Tänk om det är något som är fel inne i mig. Jag har en rädsla som kryper inne i mig för att få veta att jag har cancer eller något annat hemskt. Det är min skräck. Jag kommer till gyn, hoppar upp i gynstolen och hon gör ett VUL. Och där ses något som inte ska vara där. Vad gör jag om något sådant händer? Grunden till rädslan är nog den här molvärken jag har haft nu ganska länge. Ofta på vänster sida på en punkt. Men nu sista dagarna är det mer som mensvärk i hela nedre delen av magen. Inte särskilt kraftig, men den finns där.
Jag har alltid varit rädd för att dö. Eller rädd är nog inte rätt ord. Jag vill absolut inte dö. Jag vill inte leva mitt liv för att sedan en dag bara vara borta. Att helt plötsligt inte finnas mer. Aldrig mer få uppleva livet. Bara försvinna. Först finns man här och sen inte. Jag tror inte på himmelen. Men jag hoppas på att det finns något efter döden. Men innerst inne vet jag att det inte är så. Kroppen dör och då dör jag med. Det finns inget kvar som kan leva vidare.
Fast samtidigt är jag helt säker på att det finns spöken. Jag har känt dem, deras närvaro. Både goda och onda. Jag kände att de fanns där i mina föräldrars hus där jag växte upp. De var inte onda. De bara var där. I min första lägenhet fanns det också någon. Någon som iakttog, inte helt nöjd med att jag var där. I vårat nuvarande hus finns också någon ibland. Men det känns mest som att det är någon som vill titta till oss och se att vi har det bra. Är först sedan sessan föddes som jag känt av det, innan inget. Kanske är det lilla morfar som kommer och hälsar på oss ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar