Jag vill vara en bra förälder. Pedagogisk och lugn. Lära vad som är rätt och fel. Den perfekta mamman helt enkelt. Och det lyckas jag nog med... 98% av tiden. Men så vissa dagar brister det och jag blir den där mamman som jag inte alls vill vara. Tålamodet är = 0 och minsta lilla får mig att bryta ihop. Det är de dagarna som jag skriker istället för att prata med mitt barn. Skriker istället för att trösta. De dagarna som jag bara vill att den där lilla människan ska lämna mig ifred. Det är de dagarna jag lägger mig med så dåligt samvete. Det är de dagarna som jag ber om förlåtelse en miljon gånger och det räcker ändå inte. Jag vill inte vara den föräldern, jag vill vara glad och trygg alla dagar. Men det går inte! Är det någon förälder som verkligen är så perfekt? Grattis isåfall.
Jag läser många bloggar, och många av dem skrivs av nyblivna föräldrar. Och med några få undantag, verkar det som att de lever i en drömvärld. Sömnbrist finns inte och om den finns så är det ju inget att haka upp sig på. Ingen har en dålig dag då den är sur och tappar humöret. Allt är så jävla underbart. Bullshit, tror helt enkelt att de inte vågar erkänna att allt inte är perfekt. Blev därför så himla glad när jag för någon månad sedan snubblade in på denna blogg: www.ilsknamamman.blogg.se Äntligen en blogg där man kan känna igen sig! Vardag både från den ljusa och den mörka sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar