...att jag ska iväg och träffa vänner. Nu efter att jag pratat med min gyn så har varje minut bestått av tankar på att jag kanske är gravid. Det var så hon sa; det vet vi ju inte än, men du kanske redan är gravid, vi håller tummarna för det. Oh tänk om. En augustibebis skulle ju inte vara helt fel. Kanske någon hört mina önskningar och tyckt att det nog är våran tur nu. Efter 1 år och 8 månader. Det skulle väl inte vara för mycket begärt? Jag längtar så mycket efter att få uppleva en graviditet. För mig är det det största som jag kan få uppleva i livet. Känna de första sparkarna, se den lilla på första ultraljudet, förberedelsen inför att ha den lilla här, och så förstås att få träffa det nya lilla livet. Få bli mamma.
Att få bli mamma har varit min största önskan sedan jag var omkring 16 år gammal. Då hade jag en plan på att få mitt första barn när jag var 25. Dock har jag alltid haft det i tanken att jag innan jag skaffar barn ska ha utbildat mig och ha ett fast jobb. Allt detta hade jag uppnått vid 25 års ålder, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Faktum är ju att 2010 när jag fyllde 25 hade jag och min sambo nyss hittat tillbaka till varandra efter att ha varit separerade i ett halvår. Inte riktigt läge att skaffa barn då. Sen i mars 2011 började tanken på barn gro och jag slutade med p-piller. I hopp om att vara gravid inom ett år. Så blev det ju inte. Och nu är jag glad om jag bara blir gravid. Vilken ålder jag blir det spelar mindre roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar