Separationsångest?

Känns som att det blir värre och värre med att få sessan att sova i sin säng. Idag har hon börjat gråta så fort vi närmat oss sovrummet. Kan de ha separationsångest redan när de är så små? Hon har ju börjat tykännas lite för sin farmor och farfar och mormor och morfar sedan några veckor tillbaka. Lämnar jag rummet så börjar hon gråta direkt. Det går oftast bra att lämna henne med sin pappa, men inte andra människor. 

Känns som att hon får panik när hon inser att jag tänker lägga henne ifrån mig. Idag har hon 3x 30minuter cirka. Första gången i sin vagn. Det var inga som helst problem att lägga henne däri och få henne och somna. Andra gången försökte jag lägga henne i sängen, men hon blev hysterisk så fort hon nuddade madrassen. Så då somnade hon istället vid bröstet och fick sedan sova på soffan. Tredje gången försökte jag inte ens lägga henne i sängen eftersom hon somnade i samband med att hon ammades. Nu har jag precis nattat henne vilket tog cirka 45minuter, men hon somnade i alla fall i sin säng utan allt för mycket gråt. Fick lura henne lite. Första försöket blev hon ledsen så fort vi gick in i sovrummet så då gick vi ut igen och tittade runt lite i huset. Nästa försök lät jag lampan utanför vara tänd och började med att lägga henne i våran säng medan jag bäddade hennes säng. Lekte lite med henne under tiden så att hon blev glad. Sedan lyfte jag över henne till hennes säng och bäddade till våran säng. Jag visade helt enkelt inte att det var dags att sova. Det funkade och hon låg nöjd i sängen. Sen lekte vi lite med snuttefiltarna och nallebjörnen. Jag gav henne sedan nappen och lät henne plocka med den. Hon har nämligen börjat med att plocka ut den ur munnen och försöker sedan stoppa in den i munnen igen. Pratade glatt med henne hela tiden tills hon började gäspa. Då började hon gråta och vrida sig i sängen. Lyckades lugna henne genom att klappa på kinden och sjunga vyssan lull, trollmor och blinka lilla stjärna i en följd om och om igen. Men sen blev hon så där hysterisk igen när hon insåg att jag inte skulle plocka upp henne. Kan ju säga att hon då även var supertrött, men kämpade emot. Så jag tog helt sonika av mig min tröja och gav den till henne som snuttefilt. Hon blev lite lugnare om än inte helt lugn och borrade in näsan i den. Sen tog det väl kanske 5-10minuter innan hon somnade. Förutom tröjan fick hon även hålla mig i handen och så vaggade jag sängen. Tog dock bort handen och slutade vagga innan hon somnade helt. Nu återstår det att se om hon sover för natten eller om hon vaknar igen. 

Måste försöka få henne att inte amma så mycket också. Försöker begränsa det, men det är svårt när det märks så tydligt att hon vill ha bröstet. Men jag vill inte vara en mänsklig napp och just nu är det precis det jag är, för de flesta gångerna suger hon 2 gånger och vill sen bara ligga nära. Har försökt att bara ha henne liggande i famnen, men det funkar inte. Kommer ju inte gå att sluta amma om det ska vara så här. Hoppas det bara är en fas och att det vänder snart. 

Vore ju bra om det funkade att sluta amma, då skulle jag kunna jobba lite i sommar. Min chef har frågat om jag skulle kunna hoppa in och göra några pass i sommar. Men som det är nu kan jag inte åka hemifrån så länge. Å andra sidan vet jag inte om jag verkligen vill jobba redan. Lite delade känslor där. Jag både vill och vill inte. Vore ju ett bra sätt att spara lite föräldradagar om inte annat. Men jag vet ärligt inte om jag kommer att klara av att vara ifrån sessan ett helt arbetspass. Förstår inte hur min sambo klarar av det. Men samtidigt kanske det skulle vara nyttigt att jag är borta lite så att bara de två får umgås. De måste ju lära sig att vara hemma lite utan mig också.