Hopplöst

Händer verkligen ingenting på ägglossningsfronten. Men däremot har jag nu på kvällen en temp på 35,77! Har dubbelkollat den. Testade med vår andra termometer som visar lite högre temp och den visade 35,9, så den är verkligen så låg. Vad betyder det? Har nog aldrig haft så låg temp på kvällen förut. Den brukar ju hålla sig runt 36,4. Dipp innan ägglossning?  Tror jag inte. Inga kroppsliga tecken på att det skulle vara så. Tappen är väldigt hög, men i övrigt hård och stängd.

Skengravid

Jag är så in i helvete skengravid.  Tro mig jag vet att jag inte är gravid,men min kropp visar tecken på att vara gravid. Min mage är svullen,  jag är konstant hungrig, jag vaknar på natten och är sjukt kissnödig, jag är extremt trött (kämpar för att hålla ögonen öppna just nu), jag har molvärken som kommer och går. Men det som är ett absolut gravtecken för mig är att utslagen på mina underarmar och överarmar nästan helt försvunnit.  Dessa utslag/finnar kom när jag slutade med mina p-piller 2011. Sen försvann de när jag blev gravid och kom tillbaka igen någon månad efter förlossningen. Och nu är de alltså nästan helt borta igen.  Kanske ska ta ett gravtest ändå.

Utelek

Idag har vi gjort sådant som jag alltid tänkt man ska göra när man är hemma med sitt barn, men som jag är extremt dålig på att göra. Vi har varit i lekparken ihop med en kompis och hennes barn. 2 timmar ute i friska luften och sessan älskade det. Hon har gungat, åkt rutschkana och lekt i sandlådan med sin hink och spade. Det har även ätits en hel del sand och ett och annat löv. Hon har varit som ett helt annat barn under eftermiddagen. Glad och sprallig. Visst har hon haft någon omgång med gnäll och gråt, men det har gått över snabbt. Och framförallt; hon somnade nästan innan jag lagt ner henne i sängen nu på kvällen.

Vi har haft en period nu då det absolut inte gått att få henne att somna i sin säng. Varken på dagtid, eller på kvällen. Hon har sovit på mig på dagen och även somnat på mig på kvällen eller så har hon fått vara vaken så länge att hon inte orkat kämpa emot och gråta när man lagt henne i sängen. Men idag har hon nog gjort av med energi för hon var riktigt trött och somnade redan 19:30. Sov bara cirka 40 minuter på dagen dock så det kan ju också spela in. Får se om hon sover hela natten. Natten som var sov hon nonstop 21-08:20! Jag var ju vaken några gånger som vanligt så inte är jag piggare för det, men det är ju inte det viktiga. Men imorgon får hon inte sova till 8:20 i alla fall. Vi ska plocka upp min syster 8:45 för att åka på familjeloppis. Ska faktiskt ställa klockan på 7:30, men i och med att hon somnade mycket tidigare idag så lär hon nog vakna typ då i alla fall.

Rädsla

Tänk om det är något som är fel inne i mig. Jag har en rädsla som kryper inne i mig för att få veta att jag har cancer eller något annat hemskt. Det är min skräck. Jag kommer till gyn, hoppar upp i gynstolen och hon gör ett VUL. Och där ses något som inte ska vara där. Vad gör jag om något sådant händer? Grunden till rädslan är nog den här molvärken jag har haft nu ganska länge. Ofta på vänster sida på en punkt. Men nu sista dagarna är det mer som mensvärk i hela nedre delen av magen. Inte särskilt kraftig, men den finns där.

Jag har alltid varit rädd för att dö. Eller rädd är nog inte rätt ord. Jag vill absolut inte dö. Jag vill inte leva mitt liv för att sedan en dag bara vara borta. Att helt plötsligt inte finnas mer. Aldrig mer få uppleva livet. Bara försvinna. Först finns man här och sen inte. Jag tror inte på himmelen. Men jag hoppas på att det finns något efter döden. Men innerst inne vet jag att det inte är så. Kroppen dör och då dör jag med. Det finns inget kvar som kan leva vidare.

Fast samtidigt är jag helt säker på att det finns spöken. Jag har känt dem, deras närvaro. Både goda och onda. Jag kände att de fanns där i mina föräldrars hus där jag växte upp. De var inte onda. De bara var där. I min första lägenhet fanns det också någon. Någon som iakttog, inte helt nöjd med att jag var där. I vårat nuvarande hus finns också någon ibland. Men det känns mest som att det är någon som vill titta till oss och se att vi har det bra. Är först sedan sessan föddes som jag känt av det, innan inget. Kanske är det lilla morfar som kommer och hälsar på oss ibland.

