Ensam är inte stark

Jag kan inte, klarar inte att höra henne gråta hysteriskt och bara sitta tyst bredvid. Jag plockar upp henne. Måste få trösta henne. Sambon är mycket bättre på det, fast han blir snarare irriterad och därför går han ut och låter henne gråta. Jag har aldrig varit mycket för de där skrikmetoderna. Vet inte vad det är idag, men hon har verkligen varit hysterisk. Igår sov hon från det att hon somnade kl 19:20 till kl 01 då hon ammade och sen somnade om till kl 05:30. Men hon sov väldigt orolig fram till amningen. Verkade som att hon drömde väldigt mycket för hon gnydde och grät i sömnen. Så jag sov inte så mycket trots att jag gick och la mig kl 21. Kan de drömma mardrömmar när de är så små? Det känns nämligen som att hon är rädd för att sova. Idag har hon nämligen varit lika hysterisk när jag försökt söva henne i famnen. Enda sättet jag har fått henne att sova på idag är om jag lagt henne till bröstet när hon varit sådär supertrött och så har hon fått snutta sig till sömns. Precis en sådan vana som jag inte vill att hon ska få just nu eftersom jag verkligen vill sluta amma. Men jag kan inte med att låta henne skrika hysteriskt, särskilt inte om det är för att hon är rädd. Tror inte det är bästa sättet att hantera det på i så fall. Min instinkt som mamma säger att jag ska trösta henne så då gör jag det, även om sambon tror att det är dumt att vänja henne vid det. Men nu när han jobbar nätter orkar jag inte ta fajten varje gång hon ska sova. Ensam är inte stark!