V 14+2

Känns lite bättre idag. I alla fall inte haft någon gråtattack ännu. Eller jo jag stortjöt tidigare idag, men det var bara hormonellt, läste nämligen om en familj som förlorat 5 barn i en trafikolycka 1999. Inte det man ska läsa som förälder, och absolut inte som gravid förälder. Men i övrigt ingen gråtattack. Inte varit jätteirriterad heller. Lite tjafs och gnabb på morgonen, men inte mer än så. Sov skapligt inatt så kanske att det spelat in. Sessan vaknade bara kl 02 och sedan kl 06 och däremellan var jag bara uppe på toaletten en gång vid 05:30 så nästan rekord i sömn :) Hoppas det fortsätter vara bra.

Har ju faktiskt gått in i andra trimestern redan! Helt sjukt hur fort det går ändå. Och ändå har jag typ inte berättat för någon. 2 kompisar har fått veta, men annars är det bara familjen. Har helt enkelt inte träffat folket något nu över jul så då blir det ju inte att man berättar. Men får väl ta tag i det snart.

Magen 14+0

Tycker inte det händer något med magens utseende, men har märkt att livmodern börjat komma upp ovanför blygdbenet. Känner nämligen av sammandragningarna strax ovanför blygdbenet nu. Vikten står stilla på 72,3kg, men ändå är alla vanliga byxor för små. Skulle ta på mig mina termobyxor tidigare idag när vi skulle ut och åka pulka, visst de gick på, men det fattades cirka 10cm i midjan så de gick ju inte att knäppa. Känns så konstigt att växa utan att gå upp något nämnvärt i vikt. Det var ju helt annorlunda sist liksom. Blir ju lite orolig att jag får i mig för lite istället. Men får väl väga mig på nästa besök hos BM och se vad den vågen visar. Den visade 72kg vid inskrivningen (med kläder och skor) och sen prata med BM och se vad hon säger. Det kanske är så här viktuppgången ska vara? Vet ju att BM var lite förvånad över sist att jag gått upp så mycket i början och inte så mycket i slutet av graviditeten så ca 3kg i vecka 15 kanske är optimalt? Nån som vet?

När det gäller sessan är vi just nu inne i en väldigt jobbig period, eller har väl varit ett tag. Som jag skrivit tidigare är hon extremt gnällig och arg så fort hon inte blir omkringburen eller får som hon vill, dessutom är hon EXTREMT mammig och hänger på mig som en igel varje vaken minut vilket tröttar ut mig totalt (antagligen en bidragande orsak till mitt psykiska mående). Hon har alltid varit mammig, men pappa har också gått bra. Nu är det bara jag som gäller. Sambon skulle ta nattningen igår kväll så att jag skulle få slappa lite i soffan. Men icke. Hon blev helt hysterisk, verkligen HYSTERISK så fort jag gick ut ur rummet efter att jag sagt godnatt. Stod bara och skrek och vägrade lägga sig ner hur mycket sambon än försökte trösta och lugna. Men så fort jag kom in i rummet la hon sig ner i sängen och blev lugn. Med andra ord fick jag ta över. Vi har i någon vecka gjort så att vi båda varit med vid nattningen för att sessan skulle vänja sig vid att sambon också kan natta och det har inte varit några problem, men som sagt att jag gick ut funkade inte.  Vi hade ju tänkt att sambon skulle börja ta lite av nattningarna nu när han är ledig (är jag som nästan alltid tagit dem) så att sessan accepterar att nattas av oss båda. Kan ju vara skönt inför nästa barns ankomst, men nu vet jag inte hur det ska gå. Någon som känner igen sig och har tips på hur man kan göra? Eller ska man vänta ett tag tills den här fasen är över? Eller bara fortsätta att sambon tar ansvaret och står ut med hysterisk gråt? Hatar när hon somnar ledsen så tips på annat tas mer än gärna emot, har alltid varit emot alla dessa "skrikmetoder" Enligt mig ska barnet vara tryggt och lugnt när det ska sova.

Depression?

Vad är tecknen på att man fått en graviditetsdepression? Börjar tro att jag fått det. Mår rent utsagt skit sedan några dagar tillbaka. Arg och irriterad på allt och alla, gråter för minsta lilla, känner mig helt slut både psykiskt och fysiskt, känner mig som världens sämsta mamma och sambo och det är till och med så illa att jag sagt till sambon att vi inte borde behålla barnet. Vilket jag inte alls menar, jag vill ha barnet mer än nåt annat, men just nu känns det som att jag inte kommer att klara av att vara mamma åt två små, klarar ju knappt av en. Vill inte må så här ju. Vill ju vara lycklig och njuta av graviditeten. Blir så arg på mig själv för att jag känner som jag gör och tänker de tankar som jag gör.

V 13+5

Tänkte äntligen försöka få till en liten uppdatering av de senaste veckorna. Vi börjar väl med UL. Allt såg jättebra ut, en riktigt liten livlig bebis som bor inne i min mage. Det var svårt att få bra bilder då den lilla bönan varje gång rörde sig, men två fina bilder fick vi med oss hem och här är den ena.

Lilla böna, redan så älskad.

Blev flyttade 3 dagar så nu är BF 26/6 istället för 30/6. Är dock tveksam till att det verkligen stämmer med tanke på att jag inte visade några tecken på ägglossning så tidigt. Men det märks ju när den lille väljer att titta ut. Men nu byter vi alltså vecka på lördagar istället för på tisdagar. 

Magen 13+0

Den är stor och jag har fått ta fram de första gravidbyxorna då inga av mina vanliga jeans passar längre. Besväras av halsbränna titt som tätt, särskilt om jag druckit kaffe, kissar hela tiden och är törstig konstant. En annan sak är att jag tror att jag redan känt lilla bönans sparkar. Kan man göra det så här tidigt? 2 tillfällen har jag känt det som att den lilla gör kullerbyttor. Återstår väl att se om det fortsätter. 

Fick reda på att min syster också är gravid! Och hör och häpna hon är beräknad till 27/6 :) Så jäkla kul! Sen är min kompis som också har PCO också gravid (även hon utan hjälp) i vecka 10 så blir många sommarbebisar :)

God Jul!

Tittar in lite snabbt för att önska god jul.

Dåligt med inlägg så här kring jul, men lovar att uppdatera så fort julen är över. Både jag och lilla bönan i magen mår i alla fall toppen :-)

12+0

Välkommen vecka 13! Nojjiga jag som inte alls känner mig gravid var tvungen att ta ännu ett gravtest imorse. Livrädd för att det nu skulle stå Gravid 2-3 istället för 3+. Men min oro var obefogad. 

Trots gravtestet är jag så himla nervös inför imorgon. Egentligen finns det ingen anledning till det, men avsaknaden av symtom i samband med att vi inte sett den lilla bönan på ett tidigt VUL som sist bidrar rejält. 12 veckor är ändå en väldigt lång tid när man är gravid och orolig. Hur klarade man sig tidigare när första UL var RUL i vecka 18-20?? Jag skulle aldrig stått ut. 

Dagens mage:

Extremt svullen igen, här drar jag ändå in magen. Men antar att allt har börjat att skjutas uppåt och med att livmodern växer. 

Vecka 13

Barnet är nu cirka 7 cm långt och väger mellan 14-20g. Livmodern är i storlek med en grapefrukt och kanske kan man känna den precis ovanför blygdbenet. Risken för missfall har minskat med 65%.

30%

Nu är det inte långt kvar tills vi förhoppningsvis får se vår lilla böna. Och imorgon går vi in i vecka 13 vilket betyder att risken för missfall minskar med 65%.

Gick visst in i 4:e månaden idag också.

Det verkar som att denna graviditet inte kommer att bli lika besvärsfri som den förra. Är lite orolig för att jag kanske redan börjar känna av foglossning. Är öm i hela bäckenet och om jag vrider mig för fort när jag står upp känns det som att höfterna ska hoppa ur led. Får dessutom jätteont av att sitta längre stunder. Måste redan ha en kudde mellan knäna när jag sover annars är jag helt stel och har ont hela förmiddagen. Hoppas det inte blir värre i alla fall.

200 dagar kvar...

... 80 dagar har gått. 28,6% avklarat. Och jag skulle gissa att jag är mitt uppe i de så kallade spökveckorna. Känner mig verkligen inte gravid. Inget illamående, ingen trötthet på kvällarna, kan ligga och läsa till 22:30 utan problem, vaknar fortfarande nattetid, men inte för att jag är superkissnödig. Somnar många gånger om utan att gå på toaletten. Det enda som tyder på graviditet är ju att jag fortfarande har en svullen mage, fast svullnaden är ju inte vid livmodern, bara tarmarna som är fulla med gas antar jag. En hemorrojd har jag fått igen också, det kunde jag ju klara mig utan.

Låt dagarna gå fort till den 17/12. Behöver verkligen få se på ultraljudet att det finns ett litet friskt barn därinne.

V 11+0

Vecka 12 är här, snart är vi förbi den där magiska gränsen. 1 vecka kvar och 1 vecka + 2 dagar kvar till UL.

Illamåendet har fortsatt hålla sig borta, magen är gigantisk och svår att dölja. Humöret är åt helvete vissa dagar och igår var det bottenlågt, mycket på grund av hormoner i kombination med en hemsk förkylning. Gråtmild till max och minsta lilla triggade igång en gråtattack. Känns bättre idag. Har extremt mycket flytningar, nästan som ägglossningsflytningar, och uppenbarligen väldigt sköra slemhinnor. Får en liten blödning varje gång vi haft sex. De oroar mig dock inte, det kommer lite rosa på pappret efteråt och sen slutar det.

Dagens mage

Stor igen. 

Vågen har gått upp lite denna vecka, 71,4kg visade den imorse. Känns som en helt normal viktuppgång hittills. Kommer inte ihåg vad jag vägde vid den här tiden i förra graviditeten, men vet att det var betydligt mer. Har bytt mobil sedan dess så appen jag registrerade vikten i då finns inte kvar tyvärr. 

Var på inskrivning på MVC i torsdags. Alltså det känns som att alla som jobbar på MVC här är äldre, lite förvirrade kvinnor. Jag bad särskilt om att inte få den BM som jag gick hos sista besöken när jag var gravid med sessan, just för att jag tyckte hon gav ett så virrigt intryck. Denna BM jag har nu är typ likadan. Känns som att de inte har någon rutin på hur de ska lägga upp besöken, har ingen koll på vad de ska säga och så vidare. Nu berör det mig inte så mycket, om det är något jag känner att jag inte får besvarat tar jag reda på det själv, men ändå. Tycker det är så synd att landstinget sa upp avtalet med den privata MVC jag gick hos sist. Där kände jag mig trygg och min BM var yngre och gav ett förtroendeingivande intryck. Men så länge de har koll på att den lilla bönan därinne mår bra så är jag nöjd. 

I övrigt är jag mitt uppe i att planera sessans 1-årskalas. Kan inte fatta att hon blir ett år på lördag. Var tog det här året vägen? Tiden går ju så himla fort. Vill stanna tiden och vara kvar här ett tag. Vill inte att hon ska växa upp, vill ha min lilla sessa för alltid. Fast det är klart, hon skulle ju kunna få sluta upp med att vara så himla trotsig. Jag har hört talats om 2-årstrots, men 1-årstrots? Jag gör inget annat än säger "Nej, nej, nej" hela dagarna. Och då tittar hon på mig och gör samma sak 500 gånger till som för att se vad som händer. Sen blir hon fly förbannad för att hon inte får som hon vill. Hon vrålar och gråter, slänger sig på golvet och så vidare. Om vi säger som så, jag skulle behöva semester. Men jag älskar henne ändå. Skulle aldrig byta bort henne. 

V 10+2

Är det nu de så kallade spökveckorna är? Sedan några dagar tillbaka är mitt illamående helt borta, och även magen har minskat i storlek (läs mindre gasig och uppblåst). Jag har fortfarande en hemsk smak i munnen, inte metallsmak, men någon konstig smak är det och som har hängt med sedan start. Jag är mycket hungrigare än jag varit tidigare, vaknar nästan varje natt runt kl 03 och då är jag jättehungrig. Försöker hålla mig ifrån att äta på natten så dricker vatten istället. Det är ju också en sak som kommit senaste veckan, en enorm törst.  Och med den x antal toalettbesök under ett dygn. Men ändå känner jag mig inte gravid och kan inte få in i mitt huvud att jag verkligen är det. Tog ett nytt gravtest imorse bara för att försöka få mig själv att fatta, det visade fortfarande gravid 3+, men inte tror jag mer på det för det.

Idag har vi varit på MVC, mest ett hälsosamtal, ska tillbaka nästa vecka för att ta alla blodprover, skulle ju egentligen gjort det idag, men hade ju dum som jag var tagit mitt levaxin imorse så då kunde hon ju inte ta TSH. Så då tar vi alla prover nästa vecka istället. Har redan bokat in nästa besök hos BM 8/1. Och så har vi ju ultraljudet 17/12. Mycket att se fram emot. Men gud så nervös jag är inför ultraljudet. Antar att det är för att jag inte kan få in i mitt huvud att jag verkligen är gravid. Att det inte ska finnas någon bebis är ju största skräcken. Men försöker att inte tänka för mycket på det. KUB-testet ska vi i alla fall inte göra. Vi bestämde det jag och sambon och det känns som rätt beslut.

Här är magen v 10+0

Jämfört med förra veckan är den ju typ borta, men det beror på att jag inte är lika uppblåst längre som sagt.

Gjorde en bild med alla magbilder bredvid varandra för att se skillnaden. Gjorde likadant förra graviditeten och det är kul att se vad som faktiskt händer.

I övrigt har jag nu börjat drömma. De där hemska drömmarna om att sambon lämnar mig. Vet att jag drömde det förra graviditeten också, men inte så här tidigt. Drömde igår natt att sambon köpte en lägenhet och tog alla möbler med sig. Jag fick behålla ett halvt köksbord och 2 stolar. Det värsta var ju att när jag vaknade hade sambon åkt till jobbet så då var jag helt säker på att jag verkligen blivit lämnad. När jag sen berättade för sambon skrattade han och sa att de där graviddrömmarna är ju för härliga, tur att det bara är drömmar :)

V 9+6

Imorgon går jag in i vecka 11. På torsdag är det inskrivning på MVC. Idag har det gått 25% av graviditeten.

Det går ganska fort ändå. Mitt illamående har minskat. Nu vaknar jag istället på natten och är hungrig. Känner mig fortfarande inte gravid, ännu mindre nu när illamåendet är i stort sett borta. Längtar verkligen till UL så att vi får se att det verkligen finns en liten välmående bebis därinne. Kanske blir det lite verkligare då.


Magen 9+0

Svullen som en ballong. Vågen visade 70,7kg så inte mycket som hänt där. 

Gräsänka

I eftermiddags var vi och lämnade av sambon på tågstationen. Han ska på utbildning med jobbet. Kommer hem igen på torsdag eftermiddag. Bo på hotell, sova ostörd, få maten serverad. Nej jag är inte avundssjuk, inte det minsta. Särskilt inte efter denna dag. Sessan har gnällt nonstop varje vaken minut. Ja om hon inte fått sitta på min höft förstås. Så fort jag släppt ner henne på golvet har hon illvrålat och hängt i mina byxben. Att då försöka städa, byta gardiner, ta fram adventsljusstakar och laga är inte det lättaste. Så nej jag är inte avundssjuk.

Jag är bitter, så jävla bitter och tycker att det inte borde få finnas sådana orättvisor.  Jag vill också bo på hotell och få maten serverad. Jag älskar vår lilla dotter och skulle aldrig vilja byta bort henne, men ibland skulle jag vilja ha lite semester. Det räcker med en natt och en dag. Bara få vara helt själv och inte behöva tänka på något annat än att vila. Det skulle vara skönt.

V 8+2

Redan inne i vecka 9. Har inte haft tid och ork att uppdatera så mycket här inne. Dels har jag jobbat och dels sover sessan sämre än någonsin. Så vi är trötta här hemma.

Men graviditeten rullar på vad jag vet i alla fall. Illamående har jag dagligen, trött som ett as (men det kan ju ha andra orsaker som sagt) och yrsel till och från. Har märkt att ju mindre sömn jag får desto mer illamående är jag under dagen. Ibland går det att mildra genom att äta, men oftast inte. Det är inte något jättekraftigt illamående, inte så jag behöver kräkas, men tillräckligt för att störa mig i vardagen. Har slutat helt med kaffe och det har hjälpt lite mot illamåendet, men det gör ju inte tröttheten bättre direkt. Jag är dock glad för alla symtom, det lugnar lite.

Vi har valt att inte boka in något VUL. Det har ju bara varit en blödning, som dessutom inte var mer än vid ett toabesök. Blodstrimman i flytningen som jag hade först räknar jag inte som en blödning. Så vi sa som så att om det kommer något mer blod bokar vi VUL annars inte, och något mer blod har det ju inte kommit.

Magen 8+0:

Börjar ju redan få en kula. Ni ska se kvällsmagen alltså, den är enorm. Kan inte minnas att jag var så här svullen förra graviditeten. Har inte gått upp lika mycket i vikt ännu i alla fall som förra graviditeten. Vågen visade 70,4kg i tisdags så +1kg ungefär sen ägglossning. Förra gången vägde jag redan 73kg vid den här tiden. 

Hittade denna bilden från samma vecka i förra graviditeten. Inte mycket till mage där inte om man jämför med nu. Ska bli kul att jämföra vart efter. Både symtom och bilder. Det är ju verkligen som de säger att ingen graviditet är den andra lik.

20%

Redan gått en femtedel av graviditeten :-)

v 7+0

Inget mer blod. Sprang på toaletten hela natten, men det var bara den enda gången. Troligtvis är det väl slemhinnorna som blöder, men det blir nog att boka ett VUL ändå. Ska prata med sambon när han vaknar och se vad han tycker dock.

Gick in på 1177.se och kollade vad de hade för info om blödningar tidigt i graviditeten och vad de rekommenderade

En blödning kan utan förvarning inträffa när som helst i tidiggraviditet. Den kan vara sparsam till måttlig. Ofta upptäcker man att man blöder när man torkar sig i samband med toalettbesök eller ser en fläck i trosan. Färgen på blödningen kan vara rosa-röd eller brunaktig. Om färgen är rosa-röd är det en färsk blödning och om den är brunaktig är det en blödning som inträffat tidigare och som består av gammalt blod

Att få en blödning under graviditet är ofta en dramatisk händelse för den gravida kvinnan och hennes partner. Har man dessutom tidigare varit med om missfall kan oron bli extra stor.

Man behöver inte söka akut vid små blödningar. Det behövs inte heller om blödningen upprepar sig nästa dag och fortfarande är sparsam, i synnerhet inte om den är mörkare än dagen före. Det kan då vara en efterblödning som består av gammalt blod.

Om man får en blödning före vecka 16 bör man ändå alltid kontakta mödravårdscentralen eller en gynekolog. Det är vanligen inte bråttom eftersom småblödningar är vanligt under tidig graviditet.

Var  bara tvungen att åka till apoteket när de öppnade och köpa 2 digitala tester. Jag vet att HcG kan vara kvar länge i kroppen efter ett missfall, men ville ändå testa. Tog ett förut och det visade Gravid 3+ så än så länge ser det ju bra ut. Det andra testet sparar jag till nästa vecka. Om det skulle vara ett missfall så borde HcG då i alla fall börjat sjunka så då borde det även synas på veckoindikatorn. Står det 2-3 eller 1-2 så har vi ju svaret.

Dagens mage

Lika platt som i vecka 5+0 är den ju inte, men mindre än i vecka 6+0. Känner mig inte lika uppblåst längre så det beror väl på det. Undrar hur länge den går att dölja denna gång. 

Fan

Fan, fan, fan. Det var blod nu igen när jag var på toaletten. Inte bara en liten strimma utan brunrött. Det är nog kört nu. Det blir ingen bebis. Något har gått fel. Och sambon jobbar inatt skulle vilja krama om honom nu och bli lugnad.

V 6+6

Ny vecka imorgon. Så påfrestande det är att inte veta hur den lilla bönan mår därinne. Hade helt förträngt den känslan sedan förra graviditeten. Jag har ingen möjlighet att ha kontroll över någonting med lilla bönan. Jag kan följa alla råd och se till att jag får i mig all den näring jag och bönan behöver, men that's it. I förra graviditeten hade vi ju i alla fall VUL i vecka 7+2. Den här gången vet vi egentligen ingenting om hur bönan mår förrän det är dags för UL i vecka 13. Jag kan i och med mitt illamående dra slutsatsen att den lilla bönan lever och det är ju alltid något. Låt de här veckorna gå fort.

Det är ju oxå sjukt. När det gäller graviditeten vill jag inget annat än att tiden ska gå fort fram till ultraljudet. Med sessan vill jag istället stanna tiden. Min lilla bebis börjar bli stor, om drygt en månad fyller hon 1år. Var har det året tagit vägen?

Än så länge är det bra

Har inte kommit något mer blod så inget missfall hoppas vi. Men nu vågar jag ju knappt gå på toaletten, livrädd för att upptäcka att jag har börjat blöda. Har mått illa idag också vilket vi får se som positivt. Just nu har jag mer än gärna illamående, så jag vet att den lilla bönan fortfarande mår väl. Verkar dock få mitt illamående framåt eftermiddagen och inte på morgonen.

Är det kört nu?

Förut när jag var på toaletten var det några blodstrimmor i flygningarna. Så nu ligger jag här och väntar på att mensvärken ska komma och ett missfall därmed är ett faktum.

Det kanske inte alls är så illa. Jag vet. Det har bara varit den enda gången med blod, och dessutom hade jag strax innan varit på toa och gjort nr 2 och fick då ta i en del så det kan helt enkelt vara på grund av det. Har märkt att slemhinnorna i munnen är väldigt känsliga så det är säkert de där nere också. Men jag målar fan på väggen. Det var ju så här det började sist. Lite rosa flytning på kvällen och på morgonen efter klarrött blod.

Men idag har jag ju faktiskt haft symtom. Illamåendet har varit på besök. Sessan vaknade 03 inatt och höll oss sen vakna till 06. Var uppe och vaggade runt med henne vid 05:30 och blev då superilllamående så fick ta ett äpple för att det skulle släppa av. Och jag har varit yr och illamående till och från hela dagen. Och trött fortsätter jag att vara. Lika trött de dagar vi fått sova på natten som när vi inte sovit så det beror nog på graviditeten ändå. Knappt att jag klarar att vara vaken till sambon kommer hem från jobbet liksom.

Jaja bara att vänta och se. Har inga test hemma annars hade jag tagit ett. Kanske köper hem några i helgen när vi ska storhandla. Klarar aldrig att inte testa under den långa tid som det är kvar till UL. Har bestämt att inte boka ett VUL utan vi väntar.

V 6+0

Var tvungen att fota magen imorse. 

Stor skillnad från förra veckan, men det är mest att jag är uppblåst. Har varit det nu i några dagar. På kvällarna ser jag höggravid ut :-) Känner mig fortfarande inte särskilt gravid utan mår väldigt bra.

Har dock åkt på halsfluss :'( Dag två idag och jag trodde den skulle vara ganska mild eftersom det bara var ena sidan som gjorde ont och var svullen, men nu börjar det göra ont även på andra sidan och det börjar bli svårare att svälja. Än så länge feberfri även om tempen är lite högre än normalt. Hoppas det håller sig så här. Och att sessan inte blir smittad.

Idag...

...är ingen bra dag. Ungefär en vecka med dålig sömn sätter sina spår. Kände redan igår kväll att det var på bristningsgränsen. Tålamodet var noll när sessan absolut inte ville somna vid nattningen. Och nu på morgonen bröt jag ihop. Satt minst en halvtimme på toaletten utan att orka röra mig. Bara grät och grät.

Att i dessa situationer ha en sambo som jobbar 12-timmars nätter på helgerna och med andra ord är antingen på jobbet eller sover är inte optimalt. Men idag visade han återigen varför jag älskar honom. Trots att han jobbat hela natten och behöver sova kom han upp och bara kramade mig. Sen var han vaken tills frukosten var klar. Det enda jag behövde för att kunna sluta gråta och ta tag i dagen. Få känna att jag är inte ensam.

Nu ska jag ägna förmiddagen åt att kompensera lilla sessan för att jag skrek på henne vid nattningen igår och för att jag blev arg när hon vaknade inatt och för att jag började morgonen med att skälla på henne för att hon inte sover på natten.

V 5+4

Om den här graviditeten går vägen är det antagligen sista gången jag är gravid. Jag har tidigare alltid varit inne på tre barn, medan sambon tyckt att två räcker gott. Jag har ändrat mig, två räcker. Men jag älskar verkligen att vara gravid. Det är en sådan underbar upplevelse som jag har haft turen att få uppleva. Därför är det lite tråkigt att jag inte kan fokusera på graviditeten på samma sätt denna gång. När jag var gravid första gången hade jag inget annat att fokusera på. Att vara gravid var det enda jag behövde bry mig om. Nu har vi lilla sessan.  Vår.lilla tjej som betyder mer än livet själv och som får vår uppmärksamhet varje vaken sekund. Precis som det ska vara.

Men det gör också att jag inte kan fokusera på graviditeten mer än såhär på kvällen när sessan sover. Och det gör mig lite ledsen. Är det sista gången jag får lyckan att uppleva detta vill jag njuta av varje sekund. Särskilt så här tidigt är det svårt. Tror det blir lättare när lilla bönan där inne vuxit till sig lite och jag kan börja känna lite rörelser. Då blir det svårare att inte ha fokus även på det. Men både lilla bönan och sessan är mina barn. Båda förtjänar lika mycket uppmärksamhet och det ska de få, både nu och efter förlossningen. Även om jag nu inte kan förstå hur jag ska kunna ha så mycket kärlek i mig att det räcker till 2 barn och en sambo.

Bokat

4/12 ska vi på inskrivning på MVC och 17/12 är det tid för första ultraljudet :-) Längtar!

Skriver mer imorgon, nu ska jag sova för ögonen går i kors.

V 5+0

Vecka 6 idag. Och jag är fortfarande gravid, även om jag inte känner mig särskilt gravid.

Morgonens test visade önskat resultat.

Ska väl ta tag i att ringa MVC då. Men väntar några dagar till tror jag, känns inte som någon brådska.

Fick en fråga om det kommer att komma magbilder nu framöver, och det kommer det. Men än så länge händer det ju inte så mycket så det kommer att dröja några veckor till. Bjuder dock på en "före" bild från idag. Kan ju vara kul att gå tillbaka och jämföra med sen när kulan börjar växa. 

VECKA 6

Bebisen

Embryot är nu 4 veckor gammalt, har huvud och bål. Det mäter cirka 2-4mm från huvud till stjärt. Hjärtat är stort som ett vallmofrö och börjar slå under denna vecka, anlag för hjärnan och små ben- och armanlag växer fram. I slutet av veckan börjar blodomloppet fungera. Ögon, mun och näsa går att urskilja. 

Mamman

Jag känner mig ju som sagt inte särskilt gravid. Visst något slags illamående kommer bilan, framförallt när jag är hungrig. Men egentligen är det mer som ett sug i magen. Trött är jag, men det kan lika gärna bero på att jag sover dåligt och har gjort det sedan första graviditeten. Men har inga problem att somna kl 21 på kvällen. Brösten är lite fastare, men ömmar inget. Vårtgårdarna är mörkare och större, likaså bröstvårtorna.

Vikt: 69,7kg

V 4+6

Imorgon byter vi vecka. Imorgon ska jag nog ta det andra digitala testet. Hoppas att det står 3+. För precis som sist oroar jag mig för att det inte ska gå vägen utan sluta i missfall. Skulle så gärna vilja vara en sådan som hade graviditetssymtom. Men nä, lite lätt illamående någon gång ibland, inget idag dock, molvärk ibland, mest kvällstid men annars ingenting. Men det är lättare att inte tänka negativt denna gång. Mest för att jag har någon som sysselsätter mig hela dagarna :)

Nu går hon vår lilla sessa. Idag har hon för första gången släppt taget och tagit 5-6steg utan att jag stått framför och sträckt ut armarna mot henne. Lyckades fånga det på film så sambon ska få se sen när han kommer hem. Snart springer hon väl obehindrat. Så lätt att glömma bort att hon bara är 10,5 månad. Hon är inte stor, hon är fortfarande liten, fortfarande en bebis. En bebis som förhoppningsvis blir storasyster till sommaren.

Det svåraste är att vila. Jag har känt mig väldigt trött senaste veckan. Vet inte om det är på grund av graviditeten. Har ju inte fått särskilt mycket sömn nattetid. Men inatt sov vi okej. Både jag och sambon somnade kl 21. Var uppe och gav nappen till sessan vid 23:15 och hämtade över henne till vår säng vid 03. Sen sov vi till 07 så idag känner jag mig ganska utvilad :)

V 4+3

Känns som att brösten vuxit idag. Sen jag slutade amma har de mest varit tomma hudsäckar men idag fyller de återigen upp bh:n.

Kan man förresten känna av sammandragningar redan nu? Var ute och räfsade löv förut och städade i trädgården och efter det kändes det precis som vid sammandragningar. Långt ner i magen, liksom innanför blygdbenet.

Annars mår jag bra. Extremt hungrig när det börjar närma sig matdags, idag även ett lätt illamående i samband med hunger. Denna graviditet hoppas jag på att inte gå upp nästan 30kg. Missförstå mig inte, jag ska inte banta, men tror att sist åt jag mycket mer än jag behövde. Ökade upp portionerna redan från start trots att man inte behöver så mycket mer kalorier. Kommer äta som vanligt, försöka undvika godis och stoppa i mig en extra frukt nu i början så hoppas vi på en mer normal viktuppgång på ca 15kg :-)

Sömnlös

Blir ju lite irriterad på mig själv. Sessan sover och har gjort det sedan kl 20, men här ligger jag vaken. Vaknade för en timme sedan för att gå på toa och har inte kunnat somna om efter det. Det är ju inte så att jag inte är trött... Jag är svintrött, men istället för att somna ligger jag och funderar över vad vi ska göra på måndag. Vill ha en on/off knapp till min hjärna. Och så skulle jag önska att min hjärna inte var tvungen att ha allt planerat flera dagar i förväg. Dagarna kan väl få vara lite spontana? Tror nog jag skulle sova mycket bättre då.

Ge mig...

... sömn! Lilla sessan sover kasst just nu. Svårt att komma till ro och somna och framförallt att fortsätta sova. Vaknar flera gånger per natt och är ofta vaken 1-2 timmar på natten. Alla bra rutiner vi hade kring nattningen är som bortblåsta. Så nu idag har jag påbörjat det jobbiga arbetet att få tillbaka dem.

Så här skulle jag vilja att våra dagar såg ut igen:

Vakna ~07:00
Frukost ~07:30
Mellis ~10:00
Lunch ~12:00
Sova ~12:30 - 14:30 (somna i egen säng/vagn)
Mellis ~15:00
Middag ~17:30
Kvällsmål ~19:00
Sova ~20:00 (somna i egen säng) därefter sova helnatt

Det har sett ut så här tidigare (bortsett från det där med att sova helnatt) så jag vet att det går. Men jag vet också att det krävs lite jobb för att nå dit. Och MYCKET tålamod. Just tålamod är just nu en bristvara på grund av sömnbrist och (tror jag) graviditet. Men idag får jag helt enkelt bita ihop. Inte bli arg och irriterad vid nattningen.  Vem kan somna om mamma är arg liksom. Får försöka tänka att det är bara en kort period. Det kommer bli bättre.

Så långt...

... Men ändå så nära. 250dagar kvar. Men ännu vågar jag inte hoppas. Så mycket kan ju gå fel på vägen. Både jag och sambon är medvetna om att det kan bli missfall så vi försöker leva på som vanligt. Men på dessa två dagar har graviditeten funnits där i bakhuvudet. Om några veckor kan vi börja planera vad vi redan har och vad vi måste köpa. Vid nyår kanske.

Men hur får vi lilla sessan att förstå att hon ska bli storasyster?  Hon kommer vara 18månader i juni 2015. Går det att förklara för en så liten? Självklart kommer vi att försöka. Framförallt tror jag det viktigaste är att hon absolut inte får känna sig utbytt eller att vi tycker mer om den nya bebisen. Inte lika lätt med nr 2 som med nr 1 helt enkelt.

V 4+1

Kunde ju naturligtvis inte vänta till idag med att ta det digitala testet. Det här tog jag igår på 1,5timmes kiss. Underbart. Inte blev det något roligt avslöjande för sambon heller.  Jag bara sa att jag åker och köper ett grav test nu och sen gav jag honom testet med ett leende på läpparna :-) 

Har nog inte fattat ännu att jag är gravid. Tar nog ett tag innan det sjunker in ordentligt. Sen finns det inte samma tid att fokusera på graviditeten nu när man har lilla sessan som håller oss sysselsatta varje vaken sekund. Men jag är gravid!

Funderar på om jag ska boka ett VUL även denna gång. Känns ju så långt till UL i v 12. Vet att läkaren jag gick hos när jag tog pergotime gör tidiga VUL. Kanske ringer dit i nästa vecka. Ska väl ringa MVC då oxå :-)

PLUS!

Jag är gravid! Om allt går som det ska blir vi 2barnsföräldrar i juni 2015!

Ska åka till apoteket sen och köpa ett clearblue och ta det imorgon. Sen ska jag komma på ett roligt sätt att berätta för sambon :-) 

ÄL+11

Nu går dagarna sakta tycker jag. Inte för att jag går runt och räknar ner, det gör jag faktiskt inte, men samtidigt vill vi ju veta. Men nej jag ska inte testa än. Det värsta är att jag måste åka till apoteket idag när sessan vaknar för mitt levaxin är slut. Blir genast lite svårare att inte köpa ett test då. Men jag ska försöka stå emot. Kan dock avslöja att jag är ganska säker på att jag inte är gravid. Det är bara en känsla jag har. Känner ingenting som tyder på graviditet, inget alls. Det enda jag känner är molvärk i nedre delen av magen (men det kan lika gärna vara från tarmarna) och lite känsliga bröstvårtor som styvnar vid minsta beröring.

Så här skrev jag på ÄL+11 i april 2013:

Idag tvivlar jag starkt på att jag är gravid. Känner ju inga symtom på det. Visst det molar lite i nedre delen av magen, men jag kan inte ta det som ett gravtecken. Jag har så ofta molvärk i nedre delen av magen. Vill bara veta.

Status post ägglossning
Tempen: 36,9
Tappen: Hög, mellan, stängd. Den var så högt upp att jag inte riktigt nådde den.
Flytningar: Torrt. 

Ungefär som nu då med andra ord. Tempen är inte densamma, men det beror på att det inte är samma termometer som jag använde då och tappen är inte hög denna gång utan låg. Men det verkar ju som att jag inte kände så mycket då heller och då hade jag ändå tagit ovitrellesprutan som kunde ge symtom. Det är det som är så bra med bloggen. Bara att gå tillbaka i historiken och kolla hur det var. Minnet går ju inte alltid att lita på. Genom att gå tillbaka blev jag ju dock också påmind om att jag plussade på ÄL+11, på kvällen sist. Kanske inte var lika bra att bli påmind om...

ÄL+7

Imorse var tempen jättehög; 36,87 visade termometern. Naturligtvis får det upp mitt hopp om att ägget blivit befruktat och nu fäst i livmodern och att det kanske blir en trifasisk kurva. Men en högre temperatur betyder ju egentligen ingenting, men det är ganska kul att få drömma lite :)

Mår lite illa idag och känner mig yr. Trodde det berodde på att blodtrycket var lågt, men nej, det var helt normalt på 116/74. Så är nog för att jag druckit för lite under dagen. Faktiskt bara 2 koppar kaffe utöver mjölken till frukostgröten.

ÄL+6 och gråtmild

Idag är jag visst lite känslig... Började storgråta tidigare idag när sambon blev tvungen att åka in och jobba på sin lediga dag. Varför vet jag inte egentligen. Han är ledig tisdag och onsdag med så inte så att vi inte kommer att ha tid att umgås. Tror inte det är något tecken på en tidig graviditet dock :) Alldeles för tidigt för sånt. Men det jag har märkt nu sedan igår är ökade flytningar och så vaknar jag 2-3 gånger per natt av att jag är kissnödig. Nu har jag ju vaknad varje natt sedan första graviditeten, men sen sessan föddes har jag inte vaknat av att jag varit kissnödig. Men nu 2 nätter i rad har jag vaknat och verkligen varit super, superkissnödig.  Sover dessutom som en kratta där emellan. Kissar som en tok dagtid med trots att jag inte druckit mycket.

Tempen håller sig stadig kring 36,6 med undantag för gårdagen då den dippade ner till 36,44. Önskedrömmen är ju att det var en implantationsdipp.

Känner än så länge inget sug efter att testa med gravtest. Inte alls lika mycket fokus på det nu som förra gången vi försökte bli gravida. Nu när ägglossningen väl skedde och vi gjort det vi kunnat har jag slappnat av. Trygg i vetskapen att det inte är mer vi kan göra och att antingen kommer mensen eller så gör den inte det. Kommer den inte kommer jag att köpa ett test. Men inte förrän dess. Har jag ett test hemma kommer jag definitivt inte kunna låta bli att tjuvtesta innan BIM. BIM är förövrigt 20/10 (enligt min app) men det är bara 13 dagar efter ägglossning så jag tänker vänta minst till ÄL+16. Förra cykeln fick jag ju mensen på ÄL+13, men tidigare har den kommit på ÄL+15 och ÄL+16.

ÄL+3 och sömnbrist

Japp idag fick jag mina misstankar bekräftade, jag har haft ägglossning! :) Visserligen markerar appen ägglossning på CD 76 och jag tror den skedde på CD 77 för då hade jag fortfarande vattniga äggviteflytningar. Men skötsamma jag har haft ägglossning och vi kan inte ha missat den när det kommer till bebisgörandet. Så blir det inget nu så beror det inte på oss utan då var det helt enkelt inte meningen att det skulle bli något denna gång.

Nu är det bara att vänta. Ska inte testa innan BIM i alla fall. Får se hur det går. 

I övrigt är jag en zombie. Har haft två riktiga skitnätter när det gäller sömnen. Igår natt var sessan vaken 23-04 och vaknade sen för dagen kl 07. Inatt var det istället jag som inte sov. Somnade kl 22, vaknade kl 01 av att sessan vaknade. Sövde om henne och låg sedan vaken 01-04. Somnade men vaknade av sambons väckarklocka kl 04:30. Somnade om igen och sen vaknade sessan för dagen kl 06 (!). Så kaffe blir det idag och sen en powernap när sessan sover förmiddag.

CD 78

Är till 98% säker på att jag haft ägglossning igår. Men trots att jag denna gång känner mig så pass säker så vågar jag inte ta ut något i förskott. De andra gångerna denna cykel har jag ju inte trott på att ägglossning skett trots att tester varit positiva och tempen stigit. Denna gång känns det som att allt stämmer.

Tappen är idag låg, stenhård och stängd, i stort sett inga flytningar och tempen fortsätter vara hög, 36,62 var den kl 07. Tog tempen kl 04:30 också och då var den 36,38 så hög redan då. Valde dock att inte registrera den eftersom jag inte sovit någon djupsömn innan. Sessan har nämligen hållt oss vakna inatt. Men mellan 04:30-07 fick jag sova så då känns den senare tempen bättre. Sen kan det ju vara så att den inte är helt korrekt. Men en temp hit eller dit brukar inte spela någon roll

CD 77

Tempen var högre imorse, 36,48, men jag vet inte om jag är helt hundra på att det verkligen släppt ett ägg ännu. Tror att det sker idag och att tempen bara var högre ändå.

Anledningen till att jag tror att ägget inte släppt ännu är att jag har rejält ont i trakten för äggstockarna och ägglossningstestet är fortfarande positivt. Mer positivt än någonsin faktiskt om man som jag brukar kolla strecken även på de digitala testen. Ja jag vet att man inte ska göra det, men jag gör det mest för skojs skull och faktiskt så syns det skillnad på dem.

Den där glada gubben alltså. Den är ju så rolig att få se.

Och så strecken. Det vänstra är teststrecket. Superstarkt idag. Igår när det var positivt var strecken lika starka. Så här starkt har det inte varit de tidigare gångerna denna cykel. Så jag tror verkligen på denna gång. 

Får helt enkelt bli lite mys med sambon även idag :) Sen hoppas vi att tempen stiger ännu mer till imorgon. Misstänker dock att appen kommer att markera igår som ägglossning om tempen fortsätter stiga. 36,48 är ju en högre temp än det jag brukar ha nämligen. 

Och så den obligatoriska bilden på kurvan. Om det nu blir ägglossning så har jag ju denna cykel en sådan där omtalad tempdipp innan ägglossning. Har jag inte haft någon gång tidigare. I alla fall inte så tydlig som den här. Fast det kanske inte räknas som en sådan dipp när den är några dagar innan ägglossningen? Den kanske måste vara dagen innan. 

Heja kroppen!

Kan det inte bara få funka nu. Kan det inte få vara en temphöjning imorgon, en temphöjning som kvarstår. Jag vet att det inte är någon garanti att vi blir gravida bara för att det blir ägglossning (även om jag självklart hoppas på det) men det skulle vara en lättnad bara att få ägglossning. Vi kan i alla fall inte göra mer än vad vi gör för att maximera chansen att ett eventuellt ägg bli befruktat. Har haft sex varje dag nu sedan i lördags och kommer att ha det i alla fall imorgon också. Oavsett om det blir temhöjning eller inte. Sen behöver vi ha en paus i sexet. Det är liksom inget mysigt längre. Känns mest som att okej nu får vi det överstökat. Blir lätt så när man försöker pricka in det där lilla ägget. Men det är ju enda sättet. Vi har inte möjlighet (eller ork) att ha regelbundet sex varannan dag. Då är det bättre att ha mycket sex under en period när det kanske är ägglossning och däremellan bara ha sex om vi verkligen vill och orkar. Funkar för oss i alla fall.

CD 76

Blir det inte ägglossning nu så vet jag inte vad jag ska tro. Sedan i lördags har min kropp skrikit ÄGGLOSSNING! Köpte ett paket ägglossningstest efter jobbet i söndags och har testat sedan dess. Dock ingen glad gubbe förrän nu idag. Idag har också tillkommit en tydlig smärta på en punkt som känns väldigt mycket som ägglossningssmärta. I några dagar har jag haft molvärk väldigt tydligt, men inte på någon särskild punkt. Så kom igen nu kroppen. Hade det här varit innan jag blev gravid hade jag aldrig tvekat på att det skulle bli en ägglossning. Tecknen är supertydliga, men nu vågar jag inte hoppas eftersom det varit 3 gånger tidigare denna cykel som det varit lika tydliga tecken. Skillnaden denna gång är att jag trott på ägglossning trots att testen varit negativa. Så hoppas, hoppas, hoppas.

CD 75

Även idag har tappen varit hög, mjuk och öppen och jag har haft vattniga flytningar. Har även noterat en hel del äggviteaktiga flytningar. Lite svårt att säga säkert om det är flytningar dock eftersom vi haft sex. Men tycker ju inte det borde vara kvar av sperman dagen efter. Eller?

Hoppas på att det imorgon finns en stegring av tempen och att den sen finns kvar. Och sen så klart att det inte kommer någon mens om 2 veckor. 

CD 74

Här sitter jag vaken alldeles för tidigt. Klockan skulle egentligen ringa kl 05:10, men jag har varit vaken sedan kl 04. Somnade runt midnatt, vaknade 02:40 och var tvungen att gå på toaletten, sen vaknade sessan kl 04 och efter det kunde jag inte somna om. Dagens temp blev därför tagen efter att jag legat vaken i cirka 30 minuter så den lär väl inte stämma. 35,88 visade termometern. Lågt som tusan.

Igår fortsatte tappen att vara öppen och jag hade rikliga vattniga, hala flytningar hela dagen. Har inte kollat än idag, men håller tummar och tår så att de blir blå. Vi hade sex igår och ska se till att ha det idag och imorgon också. Fan heller att jag tänker missa chansen om det blir ägglossning nu.

CD 73

Min hjärna är verkligen fokuserad på ägglossning och att få ett syskon till sessan. Det märks på mina drömmar. De handlar till 98% om graviditet eller bebisar. Jag hade en föreställning om att det inte skulle vara lika stressande med barn nummer 2. Nu när vi har lilla sessan redan, men jag känner att jag vill precis lika mycket nu som sist, jag längtar efter det där plusset lika mycket nu som då, jag är lika stressad över att jag inte får ägglossning nu som då. Skillnaden nu är att jag kan distrahera tankarna på dagtid när jag umgås med lilla sessan. Men minsta lilla ensamtid så är tankarna där. Som nu när sessan och sambon inte är hemma. Sen blir de mer intensiva när jag ser tecknen på att det kanske är ägglossning på gång. Som idag. När jag kollade flytningar och tappen förut visar de tecken på eventuell ägglossning på gång. Har märkt av rikligare flytningar under några dagar, så där så att det synts i trosorna. Och nu är de rejält vattniga och hala. Tappen är dessutom hög, mjuk och väldigt öppen, fingertoppen går in i öppningen. Känner dock ingen ägglossningsvärk ännu, men det kanske kommer. Vi får väl göra ännu en kraftansträngning och mysa till det i några dagar. Just nu är det faktiskt en kraftansträngning. Jag är supertrött r/t dålig sömn och sambon är förkyld. Men vi vill ju ha ett barn till så det är bara att ligga i (hehe kass humor).

Det som är lite irriterande är att det verkar som att min termometer håller på att lägga av. Trodde först att det var batteriet som började ta slut, men verkar mer som att det är glapp i batterihållaren. Vore ju typiskt om den pajade nu mitt i en pågående cykel. Den andra termometern jag har visar ju inte lika exakt och dessutom högre temperatur så det går ju inte att byta mitt i cykeln. Då blir det ju fel.

Hopplöst

Händer verkligen ingenting på ägglossningsfronten. Men däremot har jag nu på kvällen en temp på 35,77! Har dubbelkollat den. Testade med vår andra termometer som visar lite högre temp och den visade 35,9, så den är verkligen så låg. Vad betyder det? Har nog aldrig haft så låg temp på kvällen förut. Den brukar ju hålla sig runt 36,4. Dipp innan ägglossning?  Tror jag inte. Inga kroppsliga tecken på att det skulle vara så. Tappen är väldigt hög, men i övrigt hård och stängd.

Skengravid

Jag är så in i helvete skengravid.  Tro mig jag vet att jag inte är gravid,men min kropp visar tecken på att vara gravid. Min mage är svullen,  jag är konstant hungrig, jag vaknar på natten och är sjukt kissnödig, jag är extremt trött (kämpar för att hålla ögonen öppna just nu), jag har molvärken som kommer och går. Men det som är ett absolut gravtecken för mig är att utslagen på mina underarmar och överarmar nästan helt försvunnit.  Dessa utslag/finnar kom när jag slutade med mina p-piller 2011. Sen försvann de när jag blev gravid och kom tillbaka igen någon månad efter förlossningen. Och nu är de alltså nästan helt borta igen.  Kanske ska ta ett gravtest ändå.

Utelek

Idag har vi gjort sådant som jag alltid tänkt man ska göra när man är hemma med sitt barn, men som jag är extremt dålig på att göra. Vi har varit i lekparken ihop med en kompis och hennes barn. 2 timmar ute i friska luften och sessan älskade det. Hon har gungat, åkt rutschkana och lekt i sandlådan med sin hink och spade. Det har även ätits en hel del sand och ett och annat löv. Hon har varit som ett helt annat barn under eftermiddagen. Glad och sprallig. Visst har hon haft någon omgång med gnäll och gråt, men det har gått över snabbt. Och framförallt; hon somnade nästan innan jag lagt ner henne i sängen nu på kvällen.

Vi har haft en period nu då det absolut inte gått att få henne att somna i sin säng. Varken på dagtid, eller på kvällen. Hon har sovit på mig på dagen och även somnat på mig på kvällen eller så har hon fått vara vaken så länge att hon inte orkat kämpa emot och gråta när man lagt henne i sängen. Men idag har hon nog gjort av med energi för hon var riktigt trött och somnade redan 19:30. Sov bara cirka 40 minuter på dagen dock så det kan ju också spela in. Får se om hon sover hela natten. Natten som var sov hon nonstop 21-08:20! Jag var ju vaken några gånger som vanligt så inte är jag piggare för det, men det är ju inte det viktiga. Men imorgon får hon inte sova till 8:20 i alla fall. Vi ska plocka upp min syster 8:45 för att åka på familjeloppis. Ska faktiskt ställa klockan på 7:30, men i och med att hon somnade mycket tidigare idag så lär hon nog vakna typ då i alla fall.

Rädsla

Tänk om det är något som är fel inne i mig. Jag har en rädsla som kryper inne i mig för att få veta att jag har cancer eller något annat hemskt. Det är min skräck. Jag kommer till gyn, hoppar upp i gynstolen och hon gör ett VUL. Och där ses något som inte ska vara där. Vad gör jag om något sådant händer? Grunden till rädslan är nog den här molvärken jag har haft nu ganska länge. Ofta på vänster sida på en punkt. Men nu sista dagarna är det mer som mensvärk i hela nedre delen av magen. Inte särskilt kraftig, men den finns där.

Jag har alltid varit rädd för att dö. Eller rädd är nog inte rätt ord. Jag vill absolut inte dö. Jag vill inte leva mitt liv för att sedan en dag bara vara borta. Att helt plötsligt inte finnas mer. Aldrig mer få uppleva livet. Bara försvinna. Först finns man här och sen inte. Jag tror inte på himmelen. Men jag hoppas på att det finns något efter döden. Men innerst inne vet jag att det inte är så. Kroppen dör och då dör jag med. Det finns inget kvar som kan leva vidare.

Fast samtidigt är jag helt säker på att det finns spöken. Jag har känt dem, deras närvaro. Både goda och onda. Jag kände att de fanns där i mina föräldrars hus där jag växte upp. De var inte onda. De bara var där. I min första lägenhet fanns det också någon. Någon som iakttog, inte helt nöjd med att jag var där. I vårat nuvarande hus finns också någon ibland. Men det känns mest som att det är någon som vill titta till oss och se att vi har det bra. Är först sedan sessan föddes som jag känt av det, innan inget. Kanske är det lilla morfar som kommer och hälsar på oss ibland.

CD 62

Nu har jag en plan. Om jag inte fått ägglossning på måndag kommer jag att ringa gyn. Först den klinik som jag gick hos när jag tog puregon. Om de inte har möjlighet att ta emot mig så kontaktar jag den jag gick hos när jag fick pergotime. Måste ju i alla fall få veta att allt är okej därinne. Och nu när jag vet hur man tar sprutorna kanske jag kan få dem via henne i alla fall.

Funderar ärligt talat även på att ta ett gravtest. Tror inte att jag är gravid, ingen ägglossning liksom, men konstigare saker har ju hänt. Mest bara för att kunna säga säkert när jag ringer gyn att jag inte är gravid.

Idag började jag förresten på eget bevåg med metforminet igen. Har nästan en hel burk kvar sedan innan jag blev gravid så tänkte testa. Kör samma som då, så trappar upp det lite sakta med 1/2 + 1/2 idag och om det går bra tänker jag öka till 1/2+1/2+1/2 på torsdag och sen 1+1/2+1 på lördag och slutligen 1+1+1 på måndag. Kanske hjälper det. Vem vet.

Ägglossningstesten är fortfarande negativa och inga spår finns längre av vattniga eller äggviteaktiga flytningar. Idag är det lite krämiga flytningar, men igår och förrgår var det torrt. Tappen är dessutom låg, mellan och stängd så om det inte vore för att tempen inte stigit så skulle det ju kunnat vara så att jag haft ägglossning. Men det är nog bara kroppen som gett upp att försöka.

CD 61

Fy fan så deprimerande det är att ta tempen och se att den fortfarande är lika låg. Inga som helst tecken på att det där j*vla lilla ägget har lyckats släppa. Hur många chanser behöver det? Nu har det ju uppenbarligen fått 3 stycken (kanske fler som jag inte upptäckt) Kan det inte bara lossna och möta en liten spermie och bli ett litet barn? Sen så skiter jag fullständigt i om det släpper några mer ägg, någonsin.

Deprimerande som sagt.

Försökte göra den lite mindre deprimerande genom att måla dit lite egna streck, men det hjälpte inte. Visst hamnar ju en del av temperaturerna över strecket och om man kisar lite så kanske man kan inbilla sig att det är en bifasisk kurva... om det inte vore för att alla temperaturer innan CD32 också håller sig ovanför linjen. 

Försökte googla på om det är så att det ibland inte blir en temphöjning trots att ägget släppt, men hittade egentligen inget om det. På någon sida stod det att cirka 20% inte får tempstegring, men det var bara den enda sidan som sa så. Alla andra säger att temperaturen stiger efter ägglossning. Och det känns ju konstigt om jag helt plötsligt inte får tempstegring när jag alltid fått det tidigare. 

Testerna är i alla fall fortfarande negativa idag. Får se om de fortsätter vara det. 

En önskedröm

Jag vill vara normal! Slippa allt krångel! Slippa ovisshet! Bara få ha en normal menscykel. Eller i alla fall en regelbunden menscykel. Så att vi vet att nu är det dags för ägglossning och nu borde mensen komma. Framförallt vill jag ha en möjlighet att bli gravid på naturligt sätt. Slippa springa hos gynekologen för kontroller. Slippa få rutin på att göra gynundersökningar och VUL. Slippa sticka mig med sprutor och fylla kroppen med hormoner som den borde klara av att producera själv. Slippa besvikelsen över att det inte funkar. Är det så mycket begärt?

Vad händer?

Jag börjar seriöst tro att det är något som inte är som det ska vara inne i min kropp. Har inte fått någon tempstegring så ägglossning har ju inte skett. Tog därför ett clearblue till igår, mest för skojs skull. Helt säker på att det skulle vara negativt fortfarande, men istället får jag se det här:

Hur kan det  positivt igen? Om det första testet jag registrerade som positivt verkligen var det så är det 3:e gången denna cykel som jag har LH -stegring, men ingen ägglossning.  Idag är det negativt igen.

Har ju hört att de med PCO alltid har förhöjt LH pågrund av alla äggblåsor, men jag har ju inte positiva test hela tiden. Blir ju orolig att något är fel. Särskilt som jag inte tycker att det känns i kroppen som att ägglossning skulle vara på gång.  Vi har iallafall tagit vara på den eventuella chansen och hade sex både igår och idag när sessan sovit middag. Så vi får väl se vad som händer framöver.  Om det släpper något ägg. Annars får jag nog ta tag i att boka en tid hos gyn för att kolla upp hur allt ser ut därinne.

Färdigt

Nu har vi i alla fall gjort vad vi kunnat för att få till bebis nr 2. Om det inte släppt något ägg nu eller inatt så lär det inte göra det heller och då spelar det ju ingen roll hur många gånger vi har sex. Igår och idag får räcka och så håller jag tummarna för att termometern visar temphöjning imorgon och övermorgon och överövermorgon o.s.v.

Misslyckat försök?

Min känsla säger mig att nej det kommer inte att släppa något ägg. Idag är det 2 dagar sedan den där glada gubben tittade fram på testet och ännu ingen temphöjning. Jag vet att det kan ta upp till 48timmar efter positivt test innan ägget släpper, men jag tror inte på det. Jag tror att min kropp gjort ett tappert försök som tyvärr inte lyckats. Känns ju bra att kroppen försöker, men det vore ju ännu bättre om det blev mer än bara försök. Att den faktiskt lyckades. 

Men jag ska väl försöka att inte ge upp än. Ge det i alla fall ett dygn till. För visst har jag ont på en punkt till vänster och visst har jag äggviteflytningar även idag. Och visst kan det vara så att det släpper ett ägg idag. Så visst ska vi försöka få till lite sex även idag. På något sätt. För visst kan det fortfarande finnas en chans. 

Här är den inte allt för upplyftande tempkurvan

La ihop denna kurva med några av de tidigare där jag fått ägglossning för att se om det finns några likheter och så här ser det ut då:

Lite likheter finns det ju faktiskt, särskilt om man jämför med den från januari 2013. Ganska kul och se dem såhär för det är svårt att se likheter om man tittar på var och en för sig.  Men så här ser man ju att de faktiskt är väldigt lika, särskilt cirka 2 veckor innan ägglossning skett. Så vi får väl se vad som händer nu framöver.

Att vara en bra förälder

Jag vill vara en bra förälder. Pedagogisk och lugn. Lära vad som är rätt och fel. Den perfekta mamman helt enkelt. Och det lyckas jag nog med... 98% av tiden. Men så vissa dagar brister det och jag blir den där mamman som jag inte alls vill vara. Tålamodet är = 0 och minsta lilla får mig att bryta ihop. Det är de dagarna som jag skriker istället för att prata med mitt barn. Skriker istället för att trösta. De dagarna som jag bara vill att den där lilla människan ska lämna mig ifred. Det är de dagarna jag lägger mig med så dåligt samvete. Det är de dagarna som jag ber om förlåtelse en miljon gånger och det räcker ändå inte. Jag vill inte vara den föräldern, jag vill vara glad och trygg alla dagar. Men det går inte! Är det någon förälder som verkligen är så perfekt? Grattis isåfall.

Jag läser många bloggar, och många av dem skrivs av nyblivna föräldrar. Och med några få undantag, verkar det som att de lever i en drömvärld. Sömnbrist finns inte och om den finns så är det ju inget att haka upp sig på. Ingen har en dålig dag då den är sur och tappar humöret. Allt är så jävla underbart. Bullshit, tror helt enkelt att de inte vågar erkänna att allt inte är perfekt. Blev därför så himla glad när jag för någon månad sedan snubblade in på denna blogg: www.ilsknamamman.blogg.se Äntligen en blogg där man kan känna igen sig! Vardag både från den ljusa och den mörka sidan.

Drömmare

Jag tror inte att jag haft ägglossning än. Känns inte som det. Får väl se om det blir någon temphöjning imorgonbitti. Och om den i så fall kvarstår.

Känner mig bättre ikväll i alla fall. Beror nog mest på att vi fick till sex idag när sessan sov. Känns mindre som att vi missat en chans då. Vi ska försöka få till det imorgon med, men tror det blir svårt. Sambon jobbar natt så han sover ju på dagen när sessan sover så det är i så fall om det kan bli av när hon somnat på kvällen, innan sambon ska åka till jobbet. Det var lite lättare när man inte hade barn. Inte lika mycket pussel för att ha lite sex. Och inte lika stressigt. Känns lite som att vi stressar för att hinna klart innan sessan vaknar.

Håller tummar och tår för att det blir en ägglossning och att det inte kommer någon mens vid BIM.

Jag kan ju såklart inte låta bli att springa händelserna i förväg. Planerar redan för hur det kommer att bli med två barn. Och hur jag ska tala om för chefen att jag inte kommer tillbaka 1:a maj som det var sagt. Kom igen nu, har ju inte ens haft ägglossningen ännu! Men jag är en drömmare. Och planerare. Vill veta långt i förväg hur allt blir. Skulle vilja vara en sån person som lever här och nu. Utan att oroa mig för vad som kanske kan hända. Njuta av nuet liksom. Men jag är inte sån. Har försökt många gånger och det funkar väl typ i en dag och sen är vi tillbaka i gamla tankesätt.

Men tänk vad fantastiskt om det blir en liten bebis i juni.

Svårigheter

Blev inget sex igår. Sambon var inte jättesugen och jag vill inte tvinga på honom något. Dessutom fanns det ingen möjlighet igår då sessan inte ville sova alls på kvällen eftersom hon har blivit förkyl digen. Vi får väl satsa på nästa ägglossning. Men trots det så blev jag jätteledsen igår. På något sätt känns det som att vi slösar bort en chans. Tänk om det inte blir någon mer ägglossning. Om vi måste gå igenom behandlingar igen. Känns helt enkelt jättedumt att inte ta chansen att lyckas själva utan hjälp. Men ska se om vi kan lyckas få till det idag och imorgon. Chansen är väl inte jättestor att det lyckas bli ett befruktat ägg, men den finns ju. Tempen hade inte stigit nu på morgonen så om ägget släppt har det nog gjort det sent inatt/tidig på morgonen så då lever det ju fortfarande. Ägglossningstesten är i alla fall negativa idag. Tog ett clearblue för att kolla och det kom inte upp någon glad gubbe. Men strecken var fortfarande jättestarka så LH-nivån är fortfarande hög. Kanske har ägget inte släppt ännu.

Positivt!

Att inte tänka på ägglossning har ju gått ganska bra, men jag har tagit lite tester då och då för att se om det blev positivt. Igår när jag tog ett var det starkare än tidigare, men enligt clearblue ingen glad gubbe. Så tog idag igen. RFSU:s test såg positivt ut enligt mig.

Tyckte att det såg ut som förra testet som jag tyckte var positivt och då blev det ju ingen ägglossning. Så offrade ett clearbluedigitalt, och detta blev resultatet:

En glad liten gubbe :)

Så nu ska jag haffa sambon när han kommer hem. Kolla om han tycker att vi ska försöka få till ett syskon redan nu och i så fall får vi väl mysa till det både idag och imorgon och övermorgon för att vara på den säkra sidan.

Om vi blir gravida nu kommer bebisen redan i juni. Lite tidigare än planerat, men det gör inte mig något.

Nu ska bara temphöjningen komma som bekräftelse på att det där lilla ägget verkligen lossnade :)