Hormonmonster

Känns som att jag just nu har konstant PMS. Det i samband med sömnbrist förvandlar mig till ett monster. Minsta lilla motgång så brister det. Oftast visar det sig i gråt. Gråter över minsta lilla och min stackars sambo får ta all skit. På något sätt så får jag det alltid till att det är hans fel. Försöker alltid att inte göra så, men jag blir verkligen ett monster. Och då blir han arg för att jag anklagar honom och säger att det är hans fel. Och dessutom tycker han att det är extremt jobbigt och irriterande när jag helt plötsligt börjar gråta utan att egentligen ha någon anledning. Hatar när jag blir så, hatar att jag tycker att det är extremt synd om mig och att alla behandlar mig som skit. Jag vet ju att det inte är så, men jag rår verkligen inte för det. Är det på grund av PCO? Att det fuckar upp hormonerna i kroppen? På något sätt måste väl kroppen reagera på att inte få de där normala upp och nedgångarna i hormonnivåerna. Har ju aldrig riktigt förstått det där. Vad jag kan minnas var ju dock alla hormonprover som jag tog i början av min utredning normala. Men att ha massa små äggblåsor på äggstockarna måste väl påverka på något sätt ändå. De utsöndrar väl ändå en del hormon? Eller har jag fattat det helt fel?