CD 62

Nu har jag en plan. Om jag inte fått ägglossning på måndag kommer jag att ringa gyn. Först den klinik som jag gick hos när jag tog puregon. Om de inte har möjlighet att ta emot mig så kontaktar jag den jag gick hos när jag fick pergotime. Måste ju i alla fall få veta att allt är okej därinne. Och nu när jag vet hur man tar sprutorna kanske jag kan få dem via henne i alla fall.

Funderar ärligt talat även på att ta ett gravtest. Tror inte att jag är gravid, ingen ägglossning liksom, men konstigare saker har ju hänt. Mest bara för att kunna säga säkert när jag ringer gyn att jag inte är gravid.

Idag började jag förresten på eget bevåg med metforminet igen. Har nästan en hel burk kvar sedan innan jag blev gravid så tänkte testa. Kör samma som då, så trappar upp det lite sakta med 1/2 + 1/2 idag och om det går bra tänker jag öka till 1/2+1/2+1/2 på torsdag och sen 1+1/2+1 på lördag och slutligen 1+1+1 på måndag. Kanske hjälper det. Vem vet.

Ägglossningstesten är fortfarande negativa och inga spår finns längre av vattniga eller äggviteaktiga flytningar. Idag är det lite krämiga flytningar, men igår och förrgår var det torrt. Tappen är dessutom låg, mellan och stängd så om det inte vore för att tempen inte stigit så skulle det ju kunnat vara så att jag haft ägglossning. Men det är nog bara kroppen som gett upp att försöka.

CD 61

Fy fan så deprimerande det är att ta tempen och se att den fortfarande är lika låg. Inga som helst tecken på att det där j*vla lilla ägget har lyckats släppa. Hur många chanser behöver det? Nu har det ju uppenbarligen fått 3 stycken (kanske fler som jag inte upptäckt) Kan det inte bara lossna och möta en liten spermie och bli ett litet barn? Sen så skiter jag fullständigt i om det släpper några mer ägg, någonsin.

Deprimerande som sagt.

Försökte göra den lite mindre deprimerande genom att måla dit lite egna streck, men det hjälpte inte. Visst hamnar ju en del av temperaturerna över strecket och om man kisar lite så kanske man kan inbilla sig att det är en bifasisk kurva... om det inte vore för att alla temperaturer innan CD32 också håller sig ovanför linjen. 

Försökte googla på om det är så att det ibland inte blir en temphöjning trots att ägget släppt, men hittade egentligen inget om det. På någon sida stod det att cirka 20% inte får tempstegring, men det var bara den enda sidan som sa så. Alla andra säger att temperaturen stiger efter ägglossning. Och det känns ju konstigt om jag helt plötsligt inte får tempstegring när jag alltid fått det tidigare. 

Testerna är i alla fall fortfarande negativa idag. Får se om de fortsätter vara det. 

En önskedröm

Jag vill vara normal! Slippa allt krångel! Slippa ovisshet! Bara få ha en normal menscykel. Eller i alla fall en regelbunden menscykel. Så att vi vet att nu är det dags för ägglossning och nu borde mensen komma. Framförallt vill jag ha en möjlighet att bli gravid på naturligt sätt. Slippa springa hos gynekologen för kontroller. Slippa få rutin på att göra gynundersökningar och VUL. Slippa sticka mig med sprutor och fylla kroppen med hormoner som den borde klara av att producera själv. Slippa besvikelsen över att det inte funkar. Är det så mycket begärt?

Vad händer?

Jag börjar seriöst tro att det är något som inte är som det ska vara inne i min kropp. Har inte fått någon tempstegring så ägglossning har ju inte skett. Tog därför ett clearblue till igår, mest för skojs skull. Helt säker på att det skulle vara negativt fortfarande, men istället får jag se det här:

Hur kan det  positivt igen? Om det första testet jag registrerade som positivt verkligen var det så är det 3:e gången denna cykel som jag har LH -stegring, men ingen ägglossning.  Idag är det negativt igen.

Har ju hört att de med PCO alltid har förhöjt LH pågrund av alla äggblåsor, men jag har ju inte positiva test hela tiden. Blir ju orolig att något är fel. Särskilt som jag inte tycker att det känns i kroppen som att ägglossning skulle vara på gång.  Vi har iallafall tagit vara på den eventuella chansen och hade sex både igår och idag när sessan sovit middag. Så vi får väl se vad som händer framöver.  Om det släpper något ägg. Annars får jag nog ta tag i att boka en tid hos gyn för att kolla upp hur allt ser ut därinne.

Färdigt

Nu har vi i alla fall gjort vad vi kunnat för att få till bebis nr 2. Om det inte släppt något ägg nu eller inatt så lär det inte göra det heller och då spelar det ju ingen roll hur många gånger vi har sex. Igår och idag får räcka och så håller jag tummarna för att termometern visar temphöjning imorgon och övermorgon och överövermorgon o.s.v.

Misslyckat försök?

Min känsla säger mig att nej det kommer inte att släppa något ägg. Idag är det 2 dagar sedan den där glada gubben tittade fram på testet och ännu ingen temphöjning. Jag vet att det kan ta upp till 48timmar efter positivt test innan ägget släpper, men jag tror inte på det. Jag tror att min kropp gjort ett tappert försök som tyvärr inte lyckats. Känns ju bra att kroppen försöker, men det vore ju ännu bättre om det blev mer än bara försök. Att den faktiskt lyckades. 

Men jag ska väl försöka att inte ge upp än. Ge det i alla fall ett dygn till. För visst har jag ont på en punkt till vänster och visst har jag äggviteflytningar även idag. Och visst kan det vara så att det släpper ett ägg idag. Så visst ska vi försöka få till lite sex även idag. På något sätt. För visst kan det fortfarande finnas en chans. 

Här är den inte allt för upplyftande tempkurvan

La ihop denna kurva med några av de tidigare där jag fått ägglossning för att se om det finns några likheter och så här ser det ut då:

Lite likheter finns det ju faktiskt, särskilt om man jämför med den från januari 2013. Ganska kul och se dem såhär för det är svårt att se likheter om man tittar på var och en för sig.  Men så här ser man ju att de faktiskt är väldigt lika, särskilt cirka 2 veckor innan ägglossning skett. Så vi får väl se vad som händer nu framöver.

Att vara en bra förälder

Jag vill vara en bra förälder. Pedagogisk och lugn. Lära vad som är rätt och fel. Den perfekta mamman helt enkelt. Och det lyckas jag nog med... 98% av tiden. Men så vissa dagar brister det och jag blir den där mamman som jag inte alls vill vara. Tålamodet är = 0 och minsta lilla får mig att bryta ihop. Det är de dagarna som jag skriker istället för att prata med mitt barn. Skriker istället för att trösta. De dagarna som jag bara vill att den där lilla människan ska lämna mig ifred. Det är de dagarna jag lägger mig med så dåligt samvete. Det är de dagarna som jag ber om förlåtelse en miljon gånger och det räcker ändå inte. Jag vill inte vara den föräldern, jag vill vara glad och trygg alla dagar. Men det går inte! Är det någon förälder som verkligen är så perfekt? Grattis isåfall.

Jag läser många bloggar, och många av dem skrivs av nyblivna föräldrar. Och med några få undantag, verkar det som att de lever i en drömvärld. Sömnbrist finns inte och om den finns så är det ju inget att haka upp sig på. Ingen har en dålig dag då den är sur och tappar humöret. Allt är så jävla underbart. Bullshit, tror helt enkelt att de inte vågar erkänna att allt inte är perfekt. Blev därför så himla glad när jag för någon månad sedan snubblade in på denna blogg: www.ilsknamamman.blogg.se Äntligen en blogg där man kan känna igen sig! Vardag både från den ljusa och den mörka sidan.

Drömmare

Jag tror inte att jag haft ägglossning än. Känns inte som det. Får väl se om det blir någon temphöjning imorgonbitti. Och om den i så fall kvarstår.

Känner mig bättre ikväll i alla fall. Beror nog mest på att vi fick till sex idag när sessan sov. Känns mindre som att vi missat en chans då. Vi ska försöka få till det imorgon med, men tror det blir svårt. Sambon jobbar natt så han sover ju på dagen när sessan sover så det är i så fall om det kan bli av när hon somnat på kvällen, innan sambon ska åka till jobbet. Det var lite lättare när man inte hade barn. Inte lika mycket pussel för att ha lite sex. Och inte lika stressigt. Känns lite som att vi stressar för att hinna klart innan sessan vaknar.

Håller tummar och tår för att det blir en ägglossning och att det inte kommer någon mens vid BIM.

Jag kan ju såklart inte låta bli att springa händelserna i förväg. Planerar redan för hur det kommer att bli med två barn. Och hur jag ska tala om för chefen att jag inte kommer tillbaka 1:a maj som det var sagt. Kom igen nu, har ju inte ens haft ägglossningen ännu! Men jag är en drömmare. Och planerare. Vill veta långt i förväg hur allt blir. Skulle vilja vara en sån person som lever här och nu. Utan att oroa mig för vad som kanske kan hända. Njuta av nuet liksom. Men jag är inte sån. Har försökt många gånger och det funkar väl typ i en dag och sen är vi tillbaka i gamla tankesätt.

Men tänk vad fantastiskt om det blir en liten bebis i juni.

Svårigheter

Blev inget sex igår. Sambon var inte jättesugen och jag vill inte tvinga på honom något. Dessutom fanns det ingen möjlighet igår då sessan inte ville sova alls på kvällen eftersom hon har blivit förkyl digen. Vi får väl satsa på nästa ägglossning. Men trots det så blev jag jätteledsen igår. På något sätt känns det som att vi slösar bort en chans. Tänk om det inte blir någon mer ägglossning. Om vi måste gå igenom behandlingar igen. Känns helt enkelt jättedumt att inte ta chansen att lyckas själva utan hjälp. Men ska se om vi kan lyckas få till det idag och imorgon. Chansen är väl inte jättestor att det lyckas bli ett befruktat ägg, men den finns ju. Tempen hade inte stigit nu på morgonen så om ägget släppt har det nog gjort det sent inatt/tidig på morgonen så då lever det ju fortfarande. Ägglossningstesten är i alla fall negativa idag. Tog ett clearblue för att kolla och det kom inte upp någon glad gubbe. Men strecken var fortfarande jättestarka så LH-nivån är fortfarande hög. Kanske har ägget inte släppt ännu.

Positivt!

Att inte tänka på ägglossning har ju gått ganska bra, men jag har tagit lite tester då och då för att se om det blev positivt. Igår när jag tog ett var det starkare än tidigare, men enligt clearblue ingen glad gubbe. Så tog idag igen. RFSU:s test såg positivt ut enligt mig.

Tyckte att det såg ut som förra testet som jag tyckte var positivt och då blev det ju ingen ägglossning. Så offrade ett clearbluedigitalt, och detta blev resultatet:

En glad liten gubbe :)

Så nu ska jag haffa sambon när han kommer hem. Kolla om han tycker att vi ska försöka få till ett syskon redan nu och i så fall får vi väl mysa till det både idag och imorgon och övermorgon för att vara på den säkra sidan.

Om vi blir gravida nu kommer bebisen redan i juni. Lite tidigare än planerat, men det gör inte mig något.

Nu ska bara temphöjningen komma som bekräftelse på att det där lilla ägget verkligen lossnade :)

Språkkurser

Min sambo är ju från Bosnien och många av hans släktingar bor kvar där. Med andra ord pratar de bara bosniska (även en del av dem som bor här). Därför skulle jag vilja lära mig i alla fall lite bosniska. Har försökt lära mig själv, men det funkar inte och sambon är inte en bra lärare. Så har ett tag försökt hitta någon kurs och nu äntligen hittade jag en på medborgarskolan. Startar redan 25/9. Problemet är ju bara att jag inte vet om jag kommer att kunna gå på alla tillfällen. Är 10 tillfällen på torsdagar mellan kl 19:15-20:45. Men då måste vi ha någon som kan passa lilla sessan de kvällar som sambon jobbar. Och sen har jag bokat jobb en torsdagkväll i oktober så då kan jag ju inte. Vill inte betala 1000:- och sen inte kunna gå på kursen. Surt.

Handlingsförlamad

Sitter i soffan och känner mig helt slut. Har sovit jättebra inatt så kan inte säga att jag är trött, men jag orkar inte ta tag i något. Borde ringa flera samtal, men bara att lyfta telefonen känns som allt för jobbigt. Borde ringa lönekontoret. Borde ringa försäkringskassan. Borde ringa vaccinationsmottagningen. Borde ringa kliniken angående ägglossningsstimulering. Men jag orkar inte. Kanske imorgon. Eller på onsdag. Förhoppningsvis denna vecka i alla fall. Måste ju göra det. Hatar att ringa. Får aldrig fram det jag vill. Är verkligen skitdålig på att beskriva saker över telefon. Det är mycket lättare att beskriva saker i ett mail. Då har jag möjlighet att tänka efter precis vad jag vill ha sagt och fråga om.

Igår satte sig sessan upp själv! Det har hon aldrig lyckats med tidigare, men igår gjorde hon det 3 gånger i rad. Min duktiga lilla tjej. Sen gjorde hon något mindre roligt. Hon satte i halsen. Gud så hemskt det var. Det lossnade direkt när jag vände henne på mage och slog på ryggen, men jag hann tänka både det ena och andra på de få sekunderna och sessan blev ju rädd och ledsen efteråt. Stackars liten. Hon hade hittat en kvist från en nektarin på golvet som hon stoppade i munnen. Kommer hädanefter kolla att det inte finns något att stoppa i munnen på golvet.

Ägglossningsstimulering

Har insett att det kommer att behövas hjälp med ägglossningen även denna gång. Så ska ta kontakt med kliniken jag gick hos i sist för att se om vi får komma dit igen. Men först ska jag ta tag i att ta den där vaccinationen mot röda hund.

Ett tag tyckte jag att det skulle vara jättejobbigt att behöva genomgå behandling igen, men nu har jag accepterat det och det känns bra. Kommer ju inte att ha några stora chanser utan det. Nu har det gått 52 dagar sedan mens och ännu har jag inte fått någon ägglossning. Och vi orkar verkligen inte ha sex varannan dag för att kanske lyckas pricka in en eventuell ägglossning. All vår energi läggs på sessan och när hon väl sover så orkar vi inte mer än att se på någon serie och sen sova. Så en behandling är perfekt. Då vet vi exakt när ägglossningen sker och då kan vi anstränga oss just då och ha sex varje dag tills ägglossning skett. Sen kan vi vila övrig tid och bara ha sex om vi verkligen orkar och vill.

Låter ju hemskt inrutat och omysigt, men det är inte så illa som det låter. Det stör oss inte om vi bara har sex 3 gånger på en månad eller inte alls en månad. Det blir när det blir.

9 månader

Idag har våran lilla sessa varit lika länge utanför som inne i magen. Det är ju helt fascinerande vilken otrolig utveckling som de små går igenom under sitt första år. Från att vara helt beroende av sina föräldrar till att vara en egen individ, med egen vilja. Och som just nu är i full färd med att försöka komma på hur man gör för att lyckas ställa sig upp mot saker.

Vi var på BVC i torsdags för 9-månaderskontroll och hon är ju så duktig vår lilla tjej. Kan allt det som man ska kunna vid 10 månader, eller ja kryper gör hon ju inte och inte tror jag att hon kommer att göra det heller. Mycket roligare att stå och gå ju :). Följer sina kurvor gör hon, 9510g och 74cm, långt över medelkurvan, men precis på sin egna kurva.

Paus

Känner att jag måste ta en paus från allt som har med ägglossning och mens och tempkurva att göra. Det har blivit för mycket nu och jag mår dåligt av att hela tiden analysera tecken.  Jag ska fokusera på min lilla familj istället och sen så får jag ta tag i allt annat längre fram.

ÄL+1?

Tror faktiskt kroppen lyckats få till ännu en ägglossning. Hade superont i nedre delen av magen fredag, lördag och söndag. Men på söndag kväll bara slutade det. Det i kombination med det positiva (?) ägglossningstestet i lördags och att tempen idag var 36,68 får mig att tro att ägglossning skett.

Magont

Mår inte så bra idag. Ont i magen och allmänt nere. Skulle egentligen jobbat idag, men ringde redan igår och sa att jag inte kommer. Det liksom molar i hela nedre delen av magen. Det gör inte ont om jag klämmer på magen, så vet inte vad det är för nåt. 

Kan det verkligen vara på grund av att det är ägglossning på väg? Köpte ett paket ägglossningstest igår och ångrar nu att jag blev snål och inte köpte ett paket clearblues digitala också. Hade ju glömt hur svårt det är att läsa av om strecken är lika eller inte. Igår var teststrecket helt klart svagare. Det syndes nämligen knappt. Men idag ser det ut så här:

Bad sambon att titta också och han tyckte att de var lika starka, men teststrecket är ju lite smalare. Men det kanske inte spelar någon roll? Jag har registrerat det som positivt i min app i alla fall så får vi se hur det blir. Fast LH-stegring kan man ju ha även om ägget inte lossnar.

Har utan tvekan vattniga och äggviteaktiga flytningar i mängder, men tycker inte att tappen beter sig som den ska vid ägglossning. Funderar dock på att sluta kolla tappen. Den beter sig så annorlunda nu efter att jag fött barn så jag tycker det är svårt att avgöra om den är hög eller låg, stängd eller öppen.

Vi passade i alla fall på att ha lite sex förut när sessan sov. Är det ägglossning så finns ju alltid chansen att det blir befruktat.

Nu är sambon hos sina föräldrar med sessan och jag har min första ensamma dag hemma sedan sessan föddes. Passar på att bara ligga på soffan, äta lakritsglass och titta ifatt veckans avsnitt av Bigbrother. Även om jag älskar sessan över allt annat i världen så är det väldigt skönt att få titta på TV utan att bli avbruten eller titta lite halvt för att sessan vill ha uppmärksamhet. Bara få vara jag några timmar.

Göra barn

Känns som att kroppen gör ännu ett försök att få till en ägglossning. Idag har jag jättevattniga flytningar och tappen är hög, mjuk och nästan öppen. Och sedan igår har jag en hemsk molvärk i hela tjejmagen. Ungefär som mensvärk, även ont till och från på en punkt till vänster. Återstår att se helt enkelt. Nu har i alla fall min app fattat att det inte varit någon ägglossning, varken CD 25 eller CD 32.

Kom på varför jag helt plötsligt fick högre temp. De dagarna vaknade vi inte kl 05 så tempen togs istället 07 och därför var den högre. De lägre temperaturerna är tagna 05-06.

Ska ta en diskussion med sambon om hur vi ska göra med barngörandet. Vi har ju sagt att vi skulle börja försöka till årsskiftet med barn nummer två, men frågan är om vi inte ska börja försöka redan nu. Känns som att det inte kommer att bli jättemånga egna ägglossningar om det ens blir någon mer och då känns det dumt att inte ta chansen vid de få som det blir. Vi vill helst slippa behandlingar igen. Så kanske blir det att försöka få till lite mys nu de närmaste dagarna ifall det blir en ägglossning.

Då kommer nästa problem. När vi ska lyckas få till det. Vi brukar passa på när sessan sover på dagen, men nu när vi tagit bort förmiddagstuppluren har ju antalet möjligheter halverats. Och när sambon jobbar dag som han gör idag och imorgon är han inte hemma när hon sover på eftermiddagen. Då tänker ni, men kväll/natt då? Jo det skulle ju kunna gå om det inte vore för sessan. Just nu sover hon som en kratta. Somnar vid 19:30 och vaknar sedan en gång i timmen minst fram till kl 23. Sen brukar hon somna, men vaknar på natten och går då inte att söva om ifall hon inte flyttas in till våran säng. Så lite svårt är det.

Men vi får väl skylla oss lite själva som släppt på vår regel att hon inte ska sova i våran säng. När hon var mindre gjorde hon aldrig det. Då kom hon över till oss när hon skulle amma och sen la vi tillbaka henne i sin egen säng. Men sen har vi blivit lata. Eller rättare sagt jag. Jag tar oftast nätterna då jag är den som vaknar först (och vaknar även när sambon har sagt att han tar nätterna) och jag orkar inte stå inne i hennes rum i 15-20minuter eller mer för att få henne att somna om. Är ju liksom så att jag är lite trött mitt i natten. Då är det lättare att ta in henne till våran säng för då somnar hon om nästan direkt. Men vi måste väl ta tag i det snart. Någon som har några smarta tips? Att ta bort tuppluren på förmiddagen har ju i alla fall gjort att hon återigen somnar vid 19:30, men det har ju inte minskat antalet uppvaknanden.

Som sagt

Ingen ägglossning. Imorse var det återigen en låg temp. Fertilityfriend har inte längre identifierat ägglossning på CD 32, men däremot en eventuell ägglossning på CD 25. CD 25 hade jag definitivt inte ägglossning.

Fertilityfriend tycker dessutom att jag borde ta ett gravtest för jag kan vara gravid eftersom jag passerat BIM. Jag tänker inte ta något graviditetstest. Även om jag hade haft ägglossning CD 25 så hade jag inte på något sätt kunnat bli gravid. Sex på CD 7 och CD 33 ger inte graviditet om ägglossning sker på CD 25: Aldrig någonsin faktiskt. 

Förbannade skitkropp.

Dumma drömmar

Kan inte låta bli att läsa in saker i allt. Samtidigt som jag är helt säker på att jag inte haft ägglossning så kan jag inte låta bli att hoppas. Och drömma.

Så här ser tempkurvan ut just nu.

Enligt den är det ÄL+8 idag. Och om det är så varför var tempen då låg ÄL+6 och ÄL+7? Jag tror inte på att det kommer mens på lördag. Ingen ägglossning = ingen mens. Det mest logiska tänkandet. Men så kryper det där ologiska tänkandet på. Tänk om jag visst hade ägglossning. Tänk om ägget fortfarande levde dagen efter när vi hade sex. Tänk om ägget faktiskt blev befruktat. Tänk om de två låga temperaturerna är en implantationsdip. Tänk om den här molvärken jag har i livmoder till och från beror på att det har börjat gro ett litet frö därinne. Tänk om jag är gravid. Tänk om det istället för ingen ägglossning = ingen mens är, gravid = ingen mens.

Ja så där springer mina tankar iväg. Jag drömmer och önskar. Vi har inte ens tänkt börja försöka ännu. Jag registrerar ju bara tempen och flytningar och tappen för att få koll på om jag har ägglossning och för att lära mig känna igen tecknen på det inför att vi ska försöka. Men jag vill så gärna få bli gravid igen. Att vara gravid, att få den äran att vara det är en av de bästa sakerna jag varit med om. Slås bara av äran att få vara mamma åt våran lilla sessa. Så därför tillåter jag mig själv att drömma och naivt hoppas på att det otroliga hänt. Att ägget släppt och blivit befruktat fast vi hade sex först dagen efter ägglossning. Att tempdippen inte alls tyder på att ägglossning inte skett utan att ett litet ägg borrade in sig i livmodern. Att molvärken är tecken på att livmodern börjat växa och inte på att mina hormoner är vajsing.

Zombiemamma

Två nätter, totalt 5timmar sömn. Känner mig helt död. Natten mellan lördag och söndag somnade jag cirka 03. Sen ringde klockan kl 05 eftersom jag skulle jobba. Inatt somnade jag cirka 04 och väcktes 07. Lördagnatten sov sessan som just en prinsessa, men istället hade grannen fest. Utomhus. Med hög musik. Och uppenbarligen mycket alkohol med tanke på de höga vrål och skratt som hördes fram till 02:30 ungefär. Är så typiskt. I vanliga fall är det helt dött här i vårt bostadsområde efter kl 20. Men denna helg när jag jobbade kväll på lördagen och dag på söndagen då är det fest. Sen nu inatt sov inte sessan. Hon vaknade vid 23:30 ungefär och kom inte till ro igen förrän vid 03:30. Men vaknade som vanligt vid 07 på morgonen. Jag hade hoppats på att hon skulle ta lite sovmorgonen, men icke. Jag lyckades i alla fall sova 1 timme när hon sov på eftermiddagen vilket hjälpte lite i alla fall. Hoppas denna natt blir bättre.

På tal om sömn har vi tagit bort sessans sovstund på förmiddagen, så nu sover hon i stället cirka 2 timmar efter lunch. Vi tänkte testa och se om det är för att hon sover för mycket på dagarna som hon inte har somnat på kvällarna nu ett tag. Än så länge har det ju funkat och hon har återigen somnat vid cirka 19:30. Antar att sömnbehovet minskar lite ju äldre de blir. Och det har faktiskt inte varit några jätteproblem att hålla henne vaken på förmiddagen. Några gnälliga perioder, men de går över om man aktiverar henne med något. Mammas och pappas stora tjej :)

Tror för övrigt att hon kommer att stå och gå själv snart. Jag blir inte förvånad om hon hoppar över att lära sig krypa. Hon vill bara gå, gå och gå. Både jag och sambon börjar ha ganska ont i ryggen av att gå framåtlutade och hålla sessan i händerna. Men hon är så duktig, och stadig. Klarar till och med att stå och ta något steg när man bara håller i ena handen.

Tredje tanden har kommit upp nu också, nummer 4 på gång.