Nej definitivt ingen ägglossning. Superlåg temp igen nu när jag vaknade. Och det känner jag för jag fryser ihjäl.
Tempen: 36,1
Tappen: Låg, hård, stängd.
Flytningar: Mjölkiga/Krämiga.
Nu vill jag bara att det ska bli den 27:e februari så att jag kan få komma igång med injektionsbehandlingen. Det går ju så sakta när man bara väntar och väntar. Och jag är så trött på att vänta hela tiden.
Nu har vi snart väntat i 2 år. Den 17:e mars är det exakt 2 år sedan jag slutade med p-pillrena och vi började försöka bli gravida. Jag var inställd på då att det skulle ta lite tid innan det lyckades, men inte för allt i världen trodde jag att det skulle ta över 2 år. När det gått ett halvår och jag sökte för att mensen inte hade kommit tillbaka trodde jag på läkarna jag träffade då. Trodde på att det inte var något som var fel utan att kroppen bara behövde en liten knuff i rätt riktning. Efter andra besöket började min tro på läkarna att minska. Och sen försvann det helt. Det var därför jag bytte till en privat gynekolog. Där fick jag tron tillbaka, en diagnos och en behandling kunde äntligen starta. Synd bara att det skulle ta 1,5 år innan det kunde komma igång. Jag är säker på att om jag gått till den gynekologen direkt så hade vi fått börja med pergotime redan efter det där första halvåret. Men nu är jag där igen. Väntar på nästa försök till stimulering. Och jag kan ärligt erkänna att jag är lite bitter och känner det som att världen är orättvis. Varför kunde inte vi fått behålla det lilla liv som börjat växa därinne? Den frågan har jag ständigt och kommer inte att få något svar på. Vi kan bara hoppas på att det snart är ett nytt litet pyre som vill flytta in. Bebis 2013 kommer det ju i alla fall inte att bli. Men kanske graviditet 2013 och bebis 2014. Jag hoppas det av hela mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar