Blir så irriterad på mig själv! Varför kan jag inte bara slappna av och tänka positivt. Tänka att självklart blir det en ägglossning. Blåsan var ju ändå 15mm på dag 11. Men så tänker inte jag. Istället går jag runt och oroar mig för att det inte blir någon ägglossning. Testen är fortfarande inte positiva, men jag tyckte att det jag tog idag var lite starkare än det igår. Eller det var ganska mycket starkare. Och det kändes som att det inte var långt kvar till att teststräcket blir lika starkt som kontrollsträcket. Trots att jag med mina egna ögon ser att sträcket är starkare så tror jag inte på det. Skulle vilja testa varje timma. Skulle jag säkert göra om jag fått hem de tester jag beställt. Får jag ägglossning och inte blir gravid så ska jag köpa på mig massor med tester så jag har hemma och kan stilla oron med att testa. Har inget ägglossningssekret ännu i alla fall. Men kollar jag tillbaka på den ägglossning som jag hade i augusti så kom sekretet samma dag som ägglossningsvärken och livmodertappen blev mjuk och öppen. Så tror inte jag får sånt sekret innan som en del får. Och värk hade jag ju bara i några timmar så tror att ägget släppte när värken försvann. Nu har jag ju bara haft en ägglossning sen jag slutade med p-pillrena så vet ju inte om det ser ut så varje gång, men måste ju utgå från något. Tempen har inte stegrat än heller. Men om jag förstått det rätt så stiger den först när ägglossningen redan skett. Sist så låg tempen på 37,5 tills mensen kom då den störtdök till 36,8. Har en normaltemp på mellan 36,6-36,8. Nu när jag gick upp var den 36,7 så ingen stegring där. Allt är så frustrerande. Antagligen för att jag är ett kontrollfreak. Har med andra ord problem att acceptera att jag inte kan kontrollera det här. Att jag inte kan styra min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar