, men inte andra människor. 

Känns som att hon får panik när hon inser att jag tänker lägga henne ifrån mig. Idag har hon 3x 30minuter cirka. Första gången i sin vagn. Det var inga som helst problem att lägga henne däri och få henne och somna. Andra gången försökte jag lägga henne i sängen, men hon blev hysterisk så fort hon nuddade madrassen. Så då somnade hon istället vid bröstet och fick sedan sova på soffan. Tredje gången försökte jag inte ens lägga henne i sängen eftersom hon somnade i samband med att hon ammades. Nu har jag precis nattat henne vilket tog cirka 45minuter, men hon somnade i alla fall i sin säng utan allt för mycket gråt. Fick lura henne lite. Första försöket blev hon ledsen så fort vi gick in i sovrummet så då gick vi ut igen och tittade runt lite i huset. Nästa försök lät jag lampan utanför vara tänd och började med att lägga henne i våran säng medan jag bäddade hennes säng. Lekte lite med henne under tiden så att hon blev glad. Sedan lyfte jag över henne till hennes säng och bäddade till våran säng. Jag visade helt enkelt inte att det var dags att sova. Det funkade och hon låg nöjd i sängen. Sen lekte vi lite med snuttefiltarna och nallebjörnen. Jag gav henne sedan nappen och lät henne plocka med den. Hon har nämligen börjat med att plocka ut den ur munnen och försöker sedan stoppa in den i munnen igen. Pratade glatt med henne hela tiden tills hon började gäspa. Då började hon gråta och vrida sig i sängen. Lyckades lugna henne genom att klappa på kinden och sjunga vyssan lull, trollmor och blinka lilla stjärna i en följd om och om igen. Men sen blev hon så där hysterisk igen när hon insåg att jag inte skulle plocka upp henne. Kan ju säga att hon då även var supertrött, men kämpade emot. Så jag tog helt sonika av mig min tröja och gav den till henne som snuttefilt. Hon blev lite lugnare om än inte helt lugn och borrade in näsan i den. Sen tog det väl kanske 5-10minuter innan hon somnade. Förutom tröjan fick hon även hålla mig i handen och så vaggade jag sängen. Tog dock bort handen och slutade vagga innan hon somnade helt. Nu återstår det att se om hon sover för natten eller om hon vaknar igen. 

Måste försöka få henne att inte amma så mycket också. Försöker begränsa det, men det är svårt när det märks så tydligt att hon vill ha bröstet. Men jag vill inte vara en mänsklig napp och just nu är det precis det jag är, för de flesta gångerna suger hon 2 gånger och vill sen bara ligga nära. Har försökt att bara ha henne liggande i famnen, men det funkar inte. Kommer ju inte gå att sluta amma om det ska vara så här. Hoppas det bara är en fas och att det vänder snart. 

Vore ju bra om det funkade att sluta amma, då skulle jag kunna jobba lite i sommar. Min chef har frågat om jag skulle kunna hoppa in och göra några pass i sommar. Men som det är nu kan jag inte åka hemifrån så länge. Å andra sidan vet jag inte om jag verkligen vill jobba redan. Lite delade känslor där. Jag både vill och vill inte. Vore ju ett bra sätt att spara lite föräldradagar om inte annat. Men jag vet ärligt inte om jag kommer att klara av att vara ifrån sessan ett helt arbetspass. Förstår inte hur min sambo klarar av det. Men samtidigt kanske det skulle vara nyttigt att jag är borta lite så att bara de två får umgås. De måste ju lära sig att vara hemma lite utan mig också.

Ensam är inte stark

Jag kan inte, klarar inte att höra henne gråta hysteriskt och bara sitta tyst bredvid. Jag plockar upp henne. Måste få trösta henne. Sambon är mycket bättre på det, fast han blir snarare irriterad och därför går han ut och låter henne gråta. Jag har aldrig varit mycket för de där skrikmetoderna. Vet inte vad det är idag, men hon har verkligen varit hysterisk. Igår sov hon från det att hon somnade kl 19:20 till kl 01 då hon ammade och sen somnade om till kl 05:30. Men hon sov väldigt orolig fram till amningen. Verkade som att hon drömde väldigt mycket för hon gnydde och grät i sömnen. Så jag sov inte så mycket trots att jag gick och la mig kl 21. Kan de drömma mardrömmar när de är så små? Det känns nämligen som att hon är rädd för att sova. Idag har hon nämligen varit lika hysterisk när jag försökt söva henne i famnen. Enda sättet jag har fått henne att sova på idag är om jag lagt henne till bröstet när hon varit sådär supertrött och så har hon fått snutta sig till sömns. Precis en sådan vana som jag inte vill att hon ska få just nu eftersom jag verkligen vill sluta amma. Men jag kan inte med att låta henne skrika hysteriskt, särskilt inte om det är för att hon är rädd. Tror inte det är bästa sättet att hantera det på i så fall. Min instinkt som mamma säger att jag ska trösta henne så då gör jag det, även om sambon tror att det är dumt att vänja henne vid det. Men nu när han jobbar nätter orkar jag inte ta fajten varje gång hon ska sova. Ensam är inte stark!

Sömnproblem deluxe

Alltså jag vet inte vad det är med min lilla prinsessa när det gäller sömnen för tillfället. Så fort man lägger ner henne i hennes säng så börjar hon gråta hysteriskt. Det spelar ingen roll hur trött hon är eller hur lugn hon är innan. Så fort hon landar på madrassen börjar hon gråta. Spelar ingen roll om det är när hon ska sova på dagen eller för natten. Förut har det ju aldrig varit något problem på dagtid. Och det skär i mammahjärtat samtidigt som tålamodet tryter. Vi försöker stenhårt nu att hon ska somna i sin säng och jag vet att det blir bättre om några dagar. Eller jag hoppas det i alla fall. Känns så hemskt att hon ska gråta varje gång hon ska sova. Men försöker att inte lyfta upp henne ur sängen utan trösta medan hon ligger kvar.

Kanske är det någon tillväxtfas som hon går igenom nu? Eller har det att göra med att vi börjat introducera mat? Känns inte som att det är magknip dock eftersom hon inte visar något missnöje förrän vi lägger henne i sängen. Många frågor och lite svar. Hoppas det lugnar sig snart i alla fall. Jag ser inte fram emot helgen, sambon jobbar 12-timmars nätter vilket innebär att han jobbar 18-06, sover till kl 16 och åker hemifrån kl 17. Med andra ord är jag i stort sett helt själv med sessan nu till måndag och det betyder ju även att jag är helt själv med nattningarna. Visserligen är det oftast jag som nattar annars med, men sambon brukar byta av mig när det är så där jättejobbigt.

Har i alla fall nyss nattat henne. Det gick ju över förväntan. La henne i sängen kl 19:05 och hon somnade 19:20. Återstår att se om hon vaknar om någon timme eller om hon somnat för natten. Oftast har hon ju somnat för natten vid 21-22 på kvällen, men det känns som att det är en bättre tid att somna vid 19-20. Kanske är önsketänkande, men är hon trött vid den tiden så lägger jag henne alltid i sängen och så får vi se.

Känns som om jag också skulle kunna somna nu. Så himla trött har jag varit de senaste dagarna. Inte så konstigt med tanke på hur dåligt med sömn vi fått på nätterna. Jag somnade till och med 10 minuter på soffan förut när sessan sov. Har inte hänt på länge kan jag säga. Jaja ska se om jag orkar titta på finalen i Let's dance eller om jag ger upp om någon timme.

Viktnedgång och rubbade rutiner.

Idag när jag ställde mig på vågen blev jag glatt överraskad. Hade inte förväntat mig att den skulle visa någon viktnedgång eftersom vi hade en riktig onyttig helg, men det gjorde den. Har inte tagit några kort idag dock, har helt enkelt inte hunnit och nu orkar jag inte.

Dagens mått

Datum	140112	140501	140507
Midja	92cm	73cm	71,5cm
Höft	104cm	90,5cm	89cm
Stuss	112cm	100cm	99cm
Lår höger	68cm	57,5cm	57cm
Lår vänster	67cm	57,5cm	57cm
Vikt	85kg	73,7kg	72,9kg

Kilona rasar verkligen just nu. Utan att jag gör någonting. Eller jag försöker tänka på vad jag äter, men inte så att jag bantar. Promenad har det inte blivit på flera veckor på grund av sjukdomar och dåligt väder. Ingen styrketräning heller. Tror kanske att det kan ligga bakom att jag går ner så snabbt just nu. Inga muskler! Tror dessutom inte att jag haft ett stussmått på under 100 på hur många år som helst så byebye rumpa. Den försvann verkligen allt eftersom graviditeten fortskred. Men det gör inget. Får väl träna upp den sen när jag gått ner mina kilon. 

Till en annan sak. Låt inte ditt barn sova i din säng när det är sjukt! Vi lät våran lilla sessa sova hos oss i våran säng nu senast när hon var sjuk för att kunna ha bättre koll på henne. Och på dagarna sov hon på min eller sambons arm. Allt detta har gett lite problem nu när hon ska sova i sin egen säng igen. Hon protesterar som aldrig förr. Nattningarna som vi hade lyckats få ner till att ta max 5 minuter tar nu upp emot en timme igen och på det så sover hon helkasst. Vaknar flera gånger per natt. Kanske har hon någon tillväxt fas nu också, inte vet jag. Kanske är det att hon har börjat äta mer "vanlig" mat. Kanske har hon magknip (fast det verkar inte så). Helt ärligt så är det nog bara att hon vill ha närhet. Hon tyckte väl helt enkelt att det var mysigt att sova mellan oss. Hon blir nämligen lugn och somnar om direkt om man lyfter över henne till våran säng. Försöker att inte göra det förutom när hon ska amma, men vissa nätter när jag vaknat 1ggr/timme för att söva om henne ger jag upp och låter henne sova bredvid mig. Men det är väl bara att fortsätta försöka. Tillslut kommer det ju att bli bättre. 

Maten går i alla fall bara bra. Nu märks det att hon inte blir nöjd efter en matsked gröt på morgonen eller en iskub puré till lunch. Planerar att öka upp portionerna nästa vecka när hon blivit 5 månader. Och då även ta bort ett amningstillfälle. Nu ammar jag fortfarande fullt, precis som jag gjorde innan vi började med maten. Men som sagt planerar att börja trappa ut det. Målet är ju att sluta amma när hon är 6 månader. Kanske att jag ammar på morgonen och kvällen lite längre än så, men inte på dagtid. Tror hon fattar det också för det märks att hon vill ha bröstet ofta. Antar att det också har med närheten att göra. Försöker ge henne närhet i andra situationer istället, t.ex. får hon sitta mycket i knät och leka och ligger hon i sitt babygym försöker jag att ligga där med henne. Tror det är extremt viktigt att inte bara kapa all närhet bara för att man slutar amma. Men än så länge fortsätter jag med amningen. Hon behöver ju få i sig vätska. Har börjat introducera vatten till smakportionerna, men än så länge så rinner det mesta ut igen. Men hon verkar inte tycka det är äckligt i alla fall. När det gäller ersättning på kvällarna så står det dock stilla. Hon verkar inte tycka om det helt enkelt. Ska testa med välling längre fram istället, men det tror jag inte man kan ge än? Tror de tidigaste är från 6 månader. Annars får hon väl äta gröt på kvällen. 

Gränslös kärlek, längtan och dåligt samvete

Jag kan inte med ord beskriva den kärlek jag känner när jag tittar på min underbara lilla dotter. När jag var gravid fick jag ofta höra att jag hade något underbart att se fram emot och de kompisar jag har som fått barn har alltid sagt att kärleken till sitt barn är oändlig. Och det är den verkligen. Men den går inte att förstå om man inte upplevt den. För mitt barn skulle jag göra vad som helst. Jag är inte längre viktigast. Visst kan jag bli arg och irriterad när hon gråter konstant, eller inte sover, men det går över så snabbt och jag får alltid dåligt samvete för att jag känt ilska. Hur kan man liksom bli arg på någon som är så underbar. Och mitt i denna lycka och kärlek längtar jag redan efter nästa barn. I mina tankar planerar jag redan för ett litet syskon. Och då får jag också dåligt samvete. Hur kan jag komma på tanken att önska ett till barn när jag har denna perfekta lilla tös? Jag får dåligt samvete för att jag inte har henne i mina tankar till 100%. Vet att jag inte är en dålig mamma för att jag längtar efter ett till barn, men ändå känns det så. Mitt fokus borde bara ligga på lilla sessan. Jag borde njuta av precis varenda liten minut, leva här och nu inte i framtiden. Men jag gör ju det. Jag har aldrig levt mer i nuet än jag gör nu. Om jag kunde skulle jag ge varje sekund av mitt liv till lilla sessan, men jag måste tänka lite på mig själv också. Och på relationen mellan mig och min sambo. Det är så lätt att glömma varandra. Så lätt att bara bli mamma och pappa. Men jag kan få dåligt samvete för det också. Att jag inte sitter kvar med sessan i famnen om hon somnat där. Om jag lägger henne i hennes säng för att istället krypa upp i sambons famn och titta på en film.

Att bli mamma är det mest underbara i hela världen, men också det mest komplicerade.

Viktnedgång

Lite kul att jag har exakt samma underkläder på mig på dessa bilder :) Tycker absolut det syns skillnad på dessa bilder. På de som är tagna framifrån syns det framförallt uppe vid bh:n tycker jag, den skär inte in lika mycket längre. Och så är höfterna mycket smalare nu än på första bilden. 

Datum	140112	140417	140501
Midja	92cm	76cm	73cm
Höft	104cm	92cm	90,5cm
Stuss	112cm	102cm	100cm
Lår höger	68cm	59cm	57,5cm
Lår vänster	67cm	59cm	57,5cm
Vikt	85kg	76,8kg	73,7kg