4/12 ska vi på inskrivning på MVC och 17/12 är det tid för första ultraljudet :-) Längtar!
Skriver mer imorgon, nu ska jag sova för ögonen går i kors.
29åring med PCO. Fick diagnosen PCO i maj 2012. Behandlades med pergotime enkel- dubbel- och trippelkur. 1 ägglossning, 1 graviditet, 1 missfall. Fick en behandling med Puregon-injektioner. 1 ägglossning, 1 graviditet och i december 2013 blev vi äntligen föräldrar. Nu gravid med nr 2, efter spontan ägglossning.
4/12 ska vi på inskrivning på MVC och 17/12 är det tid för första ultraljudet :-) Längtar!
Skriver mer imorgon, nu ska jag sova för ögonen går i kors.
Känns som att brösten vuxit idag. Sen jag slutade amma har de mest varit tomma hudsäckar men idag fyller de återigen upp bh:n.
Kan man förresten känna av sammandragningar redan nu? Var ute och räfsade löv förut och städade i trädgården och efter det kändes det precis som vid sammandragningar. Långt ner i magen, liksom innanför blygdbenet.
Annars mår jag bra. Extremt hungrig när det börjar närma sig matdags, idag även ett lätt illamående i samband med hunger. Denna graviditet hoppas jag på att inte gå upp nästan 30kg. Missförstå mig inte, jag ska inte banta, men tror att sist åt jag mycket mer än jag behövde. Ökade upp portionerna redan från start trots att man inte behöver så mycket mer kalorier. Kommer äta som vanligt, försöka undvika godis och stoppa i mig en extra frukt nu i början så hoppas vi på en mer normal viktuppgång på ca 15kg :-)
Blir ju lite irriterad på mig själv. Sessan sover och har gjort det sedan kl 20, men här ligger jag vaken. Vaknade för en timme sedan för att gå på toa och har inte kunnat somna om efter det. Det är ju inte så att jag inte är trött... Jag är svintrött, men istället för att somna ligger jag och funderar över vad vi ska göra på måndag. Vill ha en on/off knapp till min hjärna. Och så skulle jag önska att min hjärna inte var tvungen att ha allt planerat flera dagar i förväg. Dagarna kan väl få vara lite spontana? Tror nog jag skulle sova mycket bättre då.
... sömn! Lilla sessan sover kasst just nu. Svårt att komma till ro och somna och framförallt att fortsätta sova. Vaknar flera gånger per natt och är ofta vaken 1-2 timmar på natten. Alla bra rutiner vi hade kring nattningen är som bortblåsta. Så nu idag har jag påbörjat det jobbiga arbetet att få tillbaka dem.
Så här skulle jag vilja att våra dagar såg ut igen:
Vakna ~07:00
Frukost ~07:30
Mellis ~10:00
Lunch ~12:00
Sova ~12:30 - 14:30 (somna i egen säng/vagn)
Mellis ~15:00
Middag ~17:30
Kvällsmål ~19:00
Sova ~20:00 (somna i egen säng) därefter sova helnatt
Det har sett ut så här tidigare (bortsett från det där med att sova helnatt) så jag vet att det går. Men jag vet också att det krävs lite jobb för att nå dit. Och MYCKET tålamod. Just tålamod är just nu en bristvara på grund av sömnbrist och (tror jag) graviditet. Men idag får jag helt enkelt bita ihop. Inte bli arg och irriterad vid nattningen. Vem kan somna om mamma är arg liksom. Får försöka tänka att det är bara en kort period. Det kommer bli bättre.
... Men ändå så nära. 250dagar kvar. Men ännu vågar jag inte hoppas. Så mycket kan ju gå fel på vägen. Både jag och sambon är medvetna om att det kan bli missfall så vi försöker leva på som vanligt. Men på dessa två dagar har graviditeten funnits där i bakhuvudet. Om några veckor kan vi börja planera vad vi redan har och vad vi måste köpa. Vid nyår kanske.
Men hur får vi lilla sessan att förstå att hon ska bli storasyster? Hon kommer vara 18månader i juni 2015. Går det att förklara för en så liten? Självklart kommer vi att försöka. Framförallt tror jag det viktigaste är att hon absolut inte får känna sig utbytt eller att vi tycker mer om den nya bebisen. Inte lika lätt med nr 2 som med nr 1 helt enkelt.