3 månader

Idag blir lilla sessan redan 3 månader. Stoppa tiden någon. Det har gått så snabbt, samtidigt som det känns som en evighet sedan den där luciamorgonen när jag fick upp henne på bröstet och fick se henne för första gången. Dessa 3 månader har varit de bästa i mitt liv. Jag vet inte vad jag gjorde innan sessan kom till världen. Vad bestod mina dagar av? Det är ju först nu som livet känns komplett. Alla säger att man måste offra så mycket i sitt liv när man får barn. Och visst det kanske stämmer att jag inte gör samma saker som innan, men jag upplever det inte som att offra en del av mitt liv. Att inte kunna gå ut på krogen och bli full är inget jag saknar. Jag finns hellre där för min lilla dotter. Och jag behöver inte stanna hemma för alltid. Jag kan fortfarande gå ut ihop med mina vänner, ta något glas vin eller en öl. Och det kommer jag att göra. Det har jag planerat att göra i sommar. Då ska jag ha slutat amma, men innan dess har jag inga problem att vara nykter. Känns bara fel att ta ett glas vin när jag ammar, även om det ju är okej att ta ett glas enligt de rekommendationer som gäller. Men det känns bara fel.