Dagar som denna vill jag säga upp mig som mamma. Dålig sömn i kombination med ömma fogar ger ett obefintligt tålamod. Och sessan testar det varje vaken minut. Hon är extremt trotsig och får hon inte som hon vill slåss hon och sparkas. Allt som man säger att hon inte får göra gör hon. Inte bara en gång utan en miljon gånger. Lyssnar inte alls på mig när jag säger till henne. Försöker vara lugn och säga ett bestämt "nej", säger det många gånger och sätter mig ner för att vara på hennes nivå. Ingen effekt alls kan jag ju säga. Så då slutar det istället med att jag blir arg och helt enkelt lyfter bort henne. Vilket bara resulterar i ett illvrål och inom några sekunder är hon tillbaka och gör samma sak igen. Om hon är så här nu hur sjutton ska det bli när den omtalade tvåårstrotsen startar? Eller har den redan startat? Hon är inte alls likadan mot sambon. Honom testar hon inte alls, vilket av någon konstig anledning gör mig extremt irriterad och svartsjuk på sambon. Han borde ju också få se hur det är. Men den enkla förklaringen är ju att det är jag som är med henne största delen av dagarna och med andra ord är det jag som sätter upp gränser och regler i mycket större utsträckning än sambon. Men det är fortfarande orättvist!
Dessutom oroar jag mig för att det skulle vara något fel i och med att jag har ont i bäckenet och mycket sammandragningar. Idag har det varit bättre med bäckenet och sammandragningarna gör inte längre ont utan är bara obehagliga. Jag har till och med klarat av att dammsuga och skura golv under eftermiddagen utan att det har gjort att jag fått ont. Men jag fasar för helgen. Ska jobba dag imorgon och kväll på söndag. Förhoppningsvis har det blivit lite lugnare tempo och lättare patienter sedan sist jag jobbade. Annars vet jag inte hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